Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 2

Soldaten är dömd, icke allenast derföre att han, bortryckt från hemmet, är öfverlemnad till en oafbruten prygling, som man kallar krigstjensten, utan fastmer derföre att han icke känner sin befrielsetid. Förr bestämde lagen 30 år, nu 20 år; men hvad har lagen att betyda i Ryssland? Officeren är dömd. Emot sin vilja blef han insatt i en militärskola; emot sin vilja måste han vandra framåt en obanad och enformig väg, deltaga i beständiga exerciser och parader, flytta från den ena garnisonen till den andra. Han måste lefva såsom en krigets munk, oaktadt hans ställning bjöd honom verldens glädje. Men hvad skulle hända om han vägrar att tjena? Hans redan misstänkta familj skulle ödeläggas, vanäras, och han sjelf är förlorad., Förlorad? hvad betyder detta ord? Död? Det uttrycker synbart något mera, då officeren går i krig och kanske dödas; eljest, säger ban, skulle han vara förlorad. Det samma säger slafven, som man släpar till armåen; och han har nu nått den största olycka, kan icke sjunka djupare, men det kan officeren. Det finnes för honom något att frukta, och det. som han är mycket mera rädd för än döden, är Siberien. Då man gör slafven till gzoldat, bemäktigar man sig blott hans kropp och bekymrar sig litet om hans hjerta, hvaremot man vill hafva otficerens själ. Den ryska regeringens uppgift är att försäkra sig om en menniskas själ. då ett odrägligt lif skapar likgiltighet för döden. Denna själ hade man tidigt försvagat i skolor der det läres blott mycket litet i verkligheten och alldeles ingen sedelära, så att den dödande ledsnaden dref honom till förslöande nöjen, som verkade ännu mera skadligt på honom. Det lyckades likväl icke alltid att underkufva en kraftig själ genom detta dubbla sätt att gå till väga. Hvad som var qvar af menniskan måste man fängsla, tygla genom en moralisk skräck, ångesten för ett okändt straff. Utom sina fängelser och plågor hade den katolska inqvisitionen, för göra det timliga