Aftonbladet – 2 september 1854, sida 2

först hafva användt detta botemedel äfven mot inre sjukdomar., a — — Sedan ridderskapet och adeln i går afton antagit ekonomiutskottets betänkande n:r 18, ha trenne riksstånd förenat sig om att erkänna nödvändigheten af att ett ecklesiastikkollegium inrättas. Riksens Ständer komma sålunda att enligt utskottets tillstyrkande i underdånig skrifvelse hos K. M:t anhålla, det K. Mit täcktes låta utarbeta och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgilfva förslag till inrättande af ett embetsverk, somkan handlägga och i andra instansen besluta öfver de till ecklesiastikdepartementet hörande ärenden, och 3å hvilket universitetskanslererna, serafimerordensgillet och sundhetskollegium nu tillkommande ärenden, så:edes skulle öfverflyttas,. Det hade visserligen varit önskligare om utskottet icke hade, följande hr von Hartmansdorffs motion, velat under ett och samma kollegium sammanföra så heterogena ämnen som fattigvårdsärenden, hvilka utan tvifvel böra öfverflyttas till ett annat departement, sundhetsärenden, som redan ha sitt eget kollegium, samt undervisningsoch ecklesiastikärendena, utan föreslagit en centralmyndighet för behandlandet af de kyrkliga ärendena och en styrelse öfver läroverken. Denna sednare åsigt hade talrika representanter inom de särskilda stånden, men för att icke sönderbryta frågan afstodo de från att ifrigare söka göra den gällande. När man blifvit ense i hufvudsaken, äro uttrycken i den underdåniga skrifvelsen också af mindre vigt, i synnerhet som utskottet sjelf förklarat sig icke ba varit i tillfälle att inhemta alla till organisationsfrågans bedömande erforderliga upplysningar, och regeringen vid förslagets utarbetande bör kunna ha temligen fria händer och ega tillfälle att fästa det afseende på prof. Carlsons i presteståndet utförligt motiverade reservation, som den onekligen förtjenar. — — Det är med en särdeles tillfredsställelse, som vi kunna lemna våra läsare den fögnande underrättelse, att bondeståndet i. dagens plenum, vid förnyad behandling af särskilta utskottets förslag till förordning angående vilkoren för bränvinsbränning, öfverenskommit, att om onsdag taga i öfvervägande de af särskilta ledamöter inom bondeståndet väckta förmedlingsförslag och fatta definitift beslut, hvarefter det skattebelopp, hvarom pluraliteten då förenat sig, kommer att vid votering i förstärkt statsutskott blifva kontraproposition till den af de tre öfriga stånden beslutade skatten af 16 sk. för kannan. Den diskussion, som föregick detta beslut, hvälfde sig hufvudsakligen omkring formen för votering mellan berörde förmedlingsförslager, bland hvilka vi företrädesvis nämna de som blifvit framställda af Ola Månsson om skattens bestämmande till 8 för mindre och 12 sk. för större brännerier, af Petter Jönsson .om skattens fastställande till 8 sk. för de förra och 16 sk. för de sednare samt af Olaus Eriksson om bibehållande af nuvarande brännerilagstiftning, med inskränkning af bränningstiden till två månader på hösten emot samma skatt, som nu gällande författning för sex månader bestämmer. Härigenom har frågan kommit ett godt stycke framåt, och man kan nu med skäl hoppas att hon snart skall finna sin lösning. — P. T. innehöll i går en insänd artikel angående ångfartyget Sundsvalls sorgbgtryktbara — eller, kanhända rättare sagdt, skamligt ryktbara — lustfärd till Aland den 13 och 14 sistl. Augusti, livilken vi anse: oss böra omnämna. Visserligen kan det synas som om redan tillräckligt mycket blifvit både skrifvet och taladt om oftanämnde lustfärd; men å andra sidan kan man ej annat än undra öfver att rederiet till nämnde fartyg med så god smak hällt till godo alla de svåra tillv.telser, som både i tal och tryck gifvit sig luft emot så väl befälhafvaren som restauratricen ombord, utan att det deraf funnit sig föranledt att på minsta vis uppträda tll sitt försvar, eller på något sätt visat att det ogillar den behandling passagerarne på Sundsvall under nämnda resa fingo erfara. Innan man, säger ins. i Posttidningen, åt glömskan bör väl, för ordningens skull, åtminstone tillses, huruvida rederiet och kaptenen kunna tillfredsställande besvara nedanstäende frågor, hvilka äro af stor vigt för sakens bedömande och borde blifva föremäl för laga ransakning : lots eller med farvattnet fullt förtrogen person så försedt, som omtankan för passagerares lif och välfärd fordrade, med afseende bäde ä den väg, man ämnade sig, och de förhållanden, under hvilka resan företogs? Hafva passagerarne blifvit förda till cet ställe, dit de voro berättigade att blifva förda ? sitt fartyg eller har han nedlagt detsamma och öfverlemnat fartyget åt andra, samt under hvilka förhållanden ? Har kaptenen följt utprickad och säker farled eller genom valet af en äfventyrlig, för honom och lots icke bekant väg, blottställt fartyg och passagerare? Har kaptenen, dä han sjelf icke kände farvattnet öfverlemnar ångfartyget Suvdsvalls beryktade resa, . Har ångfartyget blifvit i afseende på utrustning och Har kaptenen under resan sjelf fört befälet öfver och icke begagnade ansvarslots eller fullt pälitlig perI. son, hvilken kände fartygets djupgående och farledens. beskaffenhet, användt nödiga försigtighetsmått, säsom t. ex. pejiing genom en förutskickad bät? Gick fartyget vid det tillfälle då påstötningen inträffade för full eller half machin, eller långsamt? Har kaptenen, sedan pästötningen skett, vidtagit nödiga åtgärder för att sätta passagerarne i säkerhet samt skyndat genom signaler anskaffa den hjelp, hvilken, med afseende ä fartygets farliga läge, ovissheten om de skador det erhällit och möjligheten att detsamma kunde genom en uppkommande storm blifva af sjön sönderslaget, var af nöden; och har kaptenen sjelf iakttagit nödig verksamhet och omtanka samt tillhällit sina underhafvande att anstränga sig för att bringa fartyg och passagerare i säkerhet ? Önskligt vore, att vederbörande på samma nt dn me JA bh dnnh kn sjelf. Låt oss anslå grundtonen, Coketown, l! l innan vi fortsätta vår melodi.