Aftonbladet – 2 augusti 1854, sida 2

Thorer efter återkomsten från sina resor anställer, eller ens uti någon närmare redogörelse för den egentliga beskaffenheten af den de visas stemn,, som han under sin andra resa fann, vilja vi här ännu blott anföra ett sammandrag af det högre landtbrukets tio hufvudpunkter, sådana dessa af Thorer sammanfattas uti den reseberättelse, som han afgifver för sina vänner. De medel — säger Thorer Trygg till slut — hvarigenom man på de sista åren på många ställen lycsats att i nästan otrolig grad föröka jordens afkastaing och sedan med vida högre fördel begagna dess produkter, äro hufvudsakligen följande: 1. Grunddikning. Det vill säga icke den vanliga ofullkomliga dikningen endast af ytan, under det åkerns grund ofta är en enda vattenbehållare, utan utdikning af sjelfva grunden, hvarigenom äfven ytan blir torr. Detta sker genom betäckta diken, liggande omkring 3 åa 4 fot djupt, samt ett mindre antal stora, öppna diken, i hvilka de betäckta uttömma sitt vatten. Den verkan som detta arbete utöfvar till jordens förbättring, är så stor att mången finner den nästan otrolig ). 2. Alfluckring. Denna beståri att uppluckra, med dertill inrättad redskap, den under matjorden liggande alfven, sedan grunddikning likväl förutgätt, hvarförutan den snarare skadar än gagnar. Härigenom beredes tillfälle för de odlade växternas rötter att nedtränga till stort djup och derifrän hemta fuktighet och näring. Den strängaste torka kar vanligen icke skada den säd som växer på ett sä behandladt fält, under det att — å andra sidan — fri afgång beredes för allt öfverflödigt vatten. 3. Kalkning och mergling. Ett jordförbättringsmedel af högsta vigt på all jord, som icke af naturen: är försedd med tillräckligt kalk. Det är en olycka för vårt land att missbruket af detta förträffliga medel har stört förtroendet derför, och det sä mycket mera, som kalken just på vår granithaltiga jord ut-öfvar den gynnsammaste verkan ). 4, Ymnig gödning och god behandling af gödseln. Uti intet fall felar man så mycket som här. Ofta. förfares hälften af gödseln genom dess brinning (jäsning) under ofördelaktiga omständigheter, och den fiytande spillninger, om hvars värde kan dömas deraf, att man i Holland betalar 40 rdr rgs om året för urinen efter en ko, får vanligen rinna bort, eller, då den samlas, jäsa utan tillsats, hvarigenom dess vig-tigaste dödande beståndsdel bortgår i luftform ). En förbättrad hushållning i detta fall skulie ensamt. betydligen öka afkastningen vid ett landtbruk. Hit hör beredandet af kompost och andra blandniogar, hvarigenom gödselns mängd och värde ökas. Hit bör ock användande af guano, hornspån, benmjöl, aska och en mängd affallsämnen hvilka nu med otrolig vårdslöshet förstöras. Ganska många landtbrukare i England hafva blifvit rika genom att köpa. guano och andra gödselämnen. 5. Ängsvattning. Denma jordförbättring, som gifver stor inkomst och ökad kraft åt ett jordbruk, är i allmänhet försummad, hufvudsakligen i följd af en oriktig föreställning om hela saken och sättet för dess utförande, samt om de kostnader den erfordrar. Den är hvarken så svär eller dyr att utföra, som mången. föreställer sig. 6. Rotfruktsodling. Att denna jemte gräsodlingen är boskapsskötselns och följaktligen hela det förbättrade landtbrukets hufvudsakliga grundval, har redan ofta blifvit anfördt; men klart är, att i första rum met mäste jorden göras tjenlig att gifva rika grödor så väl af dessa, som af andra odlade växter, och detta kan ej sko i nägon högre grad utan geaom grunddikning, alfluckring, kalkning och