Aftonbladet – 9 augusti 1854, sida 2

Hvad jag hörde var likväl utomordentligt nog. Det syntes att regeringen lyssnat till hans berättelse och blifvit bländad af Benedikts öfverdrifna beskrifning på den begrafda skatten, så att de inbillade sig att med litet möda och omkostnad skulle tillräckligt med guld och diamanter kunna uppgräfvas i Compostella för att rikta dem sjelfva och betala Spaniens nationalskuld. Schweizaren återvände till Compostella wie ein Herzog,, för att nyttja hans egna ord. Saken, som först blifvit dold som en stor hemlighet, blef snart allmänt bekant. Man hade äfven beslutat att en undersökning, som kunde medföra så vigtiga följder, skulle ega rum på det mest offentliga och vördnadsbjudande sätt. En stor högtid skulle snart inträffa, och man ansåg passande att undersökningen skulle ega rum den dagen. Dagen inbröt. Alla Compostellas klockor ringde. Hela befolkningen trängdes på gatorna, ett tusen man trupper voro uppställda på torget, allas väntan var spänd till den yttersta grad. En procession riktade sina steg till Sankt Roques kyrka; i spetsen för den gick generalkaptenen och schweizaren, som skakade i handen det magiska bamburöret; tätt bakefter gick meigan, den galiciska trollpackan, af hvilken skattsökaren hade först blifvit ledd på spåret; talrika murare utgjorde eftertruppen, bärande verktyg för att bryta upp golfvet. Processionen inträder i kyrkan, den går genom densamma i högtidlig ordning, den befinner sig i en hvälfd gång. Schweizaren ser sig omkring. Gräf här, säger han hastigt. Ja, gräf här,, säger meigan. Murarena arbeta, golfvet brytes upp — en afskyvärd, stinkande lukt slår upp. -.Nog, ingen skatt blef funnen, och min varning till den olycklige schweizaren hade blott blifvit alltför profetisk. Han blef genast arresterad och kastad i Compostellas ohyggliga fängelse under tusendes förbannelser, som skulle gerna hafva velat sönderslita honom lem för lem. Saken slutade ej härmed. Regeringens politiska motståndare kunde ej släppa ur händerna ett så gynsamt tillfälle att kasta på den löjets pilar. Ministeren blef i cortes hånad för sin girighet och lättrogenhet, under det att den liberala pressen förde genom hela Spanien berättelsen om skattgräfningen i Sankt Jacob. Efter allt var det en trampa (list) af Don Jorgen, sade en af mina fiender. Den karlen är i grunden anstiftare till hälften af alla