Aftonbladet – 25 augusti 1854, sida 2

Den första handlingen var att undanrödja de män, hvilka icke ville låta göra sig till ryssar. Vi hafva omtalt den förfärliga domen: Hvar man 8040 slag! Då döden gemenligen ir en följd af omkring 4040 slag, lät man de dömde åter hemta sig, för att göra exekutionen möjlig, och utdelade dem icke alla på en gång. De, som blefvo ryssar, fördes till Kaukasus, hvarest de utgjorde härens första afdelning. Tscherkesserna, som äro goda skyttar, höllo snart dom öfver dem. Franska och engelska regeringarnes matta och kalla föreställningar störde högst obetydligt kejsarens glädje. Han visste mycket väl att England vid detta tillfälle hvarken ville eller kunde göra något, ännu mindre den inför Nicolaus ödmjuke Louis Philippe. Han svarade dem, att han gaf de besegrade en ny författning, hvilket var detsamma som Poens tillintetgörelse, och härmed läto de sig nöja. Genom en förordning af Febr. 1832 införlifvades Polen med ryska riket. Den polska kronan påsattes i Moskau; ingen personlig frihet, ingen tryckfrihet, ingen riksdag; dom rarne kunde afsättas efter godtfinnande, alla embeten voro tillgängliga för ryssarne, ingen ministeransvarighet, ingen egen armå, egendomskonfiskation, förvisning från Polen d.v. 3. till Siberien m. m. Kejsaren tycks hafva varit förtretad öfver att nödgas bibehålla till och med skuggan af en författning. Provinsialständerna, som han satte i stället för riksdagen, förekommo honom som ett ofantligt, ett olidligt medgifvande, som han gjorde åt Europa, hvarföre han också ville trotsa det. En månad sednare begynte han att taga våldsamma mått och steg, att omflytta familjerna och bortröfva barnen. I Podolien gafs befallning att sända bort 5000 familjer, 25—30,000 menniskor, hvilka antingen voro benådade insurgenter eller ock misstänkta personer; de skulle sändas till Kaukasus, till ouppodlade, osunda trakter, i fiendens omedelbara grannskap. Guvernören i Podolien gaf ett märkligt svar.