Aftonbladet – 29 augusti 1854, sida 2

rens tjente till mensklighetens förherrligande. Czarmakten är likaledes ett individuelt Jag; men hvad frambringar det? Hvar och en ser, att Ryssland känner sig vara kufvadt, ofruktbart, liksom dödt. Dess hvila är som en lefvande begrafven menniskas dröm. Hur lycklig, för att ej tala om hedern, skulle den rörliga friheten ej vara för Ryssland! Ert företag är djerft. J kunnen icke tillvägabringa ordning i den borgerliga, den lägre verlden, och dock söken j att tillegna er religionens högre verld. Ehuru fiender till lagen, viljen j höja er öfver lagen till nådens verld; utan makt i fråga om menskliga arbeten, kallen j eder dock Gudar. J utgifven er för att vara kyrkan, utan att ens veta hvad kyrka är. När skall det blifva mig förunnadt att skåda en Guds kyrka? Medeltiden gat ej en fullt trogen bild deraf; nyare tiden närmar sig dertill. Den stora och nära förestående omhvälfningen torde säkerligen tillåta oss att lägga första stenen dertill, nemligen rättvisa. En kyrka är en ande, en broderligbetens ande; en kyrka är en förening i denna ande, en sann och innerlig förening, i fullkomlig insigt; en kyrka är bildning, utgående från denna insigt och denna kärlek. På er kan man ej använda något enda af dessa trenne kännetecken på en sann kyrka. Hvar ä anden? Der är öde och tomt. Hvar är den andliga föreningen? J förbjuden folket upplysning. Hvar är bildningen? Ingenstädes på jorden finner man en sådan ofruktbårhet, som den grekiska kyrkans under en perioö af 1000 år. Hvad som än mera aflägsnar er ifrån att vara en kyrka är blodsutgjutelsen, den förfärliga, oförnuftiga tillintetgörelsen ai menniskolif. Bojorna, bålet, käppen hafva ej fvarit tillräckliga. J använden klimatet, elementerna , naturens förstörande krafter. Huru kan man med blodbesudlade händer röra vid ett altare? Kejsaren var 1846 i Rom, hvarest han af påfven blef väl mottagen; han besökte Peterskyrkan och gjorde bön vid helgonens grafvar. Hvad skulle den helige Ambrosius gjort?