Aftonbladet – 23 augusti 1854, sida 3

leieffs hjerta. I er var Rysslands själ, ej sådan som den är i sin närvarande förnedring, utan sådan den fordom varit, men isynnerhet sådan som den i framtiden torde blifva. J haden rätt att tala och handla för Ryssland, ty j voren sjelfve Ryssländ. Hvad har er död gagnat denna själ? Hittills sväfvade den omkring i ett helt folk och förmådde intet. Då den sammanträngdes i er, gjorden j den mäktig och verksam i den enda form, hvari den i följd af sin barndom kunde framträda, nemligen i form af en menniska och martyr. Den uppenbarade sig i ert Nf, blef hedrad genom er död. I stället för de obestämda skuggor, den egde i förra tiders belgon, har den i er ett helgon öfver alla helgon. Den förstod ej ert tal, men begriper mycket väl relikerna efter er. J hafven gifvit den tillräckligt, för att den ständigt må kunna offra på sitt altare. (Forts. följer.)