Aftonbladet – 6 september 1854, sida 3

stöndet skulle fatta ett beslut som bevisade att det verkligen hade för afsigt att gå önskningarne till mötes att minska bränvinsfloden, sä försakade motstär. darne att vidare förfåkta sina åsigter. När denna sak väl var afgjord företogs särskilta utskottets betänkande JM 13, angäende vilkoren för bränvinsförsäljning, och om dess föredragningssätt uppstod en läng diskussion, som likväl slutade dermed att talmannen på fleras yrkande fann för godt a läta betänkandet behandlas punktvis. Nu uppstod äter en läng öfverläggning om första paragrafen utan att frågan hann afgjras. Då flere talare ännu anmält sig skulle handläggningen fortsätcas i eftermiddag. — Befälhafvaren på ångfartyget Sundsvall, br kapten Nässån, har begärt rum för nedanstående skrifvelse, ämnad att utgöra så vil ett svar på de frågor en insändare i P. T. för den 1 dennes önskade få besvarade och hvilka äfven i vårt blad varit intagna, son: ett försvar mot de anmärkningar som genon: åtskilliga tidningar blifvit gjorda emot bemälde kaptens beteende under färden till Bomarsund. Skrifvelsen följer här: Till Redaktionen af Aftonbladet! Oaktadt undertecknad, befälhafvare på ångfartyget Sundsvall, hitintills dels varit af fartygets r sor bindrad, dels i öfrigt ansett sig icke förpligtad att ingå i svaromål på de obestämda anklagelser, uppblan dade med otidigheter, hvilka i fera tidningar varit ipförda i anledning af nämnde ängfartygs resa till Åland den 13 och 14 sistl. Augusti, har jag likväl, nu äterkommen till hufvudstaden, ansett mig böra ill besvarande upptaga en artikel införd i Post och Inrikes Tidningar för i Fredags och påföljande afton reproducerad i Af.onbladet, ätminstone sä vidt denna artikel tyckes äsyfta att erhälla svar på vissa, deri framställda frågor. Jag vill i detta hänseende göra mina svar så korta som möjligt. På första frågan om fartyget blifvit i afseende på utrustning och low sä försedt, som omtsankan för passagerarpes lif och välfärd fordrade, genmäles: Att fartyget destoheldre måste anses hafva varit vederörligen utrustadt, som behörig besigtnings man samma dag fartyget äterkom frän Ålandsresan, eller den 15 sistl. Aug., intygat att fartyget äfven efter den påstötning som under samma resa träftat detsamma, varit fullkomligt tätt och föröfrigt ej lidit någoo synbarlig skada; att fartyget vid afresan från Stockbolm varit försedt med proviant under två dagar för 100 personer, ehuru passagerarnes antal uppgick till endast 80; att vidare jag vid afresan från Stockholm försåg mig med tvenne här på platsen bosatte personer, J. Ericsson och C. J. Öd:und som uppgåfvo sig vara fullt förtrogna med farvattnet till Åland, ehuru när fariyget ankom till Degerby, de sfsade sig aw föra det vidare, emedan de gamla sjömärkena blifvit borttagna och de ic e kände de uya som af Engelsmänn n blifvit ditsatta, hvarföre jag vid D gerby gick i land, i ändamaål att begära lots, men erhöll der det svar att sådant icke var möjligt och att i öfrigt fartyget ej kunde komma in til 3emarsund i anseende till det der tillämnade bombardement. Jag vände mig derefter till ängfartyget Flink, som äterkom från Bomarsunds-bayen och er böll der, jemte tillstyrkandet att gä upp till Bomar sund, en fiskköpare vid namn Alexauder Holm såsom lots, hvilken lotsat detta ängfartyg fram och åter och pästods noga känna farvattuet: Under min fränvaro hade en vid namn Bolund, som uppgaf sig vara äländsk lots, kommit ombord på Sundsvall, men blifvit utan min vetskap afvisad af styrmannen, i anledning af mina order att ingen främmande från land fick stanna ombord. Jag underrättade emellertid lotsen från Flink att fartyget gick 10 fot djupt och att han fördenskull borde vara mycket försigtig. Emellertid inträfiade utan allsköns mitt förvällande att cirka I å 1!, mil från Degerby fartyget som gick med full maschin stötte pä. Innan jag emellertid ansäg mig -böra fordra bjelp, lät jag undersöka bottnen och grundet, men dä jag förnam mig icke kunna med egen besättn ng få fartyget fiott, hissades nödflagg och skjöts nödskott, hvarefter befalet å den nära 1 ggande franska fregatten Vengeance välvilligt skickade hjelp, först med en mindre och sedan med en större båt. Detta innefattår jemväl svar på 4:de, 5:te, :te och 7:de frågorna, men i afseende på den sistnämnda vill jag likväl tillägga, att af de 6 mans besättning, jag egde att disponera, 3 voro sysselsatta med att ro fram och tillbaka från en närgränsande obebodd holme, der jag, på uppmaning af så väl passagerarne sjelfva som franska befälet, för att lätta fartyget, landsatte en del passagerare. De öfriga af Sundsvalls besättning biträdde vid arbetet att få fartyget fiott. Sedan fartyget kl. emellan 9 och 10 den 14 Augusti blifvit flott och; den åländska. lotsen Bolund kommit ombord, fortsattes resan till Bomarsunds redd, der en rund gjordes kring bayen. Sannt är, att jag vägrade låta passagerarne gå i land, oaktadt många otidigheter och hotelser att i annat fall jag skulle skymfas i ti -ningarne. Men orsaken till denna min vägran var dels den ensamt för sig giltiga, att pluraliteten af passagerarne icke önskade någon landstigning, dels den än giltigare att fästningen ännu KO ———X—X——oooo0ss—————— tvn