Aftonbladet – 28 augusti 1854, sida 3

man att, såsom det anbefaller, förena lärdomsoch apologistskolorna med gymnasium till ett helt o. s. v., så följer nära nog nödvändigt uppskof med latinläsningen under barnens första skolär, och under de följande gemensam undervisning i gemensamma läroämnen för bäda linierna. Om genom förändringen 1849 ungdomen nägorstädes lidit, hvilket icke torde böra förnekas, så är detta i viss mån oskiljaktigt från hvarje förändrad organisation af skolan. -— Den ungdom, som för tillfället der finnes, måste vidkännas någon olägenhet af förändringen. Men hvad de dispenserade vidkommer, härrörer deras lidande mest af bristen på skolordning; inga anordningar äro i afseende på deras sysselsättning anbofallda, utan är den lemnad ät eforer och skolkollegiernas godtycke. För att icke genom täta och godtyckliga förändringar skada det uppvexande slägtet, bör man ej, då man begär en ny skolordning, kasta bort det lilla hvarom konung och ständer redan äro ense; de klandrade orden: pä de af K. M:t och Rikets Ständer redan gillade grunder, böra derföre qvarstå. Prosten Lagergren: Om före 1849 i vära skolor fanos en enhet, har densamma sedan des: försvunnit och i dess ställe inträdt en mängfald, som icke varit efterlängtad hvarken af lärare eller lärjungar. Ehuru således en skolordning är af behofvet päkallad, kan jag dock ej anse det tillkomma ständerna att uppgifva grunderna för en sädan skolordning. Talaren öpskade ett afiåtande af den föreslagna underdåniga skrifvelsen, med uteslutande dock af frasen på de af konung och ständer redan gillade grunder. Professor Lindgren ansäg den underdåniga skrifvelsen högst öfverflödig, och var förvissad att den nitiske man, som nu förestår ecklesiastikdepartementet, skrifvelsen förutan, skulle till lyckosamt slut bringa denna fråga. Afslår för sin del skrifvelsen. Prosten Melander instämde. Professor Bring satte sig ej emot den föreslagna skrifvelsen, men ville att man i den ej skulle tala om nägra grunder, emedan några sädana grunder ej finnas hvarken af konungen eller rikets ständer bestämde; och om sådana grunder funnes, hvarför behöfde man då tala om dem? Professor Carlsson: Om ett lands undervisningsverk hvilar på osäkra grunder är dess bildning i fara. Sädan har ställningen hos oss varit sedan 1849, och den som sett skolornas vankelfulla tillstånd kan ej annat än örska en förbättring. En skolordning, som bestämmer läroämnena och dessas förhållande inbördes, som reglerar lärarnes rättigheter och skyldigheter, är af nöden, och i hvad riktning denna lag må bestämmas, utvisar ständernas uttalande att den reela bildningen måtte få en efter tidens fordran lämpad utvidgniog. För detta måls ernående önskade tal. en underdänig skrifvelse, utan att dock deri talas om nägra fastställda grunder, eller en äterremiss på det utskottet mätte uppgifva de grunder, efter hvilka en skolstadga skulle utarbetas; ty för sin del kunde tal. ej i en så vigtig fråga nöja sig med något så sväfvande som utskottets framställning. Prostarne Holmberg, Trangus och Eurån instämde. Doktor Nordlander: Det torde ej vara ur vägen att kasta en blick tillbaka på de af ständerna vidtagne åtgöranden och uttalade tankar i ämnet, och ej göra det till nögot helt och hållet nytt; ty då en skolord ning kommer att utarbetas, kan det väl ej vara meningen att bygga den på andra grunder än de af konungen och ständerna gillade, eller att återgå till det gamla. Ehuru tal. ansåg skrifvelsen mindre behöflig, önskade han att, för den händelse den komme att aflåtas, de omtvistade grunderna mätte fö qvarstå, ty i annat fall vore det bättre att allsicke skrifva. 