Aftonbladet – 29 augusti 1854, sida 2

ören och varulager, med derå påfördt värde, på fordringar och gäld, och på beloppet af hans kontanta penningar. Inom de sex första mänaderna je å skall ock en balansräkning uppg sångar köpmannen då eger och åt a ler annan grund, b ande deuna balansräkning i sin ordning uti inventariiboken inskrifvas. 8. Inventariibok och Balansräkning sko a af köpmannen med hans underskrift bestyrkas. Är det ett bolag, som rörelsen idkar, och äro alla eller flere medlemmar för bolagets törbindelser solidariskt ansvarige, då skola alla de, sjelfve eller genom ombud , underskrifva, som sälunda förpligtade äro. 9. Dagbok och Inventaribok skola, innan de begagnas, inbindas och, hvar för sig, i förtlöpande sifferföljd, pagineras. Det, som införes, skall i oafbruten följd, utan luckor eller tomma mellanrum, inskrifvas. Ej må nägot af innehället genom öfverstrykning eller annorledes oläsligt göras, eller genom radering, utbyte af blad, inskrifning mellan raderna eller i kanten ändras eller tilläggas. Behöfves ändring eller tillägg, må det såsom fortlöpande text å bladet antecknas. Hafva andra anteckningar deremellan tillkommit, varde ändringen eller tillägget derefter infördt; och i sådant fall dagen uppgifven, då ändringen eller tillägget skedde. 3 10. Köpman är pligtig sina handelsböcker under tio år, räknade från den dåg sista inskrifningen skedde, så vårda, ätt de vid behof må tillgänglige vara. S 11. Köpman; som befinnes icke hafva efterkommit hvad om handelsböcker nu stadgadt är, vare, der han i konkurstillständ råkar, underkastad den påföljd, konkurslagen i thy fall beståmmer. 12. Handelsböcker, som vederbörligen förda äro, kunna i handelstvister, så väl emellan köpmän inbördes som emellan köpman och andra, såsom bevisningsmedel tjena, efter hvad derom här nedan sägs. S 13. Är haåhdelsbok ej så förd, som ofvan är sagdt, ege den ej vitsörd till förmån för den, som sig derå beropar, så framt ej vederparten det medgifver eller sakens beskaffenhet sädan är, att domaren finner boken i det målet vitsord förtjena. Godkänner, vid uppkommen tvist, part boken i de stycken som honom till fördel lända, ege densamma ock vitsord i de stycken, som äro emot hans anspräk. 14. Emellan köpmän inbördes vare bevisning genom handelsbok tilläten i tvister, som angå nägot handelsärende, hvarom i boken vederböriig anteckning förekomma bör; oförkränkt likväl vederparts rätt att motbevisning förete, eler, der han det gitter, fel i boken eller sädana omständigheter visa, som boken eller personen misstänktä göra. 15. Nu vill, vid tvist emellan köpmän inbördes om fordran som på handelsbok grundas, den, som sökes, likaledes med sin handelsbok visa, att den fordran redan betald, eller annorledes gulden är: befinnas böckerna å bäda sidor vara ordentligen förda, men i den tvistiga frågan mot hvarandra strida; pröfve domaren, huruvida i thy fall böckernas vitsord bör förfalla, eller om sådana omständigheter äro för handen, att nägonderå öfvervägande trovärdighet må förtjena. 4 16. Det vitsord, ordentligen förd handelsbok tillkommer, må uti handelstvister emellan köpniän ej för fullt bevis gälla, der ej den, som sökes, det medgifver, eller andra omständigheter tillika förekomma, som boken bekräfta, eller cck köpmannen, eller den, som boken fört, den med ed sannar; egande domaren, efter sakens beskaffenhet, sådan ed i-hvarje fall föreskrifva. 17. AÄskar, under det någon emellan köpmän uppkommen handelstvist inför domstol anhängig är, nägondera parten, att den andra, till sakens belysning, sin handelsbok förevisa må, eller finner domaren eljest sådan ätgärd nödig, ege han dertill förordna och utdrag, rörande det tvistiga, taga eller taga låta, der så behöfves. 18. Vägrar part attsin handelsbok förete, då det af domaren honom ålagdt är, eller den andra parten sig erbjudit, att boken för fullt bevis godkänna; ankomme på domarens pröfning, att den vägrandes pästäende i saken omedelbart förkasta, eller vederparten tilläta sin bok eller utsago med ed sanna. 19. Har köpman, utom de böcker, som enligt 3:dje ovilkorligen hällas böra, andra handelsböcker fört; ege domaren ock magt dem vid förelagdt vite eller annan påföljd infordra och af deras innehåll, beträffande tvistefrägan, kännedom eller utdrag taga eller taga låtå. Dock må något vitsord dessa böcker ej tilläggas, der de ej, sävidt med deras ändamäl förenligt är, uppfylla de vilkor, som för de förras vitsord äro fastställda. 20. Mot andra, än köpmän, ege handelsbok ej vitsord i fråga om annan fordran, än den, som på utbörgning af varor sig gruidar: Beropar sig, vid uppkemmen tvist, köpman på sin handelsbok, att så beskaffad fordran styrka, och gitter ej vederparten visa fel i boken eller sädanä omständigheter, som boken eller personen misstänkta göra, men nekar ändä till krafvet; då ege boken mot honöm det vitsord, ätt han skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej hellre vill öfverläta ät köpmannen, eller den som boken fört, att fördringens riktighet med ed sanna, eller ock domarån, i anseende till omständigheterna, finner skäl edgängen ät köpmannen eller bokföraren uppdraga. 21. Handelsräkning, som af köpman utfärdas, bör med hans handelsböcker noggrant öfverensstämma. 22. Är emellan köpmän öppen kredit aftalad, antingen i allmänhet, eller för ett visst handelsföretag; vare den, som kredit gifvit, pligtig räkning deröfver den andre tillställa inom den tid, vanligt handelsbruk bestämmer, om ej annorlunda aftaladt är. Finner den, som räkningen emottog, densamma oriktig vara; äligge honom, utan dröjsmäl, bevisligen derom tillsäga den, som räkningen gaf, eller, der denne ej kan anträffas, klander emot den räkning hos konungens befallningshafvande anmäla inom tre mänader, sedan hänt densamma emottog. Försummar han det och har han ej heller inom den tid, som nu är sagd, bevisligen tillställt den, som räkningen gaf, annan på sina böcker grundad räkning, som mot den af honom emottagne strider; vare det ahsedt sä, som hade han räkningen godkänt. 23. Räkning ä varor, utborgade till köpman utan aftal om öppen kredit, eller till annan, än köpman, skall, vid den påföljd 25 utsätter, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom tre månader efter utgängen af det år, hvarunder det utborgade i handelsboken inskrefs, der ej annorlunda uttryckhgen aftaladt är. 24. Ar räkning gäldenären. vederbörligen tillställd och har han ej inom tre mänader, sedan han den emottog, bevisligen tillsagt köpmannen, att räkningen ej godkännes, eller ock till rätten, hvarunder gäldenären lyder, klander derä instämt; vare då räkningen lika utmätningsgild som förfallet skuldebref. Har gäldenären genom sin päskrift räkningen godkänt; vare lag samma. 25. Har köpman försummat, att räkning å utborgade varor gäldenären: tillställa, eller honom derför hos rätten eller konungens befallningshafvande PRESSRELEASER TRAIN rr ENENNS NCR GNTRREDOANNNDEe Skulla han ei hafva ställt sio i inoåänoen för