Aftonbladet – 9 september 1854, sida 2

tillika med kollegii i följd af samma underrättelser fattade beslut och i ämnet förda protokoll, begärde justitiekansleren tillika, att kommerskollegium måtte afgifva det yttrande, som uti den nämnda kongl. skrifvelsen omförmäldes. Kollegium öfverlemnade under den 20 Oktober till justitiekansleren så väl alla de under den betecknade tiden ankomne embetsskrifvelser, hvilka innehöllo underrättelser rörande helsotillståndet å utrikes orter på denna sidan Cap Finisterre med hänsyn till koleran, som äfven utdrag af kollegii protokoll för de dagar, å hvilka nämnde embetsskrifvelser blifvit hos kollegium föredragne, tillika med de kollegii kungörelser och skrifvelser, som till följd af de uti dessa ärender fattade beslut expedierats, men förklarade derjemte, att då nyssnämnde handlingar och protokoll innefattade fullständig upplysning om hvad under förevarande tid i officiel väg kommit till kollegii kännedom rörande förhållandet med kolerasjukdoimen å omförmälde utrikes orter, äfvensom de af kollegium på grund deraf fattade beslut och vidtagne åtgärder, och erforderlig vägledning sålunda af samma handlingar kunde hemtas för bedömandet huruvida kollegium kunde anses hafva behörigen iakttagit hvad till förekommande af kolerasjukdomens införande i riket detsamma ålegat, kollegium funnit sig för närvarande icke ega anledning att vidare yttrande i ämnet afgifva. Uti sitt derefter till fullgörande af den kungliga befallningen under den 81 Oktober till Kongl. Maj:t afgifna memorial anförde justitiekansleren hufvudsakligen: Att vid granskning af de från kollegium inkomne handlingarne justitiekanslersembetet inhemtat, bland annat, att svenske och norske konsuln i Lybeck C. A. Nölting, uti särskilte, tid efter annan till kollegium aflätne skrifvelser yttrat: den 30 Juni 1853, att då ännu icke till senaten i Lybeck ingått officiel underrättelse om kolerans utbrott i Köpenhamn: att således någon karantän mot denna stad ej blifvit förordnad: att konsuln betviflade att sädant framdeles skulle ske: att helsotillståndet i Lybeck vore alldeles godt, att konsuln emellertid skulle strängeligen tillse, att icke nägon passagerare, som inom en tidrymd af tio dygn lemnat Köpenbamn, finge medfölja ängfartygen till Sverge, samt att han tillsvidare ansäge Seland och andra danska öar misstänkta för kolera; — den 8 Juli: att polisembetet och sanitetsstyrelsen å stället, uppå konsulns begäran, lofvat genast lemna honom officiel underrättelse, derest kolerafalli Lybeck förekommo; men att, fastän konsuln med fullt förtroende förlitade sig derpå att sanitetsstyrelsen skulle uppfylla detta löfte och ej förtiga utbrottet af kolera, om sådant inträffade, han dock ansåg möjligt att nämnde auktoriteter ej genast skulle förklara staden och gebitet för smittade, i händelse läkarne, vid enskilta hastiga dödsfall och insjuknanden, icke ansågo det förefallna för verklig cholera morbus, samt att konsuln derföre, med afseende å den stora ansvarighet, som, under sådana förhållanden, hvilade på honom, anhölle, att så snart som möjligt få emottaga kollegii föreskrift, huruvida han borde fortfarande utgifva sundhetsbetyg, intilldess att sanitetsstyrelsen underrättade konsulatet om kolerafarsotens utbrott, eller om utfärdandet af sådane pass skulle inställas ifall rykten derom utan tillstyrkan af läkare utspridde sig; — den 11 Juli: att helsotillstådet i Lybeck och dess grannskap vore valideles godt,; — den 21 Juli: att konsuln efter föreskrift skulle på det ifrigaste bemöda sig att om helsotillståndet inhemta de mest tillförlitliga upplysningar och att han, genom syndikus Elder, från senaten erhållit försäkringar att, i händelse koleran skulle visa sig, derom genast varda underrättad; — samt den 28 Juli: att konsuln dagen förut, från nyssbemälde syndikus erhållit den upplysning, att koleraepidemien icke utbrutit, utan att helsotillståndet vore så godt, att man dä ännu utan betänklighet kunde utfärda rena sundhetspass, äfvensom att öfverläkaren vid sjukhuset samt fattigläkarne jemväl lemnat konsuln alldeles tillfredsställande försäkringar. Justitiekanslersembetet hade vidare funnit, att vid föredragning af omförmälde konsulsrapporter, kolle gium beslutat: den 14 Juli: att, till svar å konsul Nöltings skrifvelse af den 8 i samma månad, meddela, att konsuln, i fråga om utfärdandet af sund hetspass för fartyg, borde förfara i enlighet med de tillförlitliga underrättelser, som han kunde vara i tillfälle att rörande helsotillståndet inhemta, jemte hans derpå grundade öfvertygelse om verkliga förhällandet, samt att i afseende å sundhetsbetyg för resande, gällde hvad i första punkten af kollegii kungörelse den 10 Januari 1848 och dess cirkulär af den 27 April samma år blifvit stadgadt; äfvensom den 28 Juli: att genom cirkulärbref förständiga samtlige konsuler i de länder, hvarifrån sundhetsbetyg erfordrades att, jemlikt kollegii cirkulär den 19 Maj 1835, konsulerne först då borde upphöra att utfärda rena sundhetsbetyg för fartyg, när den ifrågavarande ortens auktoriteter : ansågo kolerasjukdomen hafva börjat blifva derstädes epidemiskt gångbar; men att likväl om äfven derförinnan tillförlitlig underrättelse erhölles att kolerafall inträffat å den ort, hvarest sundhetsbetyget meddelades, eller i närmaste grannskapet deraf, sädant borde i samma betyg anmärkas med bestämd uppgift om sjukdomens beskaffenhet och omfattning, hvarefter kollegium under den 2 Augusti förklarat Lybeck jemte alla öfriga tyska hamnar vid Östersjön misstänkta för kolera. Sedan justitiekanslern ytterligare omförmäldt innehållet af dels rådhusrättens i Hernösand protokoll och utslag uti ett derstädes anhängiggjordt ransakningsmål angående skepparen Gulibräns, tilltalad och jemväl fälld till ansvar för öfverträdelse af karantänsförfattningarne, dels ock öfverståthällareembetets ofvannämnde rapport med dertill hörande protokoll, erinras vidare, hurusom i 1:a af Kongl. Kungörelsen den 12 Nov. 1847 stadgades, att kommerskollegium borde i anledning af inkomne underrättelser allmänneligen kungöra hvilka orter voro af kolera smittade eller ansågos derför misstänkta; och då nu veterligen icke nägra andra underrättelser i fråga om helsotillståndet i Lybeck och dess grannskap till kommerskollegium inkommit än de här ofvan omförmäide, ansäg justitiekansleren sig böra i uaderdånighet uttala den äsigt, att någon så beskaffad underlåtenhet i afseende på iakttagandet af nyssberörde nådiga stadgande icke uti nu förevarande fall kunde läggas kommerskollegium till last, att i anledning deref laga åtal må anses böra ega rum. Men ehuru, uti en fråga, sådan som den, deröfver justitiekansleren nu bade att sig yttra och hvars bedömande till en del berodde på äsigterna om graden af kolerasjukdomens smittbarhet, i afseende hvarå sakkunnige personer OKT EDOT TERESE SA NES TEAK MM RA AA ee —-— j Men ni måste erkänna. att ni gsielf föddes ilsg