Aftonbladet – 2 augusti 1854, sida 2

först föras i närvaro af min nations konsul. Likväl,, sade han, kan man ej veta huru långt dessa polisjackor kunde gå. Jag råder er derföre, om ni befarar något, att qvarblifva som min gäst i ambassaden nägra få dagar, ty här är ni fullkomligt säker. Jag försäkrade honom att jag ej befarade det ringaste, då jag länge varit van vid äfventyr af detta slag. Från sir Georgs rum gick jag till hr Southerns, ambassadens första sekreterare, med hvilken jag började ett samtal. Jag hade likväl knappast varit der en minut, förr än min betjent Francisco störtade in, mycket andtruten och i höftig rörelse, och utropade på baskiska: ,Miri jauna (herre min), alguaziloac och corchetoac och alla de andra lapurrac (tjufvarne) äro åter i huset. De äro som halfgalna och då de icke finna er, söka de i edra papper, troende, förmodar jag, att ni är gömd ibland dem., Hr Southern afbröt honom och frågade hvad allt detta betydde. Jag sade bonom det, men förklarade på samma gång att det var min afsigt att gå tillbaka till mina rum. Men kanske de arrestera er, sade hr Southern, innan vi kunna med vår bemedling förekomma det., Jag måste då underkasta mig det; svarade jag och gick genast från ambassaden. Innan jag dock hunnit till midten af gatan Alcala, kommo två män fram till mig, sade mig att jag var deras fånge och befallde mig följa dem till corregidorns embetsrum. De voro i sjelfva verket alguaziler som, då de misstänkte att jag antingen skulle gå in ieller komma ut från ambassaden, ställt sig på lur i grannskapet. Jag vände mig genast om till Francisco och bad honom på baskiska återvända till ambassaden och berätta för sekreteraren hvad som inträffai. Den stackars gossen satte af som en blixt, men vände sig likväl först till bälften om; för att skaka sin