Aftonbladet – 28 augusti 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Presteståndet. Diskussion öfver Läroverksfrågan. Doktor Säve sökte återföra diskussionen till ämnet, eller till det som rörde behandlingen af denna första punkt. Han var tacksam för hvad utskottet i anledning af hans motion tillstyrkt, såväl i afseende på den underdåniga skrifvelsen om en snar skolreglering, som äfven i afseende på tillägget, att nya skollagen måtte utfärdas på de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förut gillade grunder. Hvilka dessa grunder äro ä ständernas sida, kunde ej vara tvifvelaktigt, då man sammanlägger hvad Rikets Ständer vid 2:ne påföljande riksdagar i underdäniga skrifvelser yttrat, nem ligen vid 1845 års riksdag, att n. v. apologistoch lärdomsskolan samt gymnasium skulle utgöra en enda fullständigt sammanhängande skola med 2:ne bildningslinier, att valfrihet skulle ega rum från vissa läroämnen, ambulatorisk läsning m. m., samt vid 1848 ärs riksdag, cch såsom vilkor för det då beviljade betydliga anslaget att frän och med den dag då den nya aflöningsstaten trädde i verksamhet, vid hvarje särskildt elementarlåroverk skulle meddelas så fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som läroverkets omfång medgäfve, c. Till dessa af Rikets Ständer uttalade hufvudgrunder bar nu också Kongl. Maj:t gifvit sitt bifall, si väl i statsrådsprotokollet af den 9 Nov. 1847, deri Kongl. Maj:t i nåder gillat hufvudgrunderna af det dä framlagda Silfverstolpeska förslaget, som äfven i det nådiga cirkuläret af den 6 Juli 1849, deruti samma hufvudgrunder för reformen upptagas och anbefallas. Regeringen har således icke en, utan tvenne gånger gifvit ständerna sitt hederslöfte i denna affär, och det torde ej vara så godt, att taga det löftet tillbaka, om det ömsesidiga förtroendet emellan statsmakterna skall bibehållas. Regeringen har kunnat iaga tillbaka ett i liberal syftning afgifvet represen: tationsförslag, när folkombuden sjelfva visade sig vacklande och derför likgiltiga. Men regeringen kan icke, utan att väcka en ofördelaktig uppmärksamhet, rubba hufvudgruaderna till en utlofvad skolreform, sedan den tvenne gänger bundit dervid sitt löfte och sin underskrift, sävida nemligen representationen icke sjelf afstår från sin åsigt, utan önsker att af löftet må blifva en sanning. Talaren tillade, det vara en egen slags underdänighet, om Rikets Ständer nu ej skulle våga påminna om de underdäniga önskningar, de vid 2:ne riksdagar framställt, då verkställigheten, som alltför länge blifvit fördröjd, nu syntes vara närmare, och äfven regeringen kunde hafva rätt att få veta, om den närvarande riksdagen består vid de föregåendes