Aftonbladet – 29 juli 1854, sida 2

ville, kunde jag ej få en blick af bonom. Presten blef nu otålig, isynnerhet som har grvit mig några pesetas at kyrkans allmosor. Han kallade mig ofta en skälm och bedragare. Slutligen en morgon gick jag till honom och sade att jag hade för afsigt att återvända til: Madrid, för att framställa saken för regeringen, och begärde at: han skulle gifva mig ett bevis att jag fullbordat en pilgrimsresa till Compostelia, hvilk t jag trodde skuile kunna blifva af nytta för mig under vägen, emedan det skulle sätta mig i stånd att tigga meå något anseende. Han hörde ej förr denna begäran, än han, utan att säga ett ord eller ns lemna mig ett ögonblick att sätta mg till motvärn, sprang på mig såsom en tiger och grep omkring mn strupe så hårdt att jag trodde han skulle strypa mig. Jag ör hkval en schweitzare och en man från Luzern, och då jag hemtat mig något litet, hade jag ingen svårighet att kasta honom ifrån mig; jag hotade honom derefter med min staf och gick bort. Han följde mig till porten under de gruligaste förbannelser och sade att om jag vägade komma igen, skulle ban genast läte kasta mig i fängelset som en tjuf och kättere. Då gick jag att uppsöka er, lieber Herr, men de sade mig att ni hade rest till Corunna; jag gick då till Corunna efter er. Jag. Nå, hvad hände dig på vägen? Bened.kt. Jag ska!l berätta allt för er; omkring halfvägs mellan Compostella och Coruuna, då jag gick och tänkte på schatzen, hörde jag ewt galopperande, och då jag såg mig omkring, såg jag två män till häst. som kommo tvärt öfver faltet med vind ns hastighet och styrde kosan rakt på mig Lieber Gott, sade jag, dessa äro tjutvar, de äro af de upproriska, och så voro de. De kommo fram till mig i ett ögonblick och befallte mig stanna. Jag kastade genast ned