Aftonbladet – 23 augusti 1854, sida 2

detta afseende ej må till nägon ständets åtgärd föranleda, gillades. Samma utskotts utlåtande n:o 3, med anledning af väckt fräöga om förändring i sättet för revisorsval inom presteståndet ifrån Stockholms stad. Utskottet hade tillstyrkt, att komminister Beckmans ofvannämnda motion icke må till nägon ätgärd af det högvördiga ständet föranleda; men på framställning af motionären återremitterades detta betänkande med 20 röster mot 13. Vid föredragning af samma utskotts utlåtande n: 4, i anledning af doktor Sandbergs motion att bränvinstillverkning och förbrukning må upphöra på alla prestgärdar i riket, och hvarvid utskottet inskränker sig till det förslag till , som i afseende på ett kristeligt lefverne, så vidt detta betingas af ett nyktert, bör i Cleri Comitialis Cirkulär inflyta, lemnades frågan för ötrigt i Guds hand, och anmodades ähörarne att taga afträde. Borgareståndet. Plenum d. 22 Aug. kl. 6 e. m. Kongl. Maj:ty bordlagda proposition, angående skatteförsäljning af åtskilliga lägenheter under Elfsborgs kungsgärd, remitterades till statsutskottet, åtföljd af ett skriftligt anförande, som hr Björck lät uppläsa, hvilket skulle tjena till ledning för bestämmandet af löseskillingen. Hr Rettigs bordlagda motion, ang. anslag för fullbordande af Norbergs-jernvägen, remitterades jemte Kongl. Maj:ts skrifvelse i samma ämne. Vid föredragning af statsutskottets utlåtande n:o 238, i anledning af återremisser ä betänkandet n:o läl, angäende extra statsanslag för landtförsvaret, vidblef ståndet sina förut fattade beslut. Den af ständet återremmitterade punkten om ett ärligt anslag af 27,333 rdr 16 sk., utom förut beviljade 716,000 rdr, till beväringsmanskapets utredning, framkallade en liflig diskussion, Hr Berger ansåg anslaget vara så mycket mindre behöfligt, som 10,000 rdr förut för ändamålet äro anvisade och dessutom Rikets Ständer öfverflyttat förut beviljade 26,666 rdr 32 sk. på ordinarie stat. Den af utskottet framställde utredning om behofvet af anslaget öfverensstämde ej med Kongl. Maj:ts proposition, som icke äskat ifrågavarande anslag; i följd hvaraf tal. ansåg detsamma obehöfligt, helst så rikliga summor till beväringsmanskapets beklädnad och utredning förut blifvit beviljade. Hrr Eklund, Palander och Kock ansågo anslaget nödvändigt, såsom hufvudsakligen afsedt för iständsättande och underhållande af den gamla materielen, hvilken i annat fall skulle gå förlorad; och det vore derföre en misslyckad hushållning att hälla på anslaget. Hr Stolpe ansäg ett ytterligare skäl finnas för ståndet att bifalla utskottets förslag deruti, att man derigenom kunde bespara sig arbetet med trampqvarnen i förstärkta utskottet. Tal. ansäg det dessutom vara märkvärdigt, att de som ropade -på krig; voro njugga i fråga om anslag, då deremot fredens anhängare, bland hvilka talaren räknade sig, ville medgifva anslag för försvarsverkets ordnande. Hr Björek ansåg mödan med trampqvarnens bearbetande vara lönad, om man för staten lyckades bespara medel, som bättre kunde användas. Frågan om krig eller fred hörde nu icke hit; i händelse af krig skulle ständerna säkert uppfylla sin skyldighet. Märkvärdigt vore det, att, dä talaren vid frågans förra behandling yttrade något om de nya persedlarnes behöflighet endast vid parader och derför strängt apostroferades, de, som nu tala för anslagets beviljande, hufvudsakligen andraga det skäl, att de nya persedlar, för hvilka anslag beviljats, icke borde till brukande utlemnas. Hrr Gezelius och Indebetou talade för bifall på den grund, att det vore en ekonomisk vinst att underhålla de gamla persedlarne. Hr Boman: ehuru