Aftonbladet – 1 september 1854, sida 2

skulle kunna medgifva att tryckfrihetslagen, som skyddar och bestämmer utöfningen af svenska folkets dyrbaraste rättighet, och som står i ett sä oskiljaktigt samband med den offentlighet, hvilken är gruvdvalev för hela vårt lagstadgade sambältlsskick, skulle utgö ur grundlogarnes antal och öfverlemras till beroetde af endast tre stands beslut, då icke endast derigenon; den stora jordbrukande klassens, som vi representera. man äfven de talrika, ännu orepresenterade klassernas rätt och fördel, på det oförsvarligaste sätt, skuile till spi!lo gi:vas; nödgas jag på det högsta beklags, att ntskottet, genom det olyckliga spelet med den förseglade sedeln, kunnat komma till det resultat, att tilistyrka antagandet af den kongl. propositionen. Det är hvarken tryckfrihetsförordningens natur af grundlag, eller mängden af de ordningsstadganden m. m., hvilka i densamma förekomma, som föranleder önskan att se denna del af rikets grundlagar förbättrad. Den väsentligaste anledningen till den tankan, att något kunde vinnas genom en förändring i tryckfrihetslagen, är bristerna i juryns organisation, emedan dess, om jag så får säga, kompromissnatur, icke svarar emot ändamölet, som är: att tryckfribetsbrott emot enskild person barde strängt behandlas efter lag och rättsgrunder, men förbrytelse i fråga om politiska, kyrkliga, och i allmänhet opinionssaäker, be dömas efter de förhållanden och omständigheter, samt efter det uppsåt, hvarunder de blifvit begångna. De är derföre af vigt att få densamma förändrad, och i det afseendet bade utskottet kunnat hafva en god ledning i lagkommittens ganska lämpliga och utförda förslag till juryinrättning i brottmål. Men då nu ingen afsigt synes vara, att i grundlagsenlig ordning för bättra lagstiftningen för den periodiska pressen, så vödgas jag alldeles bestrida en sådan förändring il regeringsformens 53:e, 85:e, 86:e, 87:e och 88:e S:e samt riksdagsordningens 33:e t, som nu föreslås, och anser, att bondeståndet bör detsamma återförvisa till konstitutiopsutskottet i enlighet med 56:e :n 2 mom. regeringsformen, med förklarande, säsom sin gemenssmma tanka, att förslaget icke ansesnödigt och nywvtigt. Bjerkander: Att den fria yttranderätten är en at svenska folkets dyrbaraste rättigheter, kan väl icke bestridas, men att denna rättighet är lika dyrbar äfven för Sverges Konung, tyckes nuvarande regering alldeles hafva förgätit, då den framställt propositior om tryckfrihetsförordningens utstrykande ur riket srundlagar. Att tryckfriheten såväl som alltiog anna: kan missbrukas, och att det äfven verkligen sker, kan 2j helier nekas, men detta förrivgar icke sjelfva sakens värde. Det vore i sanning en ganska vådlig bana man beträdde, om man borttoge tryckf ihetsförordningen ur grundlagarne, derföre att den missbrukas, ty då kunde man på samma skäl borttaga ifven det öfriga af grundlagarne en annan gång, och jag vet icke hvart detta skulle leda. Må tryckfrihetsförordningen förbättras, om så anses nödigt, men jag wor, att om den, sådan hon är, med allvar och kraf: tillämpas, den änonu är stark nog att upprätthälla der allmänna ordningen och rättvist straffa hvarje mo: religion, fosterland och den enskilde rigtadt anfall. Flydda tiders erfarenhet vittna både inom vårt eget fådernesland och från andra länder, huru olycklig den regent varit, som, omgifven af smickrare eller illasinnade och kortsynte rådgifvare, icke fätt höra fol kets anmärkningar, icke förnimma dess klagan, förr ån missnöjet nätt sin höjd, och förvandlat sig iuppror, hvars följder, i historien omtalade, borde tjena efterkommande till varning. Jag hoppas väl att bondeständet aldrig skall tillåta det äsyftade steget, men det är icke desto mindre be ådröfligt att en regeriog kunnat gä så längt i förgätande af sin pligt mot konung och fädernesland, at: den framkommit med ett slikt förslag, och nästan Aunu mer, att ett konstitutionsutskott dertill kunnat gifva sitt tillstyrkande. — För bondeståndet, för den stora massan