Aftonbladet – 29 juli 1854, sida 2

sedan berättade pastor Unonii tanke om mitt förslag att två af oss på alias gemensamma bekostnad skulle resa upp till S:t Paul för att se oss om der, då vi hörde att alla Skandis naver hade det mycket godt der, gingo dein derpå, och jag sisom litet engelsman och A. W—k såsom landtbrukare, utsågos härtill. Resan företogs, sedan jag lemnat mina saker hos pastor U., på jernvög från Chicago till Warren, och derifrån med Stages, en sorts diligencer, till Galena, hvilket allt kostade 4 doll. 15 Cents pr person; sämsta platsen. På resan från Ch. till Warren höppade midt uns der natten vår vagn ur skenorna vid en trasig bro, och en stor lycka var att det ej bar ner i diket och ikull. Amerikanarne endast skrattade och sade all right, då de skådade eländet. Vi togo plats i de andra vagnarne och den här vräktes i diket. Till Warren kommo vi följande förmiddag och skulle derifrån gå med Stagerna på vägar, som ej voro vägar, utan bottenlösa hjulspår. Dessutom hällregnade det, så att vi ingalunda hade trefligt. På aftonen kommo vi dock helskinnade till Galena, togo in på ett boardinghouse öfver hatten, då ångbåten ej skulle gå förr än e. m. dagen derefier eller Thorsdagen den 8, då vi under dagens lopp besägo den utmärkt vackert belägna, men med gräsligt smutsigå zator försedda staden, och stego sedan ombord kl. 4 e. m. Vi togo sämsta platsen, som vanligt, men betalade också endast 21, dollars person, reda oss rätt godt och betrakta, sittande i en stor vagnskorg, som man förut vräkt upp, den herrliga Mississippi och dess vackra stränder med berg, skogar, städer och byar samt smånätta boningar. — På EnNida från Hamburg var bland andra tyskar en ung man, som på fartyget tycktes vara rätt munter och morsk och lita godt på sin förmåga att taga sig fram. I NewYork skiljdes vi åt, men återsågo hvarandra i Chicago. Der omtalade han sin o:yckliga ställning: ej kunde han engelska, ej hade han några pengar, ej bekanta, och till råga på allt kunde han ej få något arbete, hvilket han nu bad mig skaffa honom, — mig, lustigt nog, som var nästan i samma belägenhet. Jag skrattade åt hans begäran först, men sedan erinrade jag mig att jag dagen förut hört, att några svenskar arbetade på ett hus i närheten af svenska kyrkan. Jag gick dit med honom, vände mig till amerikanaren, som rådde om byggnaden och sjelf var byggmästare. Jag sade att tysken ej kunde tala engelska; gör ingenting, svarade han, endast han kan arbeta engelskt. Han vill försöka, svarade jag, och så bad han honom taga såg och hammare med sig och komma iter morgonen derpå; men då jag sade att nan hade hvarken såg, hammare eller pengar tt köpa dylikt, sade han sig vilja läna hogom det. Dagen derpå, då jag kom dit, ver tysken i arbete och sade sig vara mycke: beåten. — Här ombord på ångaren Royal Arcb bar jag träffat flera norrmän och en svensk ficka, de flesta sedan flera år bosatte i Arerika, och sägande sig aldrig vilja återvända till Zuropa. Den 8 Juni, e. m. Just nu blef det en uppståndelse på båten; den vände helt oför:: odadt och medföljde tvenne andra båtar utför strömmen. Den ena hade ombord presiden:en Fillmore, hvilken också mina ögons ljus skådade. Efter en stund vände vi, hurrade, ;ch dermed var herrligheten slut. — Jag frågade 1 Chicago pastor Unonius om han ansåg 5 å 6000 rdr sv. rgds vara nog för en mindre familj att köpa land, redskap, aflöna arbetare etc. i Minessota, så att den der k..nde berga sig godt; och han sade sig vara fullt öfvertygad om att det skulle gå bra. När jag fatt vara här någon tid skall jag säga min tanke härom, Pastor Unoniss sade sig äfven vara säker på, att en god svensk sångqvare tett här skulle skära guld med täljknitvare Skulle någon sådan ämna sig till Amerika, så laga att jag får deltaga i den. Nedra Ilhuois och trakten deromkring lär vara högst osundt, men här i Minesota — herrlig, frisk, jemn temperatur och torr luft. Här på Missisippis stränder ser man på sidorna öfverallt höga sandstens bluffs,, Jiknande gamla rui ner med buskar och blommor bevuxna, ustickande från den täta löfskogen. Floden är lugn som en spegel, men dea har ej särdeles vackert vatten, utan det går något i mörkbrunt. S:t Paul den 11 Juni. I dag på morgonen anlände jag och A. W., efter en mindre behaglig resa på Missisippi, till denna herrligt och sundt belägna, vackra och ej så bråkiga stad, som i allt tyckes svara mot våra förhoppningar. Vi hafva här redan besett åtskilliga trakter af och ikring staden. Alla prisa landets godhet, klimatet, den goda arbetsförtjensten, de herrliga källorna o. s. v. Alla lefva nyktert och hyggligt, med undantag af irländarne och en del af svenskarne, hvilka finnas här i stort antal. Arbetslönen är minst 114, dollar, oftast 134 och ofta 2 dollar för dagen, då man likväl måste bestå sig kost och logis, som här kosta mer än i Newyork och Chicago, nemligen 3 dollar i veckan, hvilket är 1, dollar i veckan mer än i Chicago i allmänhet. Vi bo på ett danskt boardinghouse, 4 eller 2 i hvarje rum, och snart blir man van härvid. — — — — — Om C. vill komma hit, måste han först och främst lära språket perfekt, sedan qvarnbyggnad, äfvensom att bygga sågar, mekanik, teoretiskt och praktiskt. Jorden här i staden är ofantligt dyr: 3t0—2000 doll. för en liten bit, 50 alnar bred och 10: alnar lång; den växer för hvarje dag, så att en tysk, som häromdagen köpte en lott för 30, dagen derpå blef bjuden 450 doll. Den 13 Juni försökte W. och jag oss i det ädla tvättareyrket och vaskade skjortor, näs