Aftonbladet – 24 augusti 1854, sida 2

östern medelst de väl utförda reliefkartorna öfver Östersjön och Svärta hafvet. en — Stockholmsboarne gå för närvarande i rök och dammp, ehuru helt fredligt och utan att det ännu synes vara fråga om att bära af mot moskowiterna. Blåsten drifver nemligen upp i stora hvirflar det grus och damm, som finnes på de nyomlagda gatorna, så att en vandring på dem eller på de närbelägna gatorna är nästan outhärdlig. Utomlands består man gatorna vattning under sommartiden, för att förekomma dylika obehag, och då man äfven på Djurgården under de sednare åren vattnat hufvudvägen, synes det icke vara en orimlig fordran, att man äfven måtte vara betänkt på något dylikt med Stora Nygatan, som nu alltsomoftast ej blott är omöjlig att passera, utan från hvilken dammskyar föras fram åt Westerlånggatan och en stor del af staden. — —— — Från Upsala skrifves den 22 dennes: Den andra Telegrafträden mellan Upsala och Stockholm blir troligen i dag eller i morgon färdig till begagnande. Upsala-linien lärer sedermera blifva afskild från den öfriga, så att telegraferingen mellan Upsala: och Stockholm kan gå obehindrad af den öfriga liniens begagnande. -Behofvet nu redan af en andra tråd på denna linie bevisar, att Telegraferna äfven i Sverge ega mycken framtid för sig. — Med anledning af Bomarsunds intagande uppkastar Times den frågan, huruvida de förenade vestmakterna, ensamma, skola vara i stånd att bibehålla sig der under vintern, och besvarar denna fråga på ett temligen tveksamt sätt. Det händer ofta — säger nämnde tidning — att det s. k. vattuskiftet eller sundet som åtskiljer Åländska öarne från Finland, helt och hållet tillfryser, säsom händelsen var 1809, då Buxhövdens här gick öfver hafvet och upptände sina bivuakeringseldar på den starka isspegeln. Ryssarne äro derjemte bättre rustade för ett vinterfälttåg än vi, enär de äro vana vid klimatet och blott ett par mil aflägsna från sin operationsbas. För att med säkerhet hälla Ålandsöarne besatta under vintern borde vi vara säkra på Sverges bistånd, ätminstone hvad denna besittning angär, som ju ocksä så nära rör den svenska hufvudstadens säkerhet och oberoende, ty hurudant slutliga resultatet ock må blifva i afseende på Rysslands politik, så står det dock fast, att intagandet och mähända äfven förstörandet :af en fästning, som med ofantliga kostnader blifvit anlagd i syfte att tillförsäkra Ryssland herraväldet ej blött öfver Finland och Bottniska viken, utan i viss mån äfven öfver sjelfva Stockholm, är en tilldragelse af det högsta intresse för svenska folket. Vi vilja icke gerna yttra nägot, som hade till syfte att förmå detta tappra och patriotiska folk till aktift deltagande i kriget, innan det är fullt afgjordt, hvilket bistånd och hvilka garantier de vestliga staterna hafva att erbjuda sin nordiska bundsförvandt, under det å andra sidan vestmakterna, innan de besluta sig för att ikläda sig de förbindelser, som skulie-härflyta ur ett sådant förbund, mäste hafva kommit till en klär insigt af ändamälet med ett sådant förbund, äfvensom de sannolika följder det kunde hafva med sig. — — — — Tidningen Umeåbladet, efter hvilket vi förut några gånger meddelat åtskilliga underrättelser angående sinnesstämningen i Finland, hvilka underrättelser nämnde biad i bref erhållit från en korrespondent i Österbotten, innehåller i sitt sednaste. nummer ytterligare utdrag ur ett bref från samma korresponaent. Från vär korrespondent i Österbotten, heter det i nämnde tidning, emottogo vi i går åter en skrifvelse, derutihan berättar att borgerskapet i Wasa och Björaeborg hafva försökt att bilda ett frivilligt borgaregarde, som skulle bestä af handlande och handtverkare, till ett antal af 100 tappra bussar,. I Björoeborg skall gardet redan hafva börjat excercisen, men i Wasa är kompaniet ännu icke fulltaligt, och blir det troligen ej, enär ifvern för gardets organisation betydligt afsvalnat sedan ryktet om franska landstigniogstropper nätt hjeltarnes öron. Enahanda är förhällandet i Björneborg. Uppmärksamheten har nuihera helt och hållet vändt sig mot Östersjön och fransmännen; och det synes tydligt att vederbörande vänta sig em landstigning i Finland. Emellertid blir en sådan ganska svår ätt verkställa, emedan guvervören nyligen rest omkring landet och befallt bönlerna att hålla vakt på alla klippor och skär utmed kusten; äfvensobi att macgradt taga till vapen nr fienden visar sig. Utan att i någon män öfverträda sanningen, tror jag mig likväl kunna försäkra, att liknöjdheten för händelsernas gång aldrig uppenbarat sig. hos allmänheten på ett mera eklatant sätt, än just sedan vi: erhöllo underrättelse om fransmännens ankomst till Åland. Än säger man sig ej bafva med kriget att skaffa, än att man ej: vil onödigtvis och utan ersättning offra lif och lemmar för en sak, som i det hela synes vara ganska tvbtydig; med ett ord, det synes nästan som de storpratiga ryssvännerna börja draga öronen åt sig, sedan kriget börjar taga en allvarsam vändning äfven för Finland.s — — — Telegrafrapporter. Hamburg den 23 Aug: Turkiska armeen vid Dural Asien, totalt slagen, några tusen tångar, tvåtusen döda, femton kanoner m.m. förlorade; återgång till Kars. Börsenhalle i dag bekräftar österrikarnes inryckande i Wal