Aftonbladet – 9 augusti 1854, sida 2

du erhållit tillåtelse att gräfva? Säkert kommer du ihåg dina fordna mödor i Galicien? Jag har icke glömt dem, lieber Herr, hvarken vandringen till Oviedo, eller kampen med döden i Carroncon. Men jag måste uppfylla min bestämmelse. Jag reser nu till Galicen, såsom det anstår en schweizare, på regerinsens bekostnad med vagn och mulåsna, jag menar med galeren. Jag får all den hjelp, jag behöfver, så att jag kan gräfva till jordens medelpunkt, om jag så vill. Jag — men jag får ej berätta för ers excellens, ty jag har svurit på de fyra evangelierna att icke säga något., Nå väl, Benedikt, jag har ingenting att säga, utom att jag hoppas att du skall lyckas . din gräfning. Tack, lieber Herr, tack, och nu farväl. Lyckas! Jag skall lyckas! Här stannade nan häftigt, studsade och såg på mig med ett nästan vildt uttryck och utropade: Heiliger Gott! Jag glömmer en sak. Tänk om jag slutligen ej skulle finna skatten. Mycket förnuftigt sagdt; detär dock olyckigt att du ej tänkt på denna möjlighet förr in nu. Jag säger dig, min vän, att du inlåit dig på ett mycket förtvifladt företag. Det ir sannt att du kan finna en skatt. Men sannolikheterna äro dock hundra mot en att du 2j gör det, och hurudan blir i den händelsen din belägenhet? Man skall betrakta dig som en bedragare och följderna kunna blifva förärliga för dig. Kom ihåg, hvar du är och bland hvilka du är. Spanjorerna äro ettlättroget folk, men låt dem en gång misstänka att de blifvit bedragna och ofvanpå allt beskrattade, och deras törst efter hämd känner ingen gräns. Tro ej att din oskuld kan hjelpa dig. Jag är öfvertygad att du ej är någon bedragare, men de skola aldrig tro annat. Det är ej ännu för sent. ÅAterlemna dina vackra kläder och ditt magiska rör åt dem, af avilka du fått dem. Tag på dig dina gamla kläder, grip din fordna staf och kom med mig till Sagra och hjelp mig att sprida det neliga evangelium bland landtfolket på Tajos stränder., Benedikt dröjde ett ögonblick, derpå skakade han på bufvudet och ropade: pnej, nej, ag måste uppfylla mitt öde; schatzen är ej innu uppgräfd. Så sade rösten i Carrancon. . morgon till Compostella. Jag skall finna len — schatzen — den är ännu der — den nåste vara der. Han gick, och jag återsåg honom aldrig.