Aftonbladet – 9 september 1854, sida 2

ynn—-—:mm—na2szrrne r PP PO I IIOnOLmAIIIn nn EV nn in nn — skall först proppa sig full med det lärda kramet, sade Bounderby. Han får nog af det, stackars gosse. Han skulle göra stora ögon, ja det skulle han, om han visste huru etom min mage var på lärdom då jag var vid hans ålder. Hvilket han, i förbigående sagdt, troligen visste, efter han hört det ofta nog. Men jag har så oändligt svårt att tala om dylika saker med någon person af min samhällsställning. Har jag icke till exempel nu i dag talat med er om landstrykare. Men hvad känner ni om landstrykare? Den tid det skulle varit mig en riktig guldgrufva att kunna uppträda som taskspelare på gatan, satt ni, min fru, på italienska operan, i en hvit atlasklädning och strålande af juveler, medan jag icke hade en penny att köpa ett bloss för att lysa er med., Jag var onekligen, sir,, svarade mrs Sparsit, med en viss sorgbunden värdighet, vvid mycket unga år förtrolig med italienska opeTan. Det var jag också, min fru, sade Bounderby, men endast med utsidan. Ett hårdt läger var stenläggningen i dess arkader. Folk, som i likhet med er, min fru, äro från barndomen vana att ligga på dunbolster, haingen aning om huru hård en gatsten är, utan att hafva försökt det. Nej, nej, det tjenar till ingenting att jag talar med er om landstrykare. Jag borde tala om utländska dansöser och Londons West-End och May Fair och lorder, ladies och andra välborenheter., Jag tror icke ni behöfver det, sir,, svarade mrs Sparsit med upphöjd resignation. Jag hoppas hafva lärt mig att foga mig efter ödets vexlingar. Om jag är intresserad af att höra er uttala er lärorika erfarenhet och knappast kan få nog deraf, gör jag mig ingen förtjenst deraf, då jag tror det vara en allmänt delad tanke.v Nå ja, min frun, sade hennes skyddspatron, det ges måhända personer, som äro nog artiga att säga sig finna behag i att höra Josiah Bounderby af Coketown på sitt öppna och okonstlade sätt berätta hvad han genomgått.