Aftonbladet – 6 september 1854, sida 3

icke var intagen af de förenade armåerna och flot torna och att batalj förestod hvilket ögonblick son helst. Den inträffade ocksä endast ett par timma; efter fartygets afresa. Detta besvarar andra frågan. På tredje frågar buruvida jag sjelf alltid fört befälet öfver fartyget svaras att sådant skett utom under den tid franske marinsoldater biwrädde med fartygets bringande fråt det påstötta grundet, emedan jag då ansäg mig skyl dig öfv rlemna befälet åt den franska officeraren som förde kommandot öfver den största mängden a: bi trädande utaf en främmande nation. Betråffande slutligen den omständigheten, hvart der af franska fregatten lemuade proviant tog vägen, ä: jag endast i tillfälle lemna den upplysn ng, att då jag, af omsorg för passagerarne, begärde att få frär franska fregatten köpa bröd och kött, jag erhöll er sändning af följande varor, enligt en utaf fartygets befälhafvare kapten Bolle undertecknad nota, nemligen: 25 kilogrammer groft bröd; 37 d:o finare bröd; 6 litres cognac; 46 litres landtvin; 2 kilogrammer kaffe; 2 kilogr. och 500 gramm. socker; 22 kilogr. och 500 gramm. salt fläsk; 18 kilogr. grönsaker; 300 grammer matolja; och 2 kilogrammer sait. Dessa varor lemnades af mig till restauratricen ombord, för avt hållas passagerarne tillhanda, men uner det jag jemte några passagerare foro öfver till regatten för att aflägga vår tacksägelse hos befälhafvaren och betala den afstådda provianten, dervic han vägradeatt derför emottaga näszon betalniog, hade, efter hvad restauratricen avmälde, åtskilliga af passagerarne bemäktigat sig vinet, cognacen, sockret och en star del mjukt bröd. Nägon speciel kontroli å min sida huru det öfriga utdelades eller användes, var icke möjlig och medgafs ej heller af mina göromål säsom befälhbafvare. Jag mäste i sådant fal fygga mig vid restauratricens uppgift. att hvad son erhällits till skänks, jemväl blifvit gratis utdeladt til: dem af passagerarne som begärde, så att vid äter komsten till Stockholm morgonen den 15, föga elle intet äterstod. Detta är den förklaring jag i allmänhet kan af gifva, underkastande mig i öfrigt det ansvar som enligt lag och författningar kan varda mig älagdt, derest jag inför domstol tilltalas och dä jag blir i ullfälle att lagligen bevisa, icke blott hvad jag ofvan uppgifvit, utan ätskilligt derutöfver, som jag hoppas skola något mildra de stränga förebräelser, hvilka blifvit emot mig riktade för det missöde som, utan mitt förvällande, träffade fartyget genom på stötning i ett farvatten hvilket var mig obekant och för passagen hvarigenom jag skäligen bort kunna sätta lit till den person som frän ett annat Svenski ångfartyg hvilket passerat samma farvatten, lemnades mig till vägvisare. I öfrigt får jag upplysa at: jag redan samma dag Sundsvall äterkom från Alandsresan, inför notarius publikus dAubignå, i vederbörlig ordning afgaf min sjöförklaring, samt jemväl begärde och erhöll besigtning å fartyget. Slutliger har jag bort nämna, att jag icke vidare ämnar skriftvexla i tidniogarne i detta ämne, utan torde den, som anser sädant nödigt, direkte vända sig till domstol med det ätal hvartill han kan anse sig befogad. Stockholm der 5 September 1854. G. Nässen. Vi bekänna att vi icke finna denna skrifvelse rätt tillfredsställande, hvarken i dess egenskap af svar på de ofvannämnda frågorna, ej heller såsom försvar i allmänhet för kaptenens beteende under resan, och skulle verkligen för hr Nässåns egen skull önskat att den varit annorlunda beskaffad. Hvad vii synnerhet hade öuskat är, att den penna, ur hvilken ofvanintagne uppsatts har flutit, vid besvarandet af de framställda frågorna, hade mera velat hella sig vid verkliga förbållandena och ej af sin liflighet hänförts att göra så täta, mer eller mindre vidsträckta utflygter in på diktens område, som nu har varit fallet: Så finna vi det t. ex. mindre riktigt att påstå att hr kaptenen gick i land vid Degerby, ! afsigt att der skaffa sig en lots, som kände farvattnet till Bomarsund. Ändamålet med anlöpandet af Degerby måste nödvändigt hafva varit ett helt annat, enär den från Stockholm medförde Jotsen förklarade orsaken till att han ej kunde föra fartyget fram till Bomarsund just vara den, att kaptenen vek af från den vanliga farleden till Bomarsund, som alla de franska och engelska skepp, hvilka jemnt och ständigt underhöllo kommunikation mellan Bomarsund och Ledsund, begagnade och som Stockholmslotsen äfven påstod sig vara rullkomligt bekant med, och i stället tog (som det bland passagerarne berättades, för någon enskilt affärs skull) omvägen till Degerby. Vidare säger hr kaptenen, att fartyget vid afresan från Stockholm var försedt med proviant under två dagar för 100 personer. Hur hänger detta tillsammans med hvad hr kaptenen längre ned yttrar, nemligen att han från ranska fregatten begärde få köpa bröd och köttn, och detta redan på förmiddagen den anIra dagen, oaktadt antalet af passagerare enligt saptenens eget medgifvande, ej utgjorde mer in 80? — Medan vi äro på kapitlet om provianten, kunna vi ej heller underlåta den anmärkningen, att hr kaptenen synes alltfö: mycket ha tryggat sig vid restauratricens ippgiftn, att vid återkomsten till Stockholn; föga eller intet återstod af det som till skänks erhållits från fregatten, utan att all: lifvit till passagerarne gratis utdeladt, så vida det ej är kaptenens och restauratricent nening att 22 kilogr. 500 grammer salt fläsk. 8 kilogr. grönsaker, 800 grammer matolja, ). 8. Vv. är likbetydande med föga eller inte. Vi skulle visserligen kunna på samma sät senomgå de öfriga punkterna i hr Nässens var och visa att de lika litet som de nu anörda kunna göra anspråk på särdeles stor rovärdighet, men vi anse det icke nödigt; let redan anförda torde kunna vara fullt tilläckligt. Hr N. hade troligen gjort klokare ti att heldre tiga än att prestera ett svar. om blott ytterligare bekräftar de anmärkninar, hvilka mot bonom, såsom befälhafvare å Sundsvall under dess oftanämnda resa. lifvit framställda. Att ej detta är blott vår anke, utan delas till och med af det rederi, ör hvars räknino hr N förer hefälaet . öfver