3 Professor Agardh: Jag vill medgifva att grunderna för den blifvande skolordningen kunna anses obestämda; de äro obestämda, ej genom folkets kända öpskan, utan genom det organ, som inför thronen skall tolka denna allmänna önskar. När man känner huru man skrufvat med hvarje ord i författningen, på det spatium för en fri tolkning skulle finnas, kan man ej undra att den synes sväfvande, dock icke mer än att den konungens rädgifvare som inför thronen vill frambära och till en verklighet genom föra denna kända önskan, har grunder nog uti föregående åtgöranden, då den minister som ej vill detta kan fiona svepskäl, utan att riskera att törna mot 106 eller 107 . Hvilka äro väl då det svenska folkets fordringar af sitt undervisningsverk? Kan man vara tveksam derom? Icke önskar det att det uppväxande slägtet, under det man söker inpregla i dess minne en Cesars och andra hjeltars bedrifter ur försvunna tiders tilldragelser, eller anställer en linguistisk gymnastik med alla ett dödt språks for mer ochu ändelser, skall vara i fullkomlig okunnighet om grundlagarne för den omgifvande naturens fenomener. Må man besinna att den reala kunskapen, som föder oss och som ger riktningen åt vär tid, ej mer är en gäst, utan att den, efter att i åratal hafva stätt utanför den klassiska lärdomens dörr och fätt nöja sig med de smulor som fallit från den rika monarkens bord, nu uppnått sin fullmyndiga älder och vill stiga in i undervisningssalarne, der han beder klassisiteten, hvars staplande steg endast uppehålles af dess åldrige vasaller i form af riksdagsbeslut och utskottsbetänkanden, maka åt sig. För min del vill jag göra skolan till en uppenbarelse af tidens kulter, ej till en institution för kyrkan och staten; jag vill att den ej endast skall fostra prester och tjenstemän, utan äfven bilda medborgare. Klassisiteten har spelt ut sin rol i verlden; jag önskar en annan grund för bildningen, en bildning som ej stelnar till petrifikat, och som ej stjäl rosen frän ynglingens kind. Från hvilken tid daterar sig väl denna riktning ? Jo från en 20 är tillbaka, då man lät en gnista af tidehvarfvets kultur intränga i skolan, och derifrån kan man mer, än af den ökade folkmängden, räkna anledningen till de fyllda skolorna. Doktor Thomander kunde ej fritaga regeringen från beskyllningen att hafva del uti den nu rådande villervallan, som visat sina beklagliga följder i mänga riktningar, såsom t. ex. om en familj måst flytta från en ort till en annan; yngliiogen finner ej blott nya lärare, utan en helt fremmande metod. Barr kunna vara lämpliga till hvarjehanda, men ej att experimentera med. Hvilka hafva väl anledningarne kunnat vara till en fördröjd skollag — anslag möjligen, men regeringen har ingenting begärt, så att man kan ej förmoda detta; kanske art inom konungens räd inkommit en man som mest talat emot en friare riktning i undervisningsväsendet och hvars kända styrka uti argumentatiooen öfver metoderna, ståndet varit i tillfälle att pröfva. Huru grurvdlösa man än velat förklara de omtalade grunderna mätte der väl ligga något bestämmande uti dem, synnerligast om man sammanställer dem med vilkoren, och då regeringen ej försmätt dem eller de 90,000 rdr, finnes väl nägot värde uti grunderna. Nyttigt anserjag det vara att kommunerna få ett ord med i laget i sty relsen af sina skolor, om icke för annat, åtminstone för deras lättare medgifvande, sedan de fattat intresse för saken, att bevilja anslag. Detta vore lika klokt af skolstyrelserna som det är förståndigt af de abso lutistiska regeringarne, att ehuru ogerna, insläppa de representativa delarne af folket, för att af dem erhälla penningar. Biskop Heurlin. Grunderna innefattas uti 1849 års crkulär, vilkoret för anslaget var afsägande af der dubbla årsberäkningen. Är dei nägon som önskar bortiagande af dessa grunder? Jag svarar nej, men i tillämpningen af dem kunna meningarnme vara delade; den yttersta vensterns hafva vi nyligen hört uttalas. Alla önska vi en skolordning och att den största enhet mätte tillvägabringas. På orden på de af Kokung och Ständer gillade grunder, lägger jag ingen betydelse, dä Konungen har beslutanderätten, men som det är en partimening som vill hafva in dem i en viss ensidig riktning, motsätter jag mig deras införande i skrifvelsen. Doktor Wallin befarade att Rikets Ständer allt för mycket blandade sig i den omtalade lagstiftningsätgärden. Då de 90,000 rdr lemnades afsögs ej så mycket de mindre städernas skolor som de större un dervisningsanstalterna. Orsakerna till dröjsmålet med den nya skolordningen är ej kultusministerns utan brist pä penningar att sätta systemet i full tillämpning. I afseende på grunderna äro de ej så betvdelselös. de mA mee PV MM mn MR ON RH ot AA mm mA ARA AA rt 4 AR ER KR em MÅ MM AR O AA IA Ph MM HM