Aftonbladet – 6 september 1854, sida 3

Det är ganska vackert af er, som , aldrig sjelf varit i lära, att uttala denna tanken, anmärkte mr Gradgrind med en gillande min. Jag aldrig varit i lära! Jag sattes. i. lära när jag var sju år gammal.n Åh, verkligen ! sade mr Gradgrind, ej utan harm öfver att se sig beröfvad sin goda tanke om personen. Jag: visste ej att det var vanligt att inlära unga personer till — Lätja, inföll. mr Bounderby med ett skallande skratt. Nej, i sanning, icke jag helder.n Hennes far hade fått i sitt. hufvud, fortsatte Childers, låtsande sig fullkomligt omedveten om mr Bounderbys tillvaro, vatt hon skulle ha en fin uppfostran. Huru han fått det i sitt hufvud, kan jag ej säga. Jag vet blott att han aldrig fick det ut derifrån. Har har under de sista sju åren plockat upp åt henne litet läsa här, litet skrifva der, och litet räkna på något annat ställe. Mr E. W. B. Childers tog nu upp den ena af sira händer ur fickan, strök dermed ansigte och baka och såg med en god del tvifvel och något litet .hopp på mr Gradgrind. Redan från första ögonblicket hade. han sökt att vinna denne gentleman för den öfvergifna flickans skull. När .Sissy kom in i skolan här; fortfor han, var hennes far lika glad som Punch. Jag kunde alls icke begripa hvarför, då vi ej skolle komma:att stavna här, på resande for som vi ständigt äro. , Men förmodligen. hade ban redan då tänkt på detta steg — han bar alltid: varit halfkollrig och trodde nu att hon var försörjd. Om ni händelsevis skulle tittat in i afton för att säga honom att ni tänkte göra henne någon liten tjenstn,, sade mr Childers, strykande sig om hakan ånyo, och förnyande sin blick, skulle det vara sgär