Aftonbladet – 12 augusti 1854, sida 2

ERA qvinnan bönföll: Nåd! jag är hafvande;: min vän, slå icke för hårdt! Ni dödar två på samma gång; kort sagdt, allt det rörande som smärta och fruktan kunde ingifva dem. Han kunde icke återhålla sina tårar. Furstinnan, husets herrskarinna, som öfveraskade honom i denna sinnesstämning och icke kunde fatta den, sade: Ni är sjelf skulden till hvad som gör så starkt intryck på er. Ni har sagt att ni tycker om smultron; jag skickade dessa quinnor ut i skogen att plocka sådana, och e glömde sig derhän att dansa i byn. Hon lät således straffa sitt folk af godhet, af juppmärksamhet emot fremlingen. I Ryssland äro qvinnorna långt talrikare än männerna, af hvilka hären uppslukar ett utomordentligt stort antal. De arbeta icke synnerligt, hvarken ute på fältet eller hemma i huset; de flestas lott är attlefva hemma sysslolösa och missaktade. En rysk dam yttrade till mig: På ett litet gods med 150 bönder, der jag aldrig vistas, har jag 40 kammarpigor, som icke ha det ringaste att göra. De hafva så ringa värde, att banken gifver penninglån blott på manliga slafvar; de qvinliga gå med på köpet. . Denna ringa uppskattning af qvinnorna är en af de omständigheter som sätter Ryssland mycket lågt. Den ryska familjen är icke så säker som negerfamiljen. Herrn och slafven hafva samma färg, och blandningen försiggål utan att färgen förråder den verkliga fadren. Följderna häraf äro långt förskräckligare än ) våra kolonier. Herrn låter sin broder träla. och ingår förbindelser med sin syster, ofta med sin dotter. Detta gäller emellertid mindre om ägaren, än om den verklige herrn, om den råa betjenten, som på aflägse liggande gods, utan kontroll och uppsigt, utan aktning för menniskan, behandlar denna elyckliga befolkning med våldsamt godtycke. Hvad man än finner för godt att påstå om de lifegnas känslolöshet, hysa vi icke destc mindre den öfvertygelsen att detta familjens ständiga förnedrande är ett af den ryska sjäJens lidanden. Ingen man är så vanslägtad.