Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 2

väldet och Soubise vanhedrade fransyska name net, så vanhedrade ock partisinnet och Le-!s wenhaupt det svenska. — Den ridderligt dumdristige Gustaf IV Adolf hade biträdt sin svåger, Rysslands czar, under dennes krig mot Frankrike. Som en iacksamhetsgärd lät Alexander utan föregående krigsförklaring sina härar lömskt och oförmodadt inbryta i Finland. Talrika proklamationer utfärdades till embetsmän och folk att öfvergifva sin lagliga öfverhet och underkasta sig czarens hägnande spira. Den fåtaliga finska hären brann af begär att strida och ingen man tviflade om segern. På hög befallning måste man dock retirera; finska bönderna begärde vapen; de fingo ej några. Sedan finska hären oupphörligt retirerat ända opp mot polcirkeln, kom trossen i sådan oordning vid Sikajocki att balt gjordes. Följden blef en seger. För denna här förgick året 1808 under mången het och blodig strid. Enlast några fåtaliga, planlösa hjelpsändningar öfverskickades från Sverge till Finland för att delvis blifva offer för fiendens öfverlägsenhet, under det att mer än 100,000 man marscherade af och an utan syfte i Sverge och hamnade till största delen på sjukhusen, af brist på omvårdnad, kläder och föda. Finska bären trängdes slutligen omkring Bottniska viken in inom Sverges landamären. Barclay de Tolly gick med 5000 man öfver Qvarken. Emot denna styrka hade Cronstedt endast att sätta 700. Marschen gick lyckligt öfver ett isfält, der ett af de så ofta uppkommande yrvädren lättligen förgjort hela hären. Denna var dock vid framkomsten till Ume så förfrusen och förstörd, att den kanpe dukat under för ett djerft anfall af Cronstedt. En här, öfverkommen till Ume i sådant tillstånd som Barclay de Tollys, har sedan en 60 mils vintermarsch att göra innan den hinner till hjertat af Sverge. Sannerligen måste man ej le när man hör med strategisk grötmyndighet nämnas ett isbelagdt Qvarken. e E 1 Ej sannolik, dock möjligare är en marsch öfver Ålands haf. Sjön emellan Finland och Åland fryser före sjön emellan Äland och Sverge. Antager man för möjligt att ryssarne hinna samla sina förråder på Åland, så hafva de derifrån till fasta Sverge endast 5 mils marsch. Men denna marsch skall ske öfver ett med remnor och isberg fyldt haf. Den skall ske med den orimligt stora i en föregående artikel uppgifna tross. Framkomne till snöfälten kring Grisslehamn skulle ryssarne mötas af de ur sina kantoneringsgvarter utryckande svenskarne. Desse skulle ej blifva Döbelns knappa 5000; de skulle blifva 30—40—50,000, allt efter den väntade anfallskårens storhet. Carl Johan yttrade vid ett tillfälle då ryska ministern från sin herre hotade att till Sverge öfversända 100,000 man: Hälsa ni er kejsare och bed honom hafva andra 100.000 i ordning för att se efter hvar de första 100,600 tagit vägen. Aldrig skulle den store härförarens ord så lätt besannas som vid försöket af en marsch öfver Ålands haf. Vid den år 1809 tilltänkta hafsmarschen utgjordes ryska kåren af 30 bataljoner), 4 sqvadroner, 20 kanoner och 600 kosacker. Enligt Suchtelens egna uppgifter åtföljdes kåren af en oerhörd tross, bestående af ett nästan otroligt antal slädor med lifsmedel, bränvin, ved för en månad. Frågan om möjligheten af en för flera månader tillräcklig proviantoch ammunitionstransport för en minst 80,000 man stark här är ännu öppen att lösa. Men antager man denna fråga för lösen, så bör man ibågkomma att den år 1809 tilltänkta, aldrig utförda, ismarschen skulle ske mot ett land, der det till uppror växande missnöjet gäste, der styrelsen var vanvettig, der härarna voro nakna och utsvultna. Om denna ismarsch yttrar sig dock Montgommery : Med åtgärder, sådana som de här uppgifna, hade man med all trygghet kunnat låta ryska hären gå öfver Ålands haf, säker derom, att densamma med sina stolta resenärer, antingen lika med Pharaos krigshär blifvit begrafven i hafvet, eller, anländ på svensk jord, lemnad åt sig sjelf, utan ens något hopp om understöd, uthungrad, sprängd, snart varittagem, O. S. Ve Våra härar äro ju nu klädda och födda, vår Konung är ju klok och upplyst. Kan väl då någon svensk frukta en rysk marsch öfver Alands haf? Att hafva trupper 5 till 6 veckor samlade för att möta den befarade ismarschen, skulle visserligen kosta något, men denna kostnad komme att blott utgöra en ringa del af hela krigsomkostnaden, vare sig att denna bestreds af egna eller främmande medel. Ryssarne hafva visserligen en tredje marschväg till hjertat af Sverge, men denna är, oberäknadt de 100 milen från deras depöter i Petersburg eller Helsingfors, ensamt inom Sverge öfver 100 mil lång och går öfver elfvarne Lule, Pite, Skelefte, Ume, Ångermanlands, Indals, Ljungan, Ljusne, Dal m. fl. De ofantliga förråder, som ryssarne på denna 1 j An mm mA ss a mm b— JA -— Br-— Ir kr —— väg skulle behöfva medföra och hvilka kunde ) Bataljonernas styrka är ej uppgifven af Suchtelen, men troligtvis voro de ungefär så starka som de som gingo öfver Qvarken, eller omkring 500 man Hela ryska styrkan uppgiek således ej till 18,000 man. E TIDER ISESEP STAT ALPINE NANTES AAC icke desto mindre liksom galen i många afll sina handlingar. Denna lefvande motsatts hade c sin grund deri att han af naturen var ryss mL Lala man fsaenaAm en vilia doramat H