Aftonbladet – 1 augusti 1854, sida 2

en egen boklåda för försäljningen af det spanska Nya Testamentet, steg jag åter i sadeln och red, åtföljd af Antonio till Toledo, sedan jag före mig afsändt dit en mulåsnedrifvare med en packa af etthundrade testamenten. Jag begaf mig genast till stadens förnämsta bokhandlare, i hvilken jag, af den omständigheten att han lefde i en stad så öfverflödande på canonici, prester och f. d. munkar, väntade att finna en carlist eller åtmirstone en servil. Jag har aldrig misstagit mig mera i mitt lif; då jag inträdde i boklådan, som var mycket stor och beqväm, såg jag en ståtlig, atletisk man, kladd i ett slags kavalleriuniform med kask på hufvudet och en ofantlig sabel i handen; det var bokhandlaren sjelf, som jag snart erfor var officer i nationalgardets kavalleri. Då han fått veta, hvem jag var, skakade han hjertligt min hand och sade att ingenting kunde göra honom större nöje än att åtaga sig böckernas försäljning, hvilken han ville af yttersta förmåga söka befordra. Skall ni icke, om ni gör så, komma i ovänskap med presterskapet? Ca! sade han; ,hvad gör det? Jag är rik och så var min fader före mig. Jag beror ej af dem; de kunna ej hata mig mera, än de göra det redan, ty jag gör ingen hemlighet af mina tänkesätt. Jag har just nyss återkommit från en expedition, sade han; mina bröder af nationalgardet och jag hafva under de sista tre dagarne varit sysselsatta med att jaga efter rebellerna och tjufvarne i granskapet; vi håfva dödat tre och tagit flere fångar. Hvem bryr sig om de fega presterna? Jag är en liberal, Don Jorge, och en vän till er landsman Flinter). Många äro de carli) En Jrländare som under kriget mycket utmärkt sig såsom kämpe för drottning Isabellas sak. Öfvers. Anm.