af folket, som icke har tillfälle att i ungdomen förvärfva sig den lärdom, som tillhör de andra ständen, utan mäste, för att kunna deltaga i, och bilda sig ett omdöme om de politiska frägor, hvaruti man ofta helt oförmodadt kan blifva inkastad, blir det nödigt att från pressen, frän tidningar och andra skrifter af olika politisk färg iohemta kännedom om ställningar och förhällanden samt huru landets styrelse och tjenstemän fullgöra sina åligganden. Jag anser det derföre vara en samvetssak, att nu, medan man kan det, uttala sitt omdöme för att icke hafva nägon skuld till hvad som möjligen hända kap, och det är derföre som jag nu uttryckligen har ve lat tillkännagifva mitt ogillande af förslaget, under önskan och hopp att så litet framgäng som möjligt mätte vid nästa riksdag stä det till mötes, då det ef ter hvilan äter visar sig för då församlade Ständer. Hans Persson. sUnder mitt vistande i hemorten för kort tid sedan, fick man underrättelse om innehället af den kongl. propositionen samt att meningen vore att skilja tryckfrihetslagen frän våra öfriga grundlagar; och man kunde icke annat än med förvåning emottaga underrättelsen derom, att man i framöit skridandets tid, kunnat eller velat framkomma med ett sädant förslag. Likasom de öfrige ledamöterne, hvilka yttrat sig i frägan, medgifver jag, att tryckfriheten kan missbrukas, men sådant kan nog afhjel pas utan att tryckfrihetsförordningen uteslotes från grundlagarne, och hoppas samt önskar jag derföre, på de skäl som Erik Christensson i öfrigt anfört och uti hvilka jag till alla delar instämmer, att förslaget icke måtte antagas.n Lars Larsson: Jag vill likväl önska detta förslag god hvila under loppet af 3:ne är, hvartill gerna kunde läggas några nollor. Jöns Andersson: Äfven jag för min del anser, så väl å egna som mina kommittenters vägnar, min pligt vara att nedlägga min protest emot konstitutionsutskottes utlåtande i dess memorial n:o 21, innefattande bifall till Kongl. Maj:ts nädiga proposition om iryckfrihetsförordningens utstrykande ur grundlagen. Utskottet omtalar, att tryckfriheten är 1809 var säsom en späd planta, hvilken, för att utvecklas och säkrare rotfästas, behöfde sorgfälligt hägnas, och detta hägn bestod i att den kom under grundlagens belgd. Der ansög man det alltså möjligt att omintetgöra densamma, och derför har den sedan varit, sgenom, sin helgd af grundlag skyddad. Man menar att den nu vunnit den utveckling och det rotfäste som åsyftades, och att det derföre är på tiden atv äter borttaga detta hägn; men att denna tanka är oriktig, bevisar tydligast den oro, som inom landet uppstått vid kännedom om den kongl. propositionen, och denna oro bevisar äfven hvilken stor vigt svenska folket sätter på att vara ett fritt folk, I alla de år, tryckfribeten stätt under grundlagens helgd, har vissheten om att den icke kunde utan tillsammans med de lagar, som utgöra statens grundpelare, borttagas, utgjort svenska folkets stolthet, och jag anser det icke rätt att beröfva det vissheten derom. Ty dålagar icke stiftas endast för närvarande tider, utan äfven för kommande, sä torde det vara allt för oklokt att, genom tryckfrihetens borttagande ur grundlagarne, sätta en kommande, kanhända aflägsen Regent i tillfälle att tillintetgöra denna svenska folkets dyrbarhet, och för våra efterkommande bereda samma olyckor, som vära fäder lidit, och hvilka sednare derföre lemnat oss i arf denna gäfva, hvarmed vi skulle värna os emot inre väld. Jag anser det derföre vara en representants hehgaste pligt att söka bevara detta arf sädant vi erhållit det, och med hvilket jag anser vår nytta vara förenad; ty historien visar att det är upplysniog, som gör ett folk stort. Nekas kan väl icke, att personer finnas utan aktning för denna lag, och AA NG famlande ljusskymtar, som hade något pinsamt uti sig, likt skiftningarne på ansigtet hos en blind, som trefvar sig fram. Hon var nu ett barn om femton eller sexton år; men man såg att hon inom kort med ens skulle mogna till qvinna. Hennes far