gödning. Men rotfruktodlingen fordrar mycket arbete, och dess utsträckning beror i hög grad derpå, att mem kan spara arbete, hvilket åter sker, ilandtbruket somm i andra näringar, genom 7. Begagnandet af machiner, som vinner allt större: ingång. I roifruktsollingens början eller barndom. skedde allt arbete för hand, och den blef derföre mycket dyr; numera har man machiner ej allenast för att utså fröet, utan ock för att vattna, gödsla, rensa, och gallra rotfrukterna. Vid odlingen i stort är det. af högsta vigt att tillegna sig dessa hjelpmedel. Men äfven gräs och säd utsås med machiner, och: sednare tiders erfarenhet — äfven i värt land — har: visat de stora företrädena af machinsåning framför: handsåning, ej allenast genom besparing af utsäde,. utan fastmera genom den ökade skörd som beredes: medelst utsädets jemna fördelning och dess myllning till likformigt, lätt bestämbart och lagom djup, samt det tillfälle till rensning med machin, som genom radsåningen beredes. Man har äfven machiner för att skörda, tröska och rengöra säden, diza åkern, skära halmen och rotfrukterna o. 5. v. Kort sagdt, arbetet vid landtbruket besparas allt mer och mer, under det att det tillika verkställes pä fullkomligare sätt, och inkomsten ökas både genom den förminskade arbetskostnaden och rikare skördar. 8. Fodrets sammansättning och beredning. Men det högre landtbruket är ej allenast utmärkt för den:stora lodlingen af foder, utan ock för den välberäknade sammansättningen deraf. Vetenskapen har nemligen: lärt landtbrukaren att å ena sidan känna de ämnen: hvilka djuren behöfva för att underhälla kroppen samt: lemna afkastning, och, å den andra, beståndsdelarne: af hvarje särskildt födoämne som han å sina fält odlar. Derigenom kan han sä sammansätta den utfodring djuren erbålia, att den svarar mot sitt ända-mål. Ett exempel är nog för att visa den otroliga. vigten häraf. Tvenne engelsmän, som funnit att det. vanliga förhållandet då får gödas med turnips (rofvor Toch kålrötter) är det, att 120 skepp. rofvor göda 10: får på 16 veckor, med en ökad vigt af 1 lisp. talg: och kött på stycket, försökte att jemte rofvorna gifva. hvarje får !, pint ( 3 jungfrur) korn och !, linfrökakor. De funno dä, att genom denna tillsats kunde de med 180 skepp. rofvor göda 60 får på 10 veckor, med en ökad vigt af 33 till 40 talg och kött på stycket. Beräkningen af den olika fördelen blir dä denna: I första fallet. 120 skepp. refvor gifva 10 Ipd. kött och talg, å 5 rdr pr lpd. — 50 rdr. Här betalades ett skepp. rofvor med 20 sk. rgs. I andra fallet. 180 skepp. rofvor gifva 120 I1pd. kött och talg å 5 rdr — 600 rdr, hvarifrån afgår för korn och linfrökakor 133 rdr. Återstär 467 rår. Här betalades ett skepp. rofvor med 2 rdr 28 sk. Antages skörden af ett tunnland till 180 skepp., så betalas den i förra fallet med 50 rdr bko; men i det sednare 311!, rdr bko. Detta visar i öfrigt: Att den engelska metoden att låta afbeta rofvoråa på fältet, utan att tillika gifva djuren ett kraftigt bifoder, icke duger. Den öfvergifves ock allt mer och mer i England. Att den af mig antagna afkastningen genom väl använda rotfrukter, af 166 rdr 32 sk. bko pr tunnland, icke är för hög. Att samma skörd, väl använd, kan gifva 6 gånger så stor inkomst, som då den illa användes. Hvad här blifvit sagdt, rörer dock ännu blott fo) Se härom k. landtbruksakademiens handlingar för 1841, sid. 157, och för 1843 sid. 50. ) Johnston, landtbrukets naturvetenskapliga grunder. Del. III. Kap. 4 och 5. s) Se härom k. landtbruksakademiens handlingar för år 1848, sid. 134. er oaeasemetnestkns———— n