Aftonbladet – 2 september 1854, sida 2

lagda rum, som, oaktadt sina bokskåp, sina samlingar och sin mångfald af vetenskapliga apparater, hade mycket i sitt utseende som erinrade om den vänliga anblicken af en hårfrisörs klipprum. Louise låg i fönstret. och såg ut, utan att se på någonting, under det unga. Thomas stod framför elden och såg ond ut. Adam Smith och Malthus, två yngre Gradgrindar, voro under tillsyn ute på föreläsningar, och lilla Jane bade, efter att med sin griffel och sina tårar tillverkat en god del våt piplera på sitt ansigte, fallit i sömn öfver ett simpelt bråktal. Allt är nu godt igen, Louise, allt är godt igen, unga Thomasn, sade mr Bounderby; ni skulle ju inte göra så mer. Jag svarar för att pappa ej är ond på er längre. Nå, Louise, är det inte värdt en kyss? Ni kan ta er en, mr Bounderby,, svarade Louise, i det hon gick långsamt öfver golfvet och kallt och med bortvändt ansigte räckte honom kinden. Alltid min lilla älskling; icke sannt Louise ? sade mr Bounderby. Adjö, Louise! Han gick sin väg, men hon stod qvar på samma ställe och gned kindbenet som han kysst med sin näsduk, tills det var eldrödt. Men hon fortsatte icke desto mindre dermed i fem minuter. Hvad gör du? Lou? yttrade brodren vresigt. Jag tror du tänker gnida hål på ansigtet.n Du kan få skära ut stycket med din pennknif, om du vill, Tom. Jag skulle ej skrika. FEMTE KAPITLET. Coketown, dit herrarne Gradgrind och Bounderby; nu riktade sina steg, var en triumf för allt faktaälskande folk. Den hade ej mera anstrykning af fantasi än mrs Gradgrind