Aftonbladet – 25 augusti 1854, sida 2

gen bland tyska professorer gängse fraser, till hvilkas begagnande motionen icke gifver den ringaste anledning Hafva väl utskottets lelamöter besinnat, hvad de här begära, eller för hvilken tydning de blottställa sig? Humanistisk bildning betyder egentligen menskl-g bildning. Men att den bildning, som här kallas den reala, icke bör utbildas på ett sådant sitt, att den menskliga bildningen deraf skulle lida, d. v. s. på ett omenskligt sätt, det borde väl förstås af sig sjelft; och en rormlig begäran derom synes lindrigast sagdt 5fverfiödig. Utskottet eiler dess skriftställare har också förmodligen icke-begagnat termen i denna dess egentliga betydelse, utan i den: mening, hvari den så allmänt brukas eller. missbrukas af de tyska filologerna, nemligen ait med humanistisk bildning förstås lärdomen i latin och grekiska och hvad dertili hörer. Vi vilja nu icke fästa oss så mycket dervid, att ensamt sjelfva begagnandet af denna term uti denna betydelse synes innebära ett indirekt erkännande, att latin och grekiska nafva en högre betydelse för menskligheten, in alla andra kunskapsämnen, sjelfva kristendomen inbegripen. Det af utskottet föreslagna uttrycket innebär så till vida, endast uti andra och mera rörtäckta ord, ett återupprepande af ständernas vid förra riksdagen fällda yttrande om latinets förmenta för hela bildningen grundläggande betydelse; och långt ifrån att motionärens syfte, att få en mildrande förklaring af den förra skrifvelsen afgifven, härigenom kan anses vara vunnet, kan fastmera det nu föreslagna uttrycket af ständernas mening, om let blir af borgareoch bondestånden antaget, likasom det redan blifvit af adeln, lätt få en sådan tydning, att ständernas förra förhastade yttrande härigenom endast anses hafva blifvit å nyo, men på ett ännu starkare sätt. ipprepadt; och en föredragande, som är ovillig att verkställa hvad Konung och Ständer törut hafva beslutat i detta ämne, får härisenom endast ett nytt vapen, hvarmed han ned ökadt hopp om framgång kan sätta sig till motvärn mot ständernas egna tidigare beslut, hvilka han genom en skicklig exeges san föregifva genom dessa nya skrifvelser nafva blifvit mer eller mindre återkallade elier i en viss riktning förklarade. Eller hvad blir väl följden, om ständerna nu, såsom utskottet föreslagit, begära, att den reala bildningen måtte, utan att den humanistiska lider i grundlighet, utbildas till all den fullständighet hvaraf den är mäktig? Jo. atan tvifvel att en föredragande, som icke är dltför angelägen att behöfva befordra stänlernas förra beslut till verkställighet, häruti år en ny anledning attlåta biskopar och konsistorier utlåta sig, huru undervisningen lämpligast må kunna ordnas, för att ständernas sednast uttryckta önskan må uppfyllas. Svaren torde väl då utfalla något olika, men med den lyckliga endrägt, som i allmänhet åder bland biskopar och konsistorialer uti ippfattningen af den nyare tidens kraf i afseende på undervisningsverket, kan man med ämmelig säkerhet förutse, huru flertalet at dessa myndigheter kommer att yttra sig. Den humanistiska bildnisgen, d. v. s. latin och grekiska, så kommer det då att heta, kan :.cke annat än -lida i grundlighet, om ej unlervisniugen i dessa ämnen får så godt som ateslutande upptaga största delen af ungdonens tid, och det alltifrån barnens första inträde i skolan; de, som skola lära latin och srekiska, böra derföre ej upptaga tiden med utt lära så mycket matematik, naturkunnignet, nyare språk och dylika s. k. realia; de måste hafva en i alla stycken klassisk undervisning, och få derföre icke hafva någon undervisning gemensam med de så kallade realisterna, från hvilka de fastmera redan från första början böra i allo uti särskilla klasser på det strängaste afskiljas; en en sådan fuliständig afsöndring är dessutom ifven nödvändig för realisterna sjelfva, om len reala bildningen skall kunna utcildas till all den fullständighet, hvaraf den är mäktig, 0. 8. V. Med ett ord: ständernas önskan kan icke uppfyllas på annat sätt, än att de båda olika bildningslinierna, hviikas förening i en semensam skola ständerna förut begärt och konungen anbefallt, åter skiljas från hvaran-, dra, för att hvardera må gå sin egen väg. Se der de slutsatser, hvartill utskottet, måhända ovetande, banar vägen genom det här gjorda förslag-t! Men, skall man kanske säga, om ständerna i samma skrifvelse begära att en ny skolordning måtte utfärdas på de af K. M:t och Rikets Ständer redan gillade grunder, så kan ju icke åt den tillagda nya önskan gifvas en sådan tydning, som vore i strid med ständernas förut antagna och af konungen gillade grunder. Visserligen. Men vad konungen genom cirkuläret den 6 Juli 1849 hittills uttryckligen gillat af ständernas förra beslut, är i sjelfva verket så sväfvande och obestämdt uttryckt, att det ännu medgifver tolkniog i de mest stridiga riktningar: Der säges visserligen att lärdomsoch apologistskola böra förenas och sammanslås med gymnasium, men angående sättet för denna förening är ännu ingenting annat stadgadt, än att dispens skall lemnas från läsningen af de gamla språken. Ilvilket rum för mångsidig tolkning finnes således icke här öppet! Sverge och Norge äro ju fcrenade, utan att hafva något annat med hvarandra gemensamt än en och samme konung. Man kunde ju An mm MM? SA dr ns MM a us I