Aftonbladet – 9 augusti 1854, sida 2

mot Arim. Wien d. 3 Aug. Presse förmäler från Konstantinopel den 27, att ryssarne segrat vid Kars och beligra denna stad. Bref från Australien. Ur ett mycket vidlyftigt bref från en svensk i Australien, skrifvet omvexlande på vers och prosa och innehällande åtskilliga allmänna resonnementer samt politiska och filantropiska funderingar, meddela vi i utdrag hvad som är af mera faktiskt innehåll och kan vara af något slags intresse för den svenska allmänheten. Melbourne d. 21 Maj 1854. Mähända skall det intressera mången att höra något från det land, der allting i naturen är så vida skiljdt från allt vi äro vana vid derhemma i Europa, ett land, der djuren äro af en helt annan beskaffenhet, der infödingarne, slöa och vederstyggligt fula, äta maskar säsom italienarne makaroni, der nordanvinden är het, sunnanvinden kall och östanvinden helsosam, der bergshöjderna äro varma, dalarne kalla och der floderna slingrande i sanden förlora sig innan de hinna till hafvet. Julen är här vär midsommar och våren begynner i September, då värmen tilltager dag för dag tills den i November blir odräglig, då åarne försvinna, vextriket tynar bort och hela landet blir en torr öken. I slutet af Februari kommer åter nägon svalka och i midten af Mars begynner den sköna hösten. I början af Juni ha vi vinter, i fall det kan kallas vinter, att regnet öser ned och floderna svälla upp och häftigt brusa; mellan regnskurarne kunna vi dä ha dagar, som likna de skönaste sommardagar i Sverge. Den värsta plåga vi nordbor här ha, är den förfärligt brännande nofdanvinden om sommaren; vi veta ingen tillflykt undan dess förtärande och genomträngaude eldlika kraft. Alla andra mödor och besvärligheter här i Melbourne har jag med tålamod och undergifvenhet genomgätt, men när man sagt mig en Decembereller Januarimorgon: i dag är det nordanvind ; då har det varit förbi med mitt mod. Det finnes ingen fläck, dit den icke tränger, mattar och utpinar både menniskor och djur. Här äro under årets lopp ungefär tjugufem grufligt heta dagar, sextio väta och kalla dagar, men resten ofantligt behagliga, med en ren och balsamisk luft och en djupblå himmel, som icke fläckas af en enda sky. Vintertiden är termometern sällan 46? Fahrenh., men sommartiden står den här i Melbourne ofta på 90 eller 100?. Med nordanvind händer det att den i skuggan i en hast stiger till 120? Fahrenh. Omvexlingen i temperaturen är ofta mycket hastig; om middagen är den 20? högre än morgon och afton. Den hastigt skeende vexlingen beror på vindarne. Under större delen af året är landet uppfriskadt morgon och afton af milda vindar frän Stilla Hafvet. Någon gång har man perpendikulära hvirfvelvindar, som, ryckande med sig damm och fin sand, se ut som framåtlöpande brunfärgade kolonner af 15 till 30 fot i diameter. I bergstrakten närmar sig klimatet mera Englands. Vintertiden har man der en och annan natt snö och frost, men de försvinna för första strålarne af morgonens sol. Askväder har man sällan, men när det kommer har det en fruktansvärd häftighet, brytande ned massor af träd, bortryckande delar af hus och fyllande luften med damm och sand. Den svarta himlen sönderslites då af blixten i alla riktningar och regnet störtar ned med den förskräckligaste våldsamhet. Dylika naturfenomener vara från en till trettiosex timmar och följas sedermera af lugn och solsken. Att ett klimat sådant som detta ej är utan inflytande på helsa och kroppskonstitution är naturligt. Den australiske infödingens konstitution är i högsta grad fin och späd. Han skjuter upp till mandom såsom en rö, faller af i sin ufgdom, börjar redan vid trettio års ålder luta mot grafven, är vid 40 är en. gammal bräcklig gubbe. Med oss hvita är förhåliandet annorlunda, eturu det är nödvändigt för oss att vidtaga alla försigtighetsmått med afseende på det ombytliga klimatet. Våra kroppar vänjas snart vid den höga temperaturen, så att vi slutligen bli mera ömtåliga för köld än för värme. Det låter något besynnerligt, men jag har hört det bekräftas af många, som varit här länge bosatta: europeiska utvandrare, som komma hit före fyllda trettio är, dö tio år förr än om de stannat hemma, men de som hitkomma äldre än trettio år lefva tio till tjugu år längre än om de qvarblifvit i Europa. Landet här vid Melbourne företer besynnerliga formationer och är icke likt något af hvad jag förut sett på mina mödosamma resor i Europa, Norra Amerika, Californien, Mexico och Cuba. Öfver allt resa sig otaliga kullar, höljda af högstammiga gumträd och af ett kort gräs, som dock endast finnes under de sex månader, som man egentligen kan räkna till regntiden i vidsträcktare mening, som under uppehållsdagarne låter oss njuta af en natur och ett land, som icke har sin make. Det ligger då i luft, i natur nägonting lifgifvande herrligt, som läter oss ge nomströmmas af tacksamhet öfver tillvaron och inger oss en aving om det mosaitiska paradisets beskaffenhet. För att öfvergå till de menniskor, af hvilka jag här är omgifven, så äro de i allmänhet långtifrån så angenäma som naturen. Här finnes en mängd personer, som gjort sin lycka såsom det heter; mänga, som i England, Skottland och Irland blifvit fostrade i den största fattigdom och okunnighet och som genom enskildas eller filantropiska sällskapers hjelp blifvit satta i tillfälle att emigrera hit, ha nu här allting i öfverflöd och sakna ingenting, som kan göra lifvet godt och angenämt, utom just det allravigtigaste, nemligen hyfsning och sedlighet. Kalla, kärlekslösa och gränslöst högfärdiga, sätta de ej sällan sin högsta njutning i hvad vi derhemma betrakta såsom lågt, uselt och förnedrande, i dryckenskapen med thy ätföljande ohyggligheter; och detta gäller ej endast det starkare könet. Mycken skuld härutinnan har utan tvifvel regeringen och de högmögende häri landet, som endast tänka på sina egna personer, men föga på att förbättra ett samhälle, som kunde bli ett af de skönaste och lyckligaste på jorden, som, om—r—— AA —e-vemmmmams