Aftonbladet – 12 augusti 1854, sida 2

något melankolisk ut. På dessa stränder uppslår den gyankomne emigranten sitt tält. I botaniska trädsården finnas en mängd träd och buskar, samlade från olika kanter af Australia-ön. Gentemot ligger Cremorneträdgärden, en privat tillhörighet, men som ir tillgänglig för allmänheten mot en entreeafgift af I rdr, en obetydlig penning här. Der är alltid fullt med menniskor när vädret är vackert. I midten af trädgården är en större restaurationslokal, rundt omkriog i parken finner man här och der små tempel och grottor. En Hindu, i gulrandiga kläder och med turban på hufvudet, rider omkring på gångarne uppå en mörkgrå elefant, som med snabeln uppfångar de silfverslantar som allmänheten kastar på vägen och gifver dem åt sin ryttare. På en liten grön plan beta tvenne dromedarer, sträckande sina hufvuden till höger och venster, som gamla behagsjuka damer. På ett annat ställe finner man en Bramaoxe, silfvergrå till färgen och oändligt vacker, som gerna vill smekas af de förbigående, och somhvar och en gerna smeker. Här tillbringade 9 svenskar påskdagen: jag och min hustru, herr och fru Rydqvist, tre sjökaptener frän Götheborg samt guldgräfvarne Gelen och Lindqvist. Den sistnämnde, som varit särdeles lycklig vid Bäålaarat, bjöd oss på en middag, som kostade 150 rdr. Vi drucko hjertliga skålar för hemlandet, för slägtingar och vänner derhemma, och tömde till slut ett glas för Sverges jerngrufvor, som, hvarthän på jorden vi komma, bli oss till gagn; vi behöfva här hackor och spadar, och vi behöfva jernvägar och vattenrör. Efter middagen sjöngo vi fHvila vid denna källa! hvilket väckte mycken uppmärksamhet, dä folket förgäfves brydde sin hjerna, för att utfundera från hvilket land denna säng kunde förskrifya sig. Men jag måste sluta detta bref, som begyntes redan i början af Maj, och nu äro vi snart :vid slutet. Vädret är utomordentligt vackert och torrt för: denna årstid — vår vinter. Här ligga nägra fartyg frän Sverige, som icke gjort goda affärer, hvilket dock icke bör afskräcka; men de kaptener, som sändas hit, böra vara affärsmän och icke ynglingar, nyss utsläppta ur navigationsskolorna. Med längtan motse vi de nästkommande underrättelserna frän Europa; vi känna redan att kriget är oundvikligt. ..Vi ha redan fätt känna tyngden af Europas oreda... Man vill, af fruktan för en möjligen inträffande blokad, knappt sälja nägra lifsmedel, som kunna förvaras. Somliga sälja sina tillbörigheter och flytta till Amerika, der de tro sig vara bästskyddade, då Amerika icke blandar sig i Europas affärer. i Jag lägger nu bort pennan, för att börja arbetet i min blygrufva (tryckeriet), der jag, liksom gräfrarne vid Balaarat, men på annat sätt, sträfvar att genom arbete vinna guld. Jag har ett halft hopp att Aftonbladet skall meddela dessa rader, skrifna af en person, som fordom lyftat många stilar. på Aftonbladets tryckeri och sälunda kan räkna sig med till publicisterna och folkets upplysare, på samma sätt som klockaren, då han säger: vi presterskapet!,: Herald Office, Great Bourke-Street, Melbourne. L. M. Torssell.