talaren endast hade denna riksdags erfarenhet, kunde han likväl icke underlåta att anmärka det besynnerliga deruti, att från ett visst håll hvarje tillfälle med begärlighet omfattas att insultera dem, som äro af olika åsigter. Här har blifvit taladt om trampqvarnar, trojanska hästar,, teateråskor m. m. Denna hätskhet kunde möjligen förklaras af den ringa verkninogskrets ifrågavarande talare blifvit anvisad under denna riksdag. Hvad nu saken beträffade, så ansåg talaren ifrägavarande anslag obehöfligt och yrkade derföre afslag derå. Hr Stolpe genmälte härå, att hr Boman i sitt ständiga bemödande att vara allvarsam, stundom blef motsatsen. Icke heller tycktes hr Boman hafva smak för bildspråk. Han kände ej beskaffenheten af talarens ärelystnad och hade ingen rätt att upphäfva sig till hans tuktomästare. Hr Boman: jag älskar bildspräk, då de äro lyckade; men dä sådana i tid och otid nyttjas blifva de ofta misslyckade. Jag vill ej vara nägons tuktomästare, men kunde vara frestad att någon gäng vara hr Stolpes. — Efter slutad diskussion begärdes votering, som utföll med 24 röster för afslag och 18 röster för bifall. Ssmma utskotts utlåtande JM 240, angående äterremisser i fräga om extra anslag, tillhörande finansdepartementet, föredrogs nu. Utskottets vidblifna tills styrkande af 83,000 rdr till ombyggnad af Nockeby bro afslogs ; hvaremot ständet vidblef sitt beslut om beviljande af 27,000 rdr för detta ändamäl. Uti utlätandet JM 241, angående extra statsanslag till föremål, tillhörande ecklesiastikdepartementets handläggning, hade statsutskottet, i fråga om anslag till Lutherska församlingen i Paris, fränträdt sitt förra beslut och hemställt, att säsom bidrag till inrättande af skolor för Lutherska barns i Paris uppfostran mätte för en gäng beviljas 5000 rdr. Detta anslag bifölls utan diskussion. I fräga om anslag till Råby räddningsinstitut hade utskottet, i följd af återremisser, jemväl fränträdt sitt förra beslut i så måtto, att utskottet nu hemställt om ett anslag af 3000 rdr för en gång till denna välgörenhetsanstalt. Hr Berger vidhöll utskottets förut uttalade åsigt om olämpligheten, att staten opåkalladt beviljade anslag för ändamäl, som helt och hället lägo inom kommunernas verkningskrets och omtanka. Anslaget kunde icke heller anses såsom en lämplig tacksamhetsgärd till den ädle stiftaren af samma institut, då han ej densamma begärt. Det funnes ärebetygelser af annat slag hvarpä han kunde sätta mera värde. Hrr Henschen, Boman och Wedberg yrkade bifall till anslaget. Denna äsigt antogs äfven utan votering. Slutligen föredrogs, ehuru några för den framskridna tidens skull ville dermed hafva uppskof, bankoutskottets utlätande Ae 48, angående reglering af bankens läneoch kreditiv-rörelse. Utskottets förnyade framställning, att af bankodiskontverkets lånefond skulle från och med 1855 under tre år innehållas 200,000 rdr för hvardera året, framkallade en vidlyftig debatt. En del talare försvarade deonva successiva indragning, såsom särdeles ändamålsenlig för bildande af fonder till filialbanker, hvarigenom ett mera bankmessigt system kunde åvägabringas. Någonting som motsvarade vår diskontinrättning, fun nes icke i andra länder. Nyttan af bankodiskonten för allmänheten vore mera än tvifvelaktig. De höga omkostnader, som låntagaren genom postporto och provisioner finge vidkännas, gjorde dessa lån alltför dyra, för att en beräknande läntagare skulle vilja deraf begagna sig. Endast lättsinnet och den, som saknade all annan utväg, tillgrepe denna resurs. För banken sjelf vore denna lånerörelse icke heller särRER oo tryckt och spridt kring hela Europa. Att Jes 2 ön AT FE