Aftonbladet – 23 augusti 1854, sida 3

sådan beskyllning, och på samma gång antyda huru saken från början och till slut behandlats. LITTERATUR. Om åkerjordens afdikning af F. 4. Dahl. Upsala 1853. (Pris 1 rdr bko.) Under loppet af förlidet år utkom i bokhandeln ett till arktal och innehåll obetydligt, men i afseende på titeln desto anspråksfullare arbete: — det kallades neml. Handbok i rördikning af L. Vincent. Vi togo oss friheten, att om detta arbete yttra, att det var mer än lofligt skralt, att det blott utgjorde en bokhandelsspekulation af det sämre slaget och att det borde hänföras till det redan hos oss stora antalet af landtbruksskrifter utan inre värde. I sammanhang dermed yttrade vi den önskan, att någon af våra intelligentare landtmän, som sjelf tillämpat de nyare grunderna för den odlade jordens afdikning, ville meddela oss en afhandling i den så vigtiga afdikningsläran. Förr än vi vågade hoppas har vår önskan, genom hr Dabhls arbete, blifvit uppfylld. Detta kommer utan tvifvel att intaga ett utmärkt rum i vår landtbrukslitteratur. Det innehåller icke allenast allt hvad den serdeles anspråkslösa titeln lofvar, utan vida deröfver; det hvilar på vetenskapliga grunder och på vidsträckt och bepröfvad erfarenhet; det är praktiskt allt igenom, och skrifvet i ett klart och lättfattligt språk samt derjemte försedt med ett stort antal upplysande teckningar och en ganska intressant karta öfver ett, efter nyare grunder, afdikadt åkerfält vid Ulltuna. Möjligen torde nägon landtman fråga: — innehåller detta arbete något annat än som redan är kändt, och meddelar det andra reglor för afdikningen än de som redan af oss allmänt följas ? Vi svara derpå: det innehåller noggranna reglor för det numera såsom ändamålsenligast erkända sättet för den öfverflödiga och derigenom skadliga vätans afledande från den odlade jorden. Detta afdikningssätt är visserligen icke obekant eller oförsökt hos oss. Det är på flera egendomar redan med stor framgång infördt; men det är långt ifrån så allmänt bekant, som det borde vara. Hittil!s har man här i landet sökt afleda den öfverfödiga fuktigheten från jorden på det sätt, att en mängd öppna, oftast grunda och stundom irreguliära diken upptagits, hvarigenom den odlade jorden sönderstyckats i ett stort antal mindre åkrar. Så har förr äfven skett i andra länder; men der har man funnit att detta dikningssystem icke är ändamålsenligt, att det i längden är ganska kostsamt, äfven derföre att det i ioke ringa mån både försvårar och fördröjer åkerns fullständiga bearbetning, — samt borttager mycken jord, som äfven kunde blifva direkt fruktbärande. Man har af dessa skäl först i England och sedan i andra länder frångått detta dikningssätt och i stället anläggas s. k. beläckta diken, kvilket förfarande har tillvunnit sig det förtroende t. ex. i England, att staten anslagit enorma summor, såsom lån mot låg ränta, till befrämjande af detta afdikningssätt. tt åkerfält, som blifvit försedt med betäckta liken, får derigenom genast ett högre värde och inbringar till egaren högre arrende. I förstone användes såsom bottenfyllnadsimnen i de betäckta dikena ris af hvarjehanda rädslag, äfven halm — likaledes sten af små limensioner — sedan tegel af olika former, nen nu allmännast rör af bränd lera eller s. . tegelrör. I hr Dahls ifrågavarande arbete beskrifas med stor omständighet de olika sätten för nläggning af ris-, stenoch tegelrörsdiken ), Yoggranna beräkningar öfver anläggningskostiaden för de tvenne sistnämnde slagen medlelas äfven. Förf. är på goda grunder en stor än af tegelrörsdiken, hvilka han bevisar äro nindre dyra än täckdiken med sten. Varak) Förf. är mindre böjd för risdiken. Sannt är, att de ej ega lika varaktighet som t. ex. stönoch tegelrörsdiken. Men der god tillgäng finnes på enris, der blifva dessa troligen ännu de billigaste, intill dess tegelrör kunna erhällas för godt pris. Och hvad de förras varaktighet beträffar, så veta vi af egen erfarenhet att enrisdiken, anlagda för 20 år sedan, ännu göra fullständig nytta. Sr ETT