Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 2

Enligt en telegrafdepesch prorogerade drottingen den 12 i egen person parlamentet. I itt tal tackade hon för den ifver och energi, wvarmed medel anskaffats till att kraftigt föra riget. I hjertlig samverkan med Frankrike kulle alla ansträngningar riktas derhän, att lämpa Rysslands äregiriga och aggressiva anda och betrygga Europas lugn för framtiden. drottningen beundrar de turkiska truppernas nod och ihärdighet vid Silistria och öfverallt unnorstädes. Drottningen lyckönskar sig vilare till öppnandet af kusthandeln för fremmande fartyg och yttrar sig öfver de lagar, som i denna parlamentssession blifvit antagna, rörande förbättring i skatteindrifning, universietets i Oxford öppnande för dissenters och emot bestickning och underslef vid parlamentsvalen. Den 10 föreslog markis Clanricarde i öfverbuset en adress för ytterligare upplysningars erhållande i afseende på krigets förande, äfvensom de förbund som med anledning af de orientaliska förvecklingarne blifvit med fremmande stater ingångna. Talaren rättfärdigade sig mot den förebråelsen, att genom sina interpellationer hafva under loppet af sessionen lagt hinder i vägen för regeringen, och började sin öfversigt af de föremål, som tarfvade en bättre belysning, med krigsministeriet, öfver hvars nya organisation parlamentet ännu icke kunde bilda sig något omdöme. Han hoppades att regeringen i början af nästa session skulle tydligare uttala sig angående denna punkt; dock gillade han förändringen för så vidt den angick härens förplägning. Markisen beklagade på det högsta blokadernas overksamhet eller åtminstone halfverksamhet i Svarta bafvet och Östersjön. Regeringen trodde att hon afskurit ryska skattkammaren inkomsten af Östersjö-tullarne och omintetgjort den ryska sjöhandeln. Som bevis på att detta icke var fallet, tjenade den omständigheten att e Östersjöprodukter, som nu komma på Londonska marknaden äro icke märkbart dyrare än i Februari månad detta är. Ett faktum vore det, att ryska produkter från Svarta hafvets kuster nu stå till lägre pris än för två månader sedan. Trots alla depescher, som af amiralerna och kaptenerna insändas, ser man af de ryska varuprisen huru lamt blokaden blifvit bandhafd eller till hvilken grad verkan af densamma upphäfdes geoaom de fördelar man beviljat de neutrala nationerna. Efter några ogillande anmärkningar öfver försumligheten med flottornas utrustning, hvilka det ännu i detta ögonblick fattades mörsare och ångkanonslupar af ringa djuplek, frågade han hvarföre öfverhuset icke erhållit någon afskrift af det turkisk-österrikiska fördraget af den 14 Juni, hvilket dock under engelska kabinettets auspicier och pi dess räd blifvit afslutadt? Turkiska regeringen ginge blott med motsträfvighet — så tycktes det honom — in på österrikiska armeens ioryckande i furstendömena, och likaså ogillade Servien en österrikisk ockupation; han önskade veta, på hvilken grund den förmodan stödde sig, att Österrike verkligen skulle bistå vestmaktirna för upppnåendet af deras syftemiål, sedan man inrymt det en position, hvarigenom det hvad furstendömena angär blifver en skiljedomare i det nuvarande kriget. Österrikes förhållande alltsedan fördragets undertecknande måste väcka misstanka. Ehuru nämnde fördrag var undertecknadtredan den 14 Juni, hade ännu ingen österrikisk soldat skridit öfver grärsen. Österrike förplgtade sig, att, i fall så skulle behöfvas, med vapenmakt åstadkomma furstendömenas utrymmande och att efter fred slutet äterställa dem ät deras rättmätige egare. Nu trodde han, att österrikarne trots detta fördrag ej skulle röra sig ur fläcken förr än ryssarne sjelfmant utrymt furstendömena och att Österrike aldrig komme att medverka för vestmakternas ändamål. Märk väl! Österrike hade fätt rätt till intåg i furstendömena utan nägon deremot svarande förpligtelse att förklara Ryssland krig; följaktligen kunde det inskjuta en ofantlig stridsmakt mellan de fiyktande ryssarne och deras förföljare turkarne och således efter eget godtycke intaga en beväpnad neuiralitet eller företaga sig en beväpnad intervention. Hvad har man för säkerhet mot sådana resultater? Antag att furstendömena blifvit utrymda; skulle icke Österrike då kunna säga: Nu måste ni underhandla på grundvalen af status quo? Eogland befinner sig då i det läge, det så länge sträfvat att undvika, och han önskade derföre att få veta Österrikes egentliga syftemäl, då man för alliansen med detsamma redan underkastat sig så många och stora offer. För Wladimirs färder ville markisen icke uttala nägot tadel öfver amiral Dundas; dock behöfdes det någon upplysning om förhällandet härmed, för att kunna begripa hur något sädant kunnat passera. Expeditionen till Sebastopol deremot lände regeringen till största beröm, och markisen tviflade ej ett ögonblick på att den skulle lyckas. Grefve Clarendon svarade att blott ett formfel hade förhindrat framläggandet af det österrikisk-turkiska fördraget; för öfrigt kände man dess text såväl af officiella tidningar från Konstantinopel som genom engelska blad. Britiska gesandten hos divanen hade icke fätt några instruktioner med afseende på detta fördrag, utan helt enkelt rapporterat hem, att kan tillrädt Porten att underteckna detsamma, och hennes majestäts regering gillade detta råd. Så snart likväl hennes majestäts regering erhöll underrättelse om ordalydelsen, yttrade hon sig dock till Österrike att besättandet af en del af turkiska området var en ganska ömtålig sak, att det kunde hafva en tillfällig karakter och att dervid allt måste ske i sultanens namn och enligt hans intresse. Sädant bifölls af Österrike. Då vid slutet af Juni underrättelse ankom till Wien att ryssarne skulle ha öfvergifvit Bucharest och ville medtaga arkiverna, milisen och de mest ansedda invånarne, afsände österrikiska regeringen en general till de allierade armbernas högqvarter med underrättelse att Österrike, icke såsom krigförande makt, ty det befann sig icke i krig med Ryssland, men såsom ordningens återställare, ville besätta en del af Wallachiet. Derpå förklarade England att Österrike blott genom Portens medgifvande och önskan vore berättigadt till ett sådant besättande. Frankrike gaf samma svar, och Porten utnämnde en kommissarie för att låta undersöka hospodarernas handlingssätt vid ryssarnes inmarsch förlidet är. Österrike meddelade då på officiel väg den britiska regeringen, att det fullkomligt gillade kommissariens utnämning. Nu förestår Wallachiets utrymmande -— visserligen till följd af engelsk-fransyska truppernas närvaro i Varna, men likväl mera till följd af den ställning Österrikiska armeen intagit. I det hela hade han derföre iogen anledaing attåtertaga sin förut uttalade åsigt, att man kunde vänta det bästa af Österrike. Men tillika måste han obetingadt förneka att vestmakternas operationer på nägot sätt berodde på Österrike. Ban medgaf att Österrikes intressena i denna strid äro mera invecklade och stridiga, än Englands och Frankrikes De sednare staternas ösigstraffet fullkomligt, ett moraliskt straff, det eviga helfvetet, tidens oändlighet. Ryssland har sitt helfvete, rummets oändlighet, fasan