Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 2

för långt upp mot polea, der hon dör af köld och elände? Man dödar icke, man vanärar; det kan likväl hända, hvad som nyligen vederfors Pauloff, att bödeln i detsamma han bröt sönder värjan öfver hans hufvud af oförsigtighet krossade hufvudskålen. Man dödar icke; men man piskar. Knuten är afskaffad. Spar icke riset för ditt barnl Det kan blott hända att riset är en käpp. Den ofvannämnde domen, enligt hvilken 7000 glag skulle utdelas, innehöll löjligt nog att om de dömda öfverlefde straffet, skulle de arbeta i bergverken till sin döds Denna följer i allmänhet efter 3 å 4000 slag. Detta förfärliga hyckleri, som man träfar öfverallt i Ryssland, är föröfrigt icke en enda menniskas verk, Det följer nödvändigt af den olösliga uppgift, som ryska kejsardömet har sig föresatt: att styra de råaste och de mest civiliserade folk efter samma lagar. Härigenom blifver detta rike en förfärlig Janus, som visar mildhet i sitt anlete åt vester, men mot öster låter sin verkliga karakter, den mongols a råheten, framträda. Siberiens vilda folkslag äro kanske de enda som hafva en riktig föreställning om detta regeringssystem. De uppfatta icke kejsaren såsom en menniska, utan såsom ett vidunder med två hufvuden, som en dubbelörn, hvilken bild de se i Rysslands vapen. Höäruti döljes den verkliga hemligheten aj den ryska våldsamheten. I den ofören liga dubbelheten består Rysslands svaghet; det gör oerhörda ansträngningar för att blifva herre deröfver, och hvarje hinder betraktar det såsom uppror; men det är just Ryssland sjelf som genom detta orättmätiga sträfvande gör uppror emot naturen. När denna dubbelhet träffar ei våldsam men uppriktig man, såsom Peter den 3:dje eller Paul den 1.ste, visar den sig för hvad den verkligen är, en ursinnighet, en galenskap. Ursinnigheten ligger icke så mycket hos pergonen som i hans ställning. Oaktadt sitt öfverlägsna snille visade sig Peter den store