Aftonbladet – 24 augusti 1854, sida 2

omdana och förbättra styrelsen, och härmed öfverensstämde ryska folkets önskningar. Han önskade en rättvis domare, en skräck för de onde, och att denna domare skulle mångfaldiggöras öfver hela riket. Ryssland behöfde män och ej endast lagar. Man borde derföre sätta ärliga domare mellan fadren och barnen, löna dem ordentligt, att de ej skulle låta muta sig, framställa afskräckande exempel i anledning af de första öfverträdelserna, straffa mera sällan men allvarligt, vid domstolarne och i styrelsen återinföra ärlighet, böja folkets sedliga åskådningssätt, uppbjelpa det ur dess gamla förderf och göra det värdigt att småningom styra sig sjelft. Det väsendtligaste vilkoret hörför var, att på öfversta trappsteget stod ej en talangfull man, men en man med ett orubbligt mod och ett ädelt hjerta, hvilken genom sitt exempel kunde lägga i dagen den ryska karakteren, styrka den, inviga den i det goda — en hjeltemodig uppfostrare af folkets samvete. En sådan man var kejsaren icke. Hans omgifning var opålitlig, och alldenstund han var uppfylld af misstro, försökte han i början att göra allting sjelf, men dukade under för en dylik börda. Det kom ej så mycket an på bandlingar, som på att välja folk till dugliga verkställare af hans vilja. Liksom de flesta af den tidens menniskor, liksom många af de sammansvurne, hade han en fast tillit till lagarnes förmåga. En af dem, Turgenieff, uttalar i ett förtjenstfullt verk den åsigt, att Ryssland kunde räddas genom att upptaga en eller annan del af den engelska eller franska lagstiftningen. Kejsaren trodde att det skulle blifva ordning i riket, när man åvägabragte en samling af de ryska lagarne. Detta arbete anförtroddes åt den lagkunnige Speranski, som derigenom mera gagnade litteraturen än lagskipningen. Bland denna massa hvarandra motsägande lagbestämmelser valde domaren hvad han viile, och godtyckligheten fortfor. att göra sig. gällande lika mycket som förut. Först och främst borde den dömande mak