Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 2

icke såsom Österrike bygga sinnrika fängelser, i hvilka den dömde tvingas att utföra trälarbete, qvinnosysslor, eller de simplaste värf som nedtrycka själen. Ryssland anförtror sig till det för menniskor allt för stränga klimatet, för hvilket den dömde dukar under. Ryssland litar på den militära råheten och godtyckligheten, hvari den landsförviste finner en qvarn, som oupphörligen krossar honom. Den hårde soldaten, som beständigt aflöses af andra, sliter ut den dömde. Denne böjer sig småningom, sjunker ihop, mister all kraft att göra motstånd. Själen kommer honom till hjelp och visar sig uppfinningsrik för att öfvertyga honom att hon har orätt. Den rättfärdiggör hans tyranner, upphäfver skillnaden mellan godt och ondt, störtar honom ned i den mörkaste likgiltigh-t, förderfvar hans sunda omdöme och får honom att tro att godt är ondt, och ondt :odt. Detta har friheten alltid fruktat för sina barn, men icke döden, en ädel och herrlig död. Denna fruktan fattade Europa, då det erfor, aut hjeltarne från November 1831, som blifvit dömda till döden, hade blifvit benådade och skulle skickas till Siberien. I den vackra skildringen af Polackar från 1830 af Straszewicz, läsa vi vid slutet af hvarje berättelse: De lefva, de äro i Siberien, det är allt hvad man vet; om deras andliga och lekamliga tillstånd är man lyckligtvis okunnig., Vi veta det emellertid och äro säkra i detta fall; deras själ är icke död; de hafva bevarat den oskadd och blott öfverlemnat kroppen åt ödet. Några äro döda, andra döende; alla hafva de förblifvit orubbliga i deras tro och deras hopp. En förvist, som kommit tillbaka från Siberien, Piotrowski, har underrättat oss om deras lidanden. Den förste som led var Pierre Wysocki, den unge hjeltemodige man, som förmådde militärskolan att ila till Warschaus befrielse. Ungefär 1833 kom han till Siberien, der han jorde ett försök att genom våld befria sig. Man ville kufva hans mod och tilldelade bos