Aftonbladet – 9 september 1854, sida 2

En cause celebre. Våra läsare hafva säkerligen icke glömt de kraftyttringar, hvarigenom regeringen sistlidne höst lät såväl den aktade f. d. svenske och norske konsuln i Liibeck hr Nölting, som ock presidenten och ledamöterna i Kongl. Maj::s och rikets kommerskollegium känna tyngden af sin onåd derföre att det icke hade lyckats dessa myndigheter att hindra koleran att utbryta i riket. Den förre blef utan dom och ransakning, och utan att ens erhålla tillfälle att få förklara sig, till hela handelsverldens förvåning afsatt från sitt embete utan annat skäl, än att en doktor på Gottland, bekant för sin lifliga fantasi och sitt bildrika språk, tilltrott sig att uti en till regeringen afgifven rapport kunna påstå, att epidemisk kolera fanns i Liäbeck, innan ännu någon enda af stadens egna auktoriteter eller läkare visste något derom. Någon appell emot detta domslut, eller någon utväg att ens få saken närmare undersökt, fanns ej vidare för hr Nölting; och den upprättelse, som den svenska och norska allmänhetens aktning och rättskänsla visserligen gaf honom, kunde ej utplåna den skymf som sålunda oförskyldt drabbade honom genom samme konungs regering, hvilken icke långt förut hade gjort honom till riddare af tvenne ordnar. Den andra af koleraförskräckelsen framkallade kraftyttringen, den som riktades emot kommerskollegium, skedde väl icke alldeles lika bröstgänges som den förra, men var icke mindre betecknande för den ståndpunkt, hvarpå regeringen den tiden befann sig i denna fråga. Det är för denna sednares förlopp och för åtskilliga dermed förenade omständigheter, som vi här nedan, med ledning af de officiella handlingarne, vilja lemna en närmare redogörelse. Vid föredragning af dels öfverståthållareembetets den 20 Augusti sistlidne år aflåtne rapport om anställd undersökning rörande anledningarne till kolerasjukdomens utbrott i Stockholm, dels landshöfdingeembetets i Wisby berättelse af den 16 i samma månad angående inträffade kolerafall vid Kappelshamn, ansåg Kongl. Maj:t berörde handlingar leda till den slutsats, att kolerasmitta blifvit i Sverge införd med fartyg, som, från Libeck ankomne, undsluppit karantänsbehandling, ehuru kolera i nämnde stad vid fartygens afgång derifrån skulle hafva varit gängse, samt anbefallde genom nådig skrifvelse redan samma dag (den 20 Augusti) justitiekanslersembetet att undersöka och, efter det kommerskollegium lemnats tillfälle att yttra sig iäm-. net, afgifva utlåtande, huruvida kollegium kunde anses hafva gjort sig saker till anmärkning för uraktlåten tillämpning af hvad 1 i kongl. kungörelsen den 12 November 1847, till förekommande af kolerasjukdomens införande i riket föreskrifver, eller dervid twakttagit det nit och den omtanka, Kongl. Maj:t i sådant afseende haft rätt af kollegium förvänta. Sedan justitiekansleren från kollegium infordrat alla de underrättelser eller rapporter angående kolerasjukdomens utbrott och spridande, som från den 1 November 1852 intill den 2 sistl. Aug. till kollegium inkommit,