Aftonbladet – 29 juli 1854, sida 2

RR min staf, tog af min hatt och helsade på dem. God dag, caballeros,, sade jag til dem. sGod dag, landsmanx, sade de till mig och så stodo vi och stirrade på hvarandra under mer än en minut. Licber Himmel, jag såg aldrig sådana röfvare; så vackert klädda, så väl beväpnade och ridande så skickligt på två små, eldiga hästar, som sågo u: som om de kunnat gifva sig åstad och flyga upp i molnen. Så stirrade vi på hvarandra, tills sluthg-n den ene frågade mig hvem jag var, hvari rån jag kom och hvart jag gick. Mina herrarn, sade jag, sjag är en schweitzare, jag har varit i Compostella att uppfylla ett kristligt löfte och återvänder nu till mitt eget land. Jag sade ej ett ord om skatten, ty jag var rädd att de då trott att jag förde en del af densamma med mig, och derföre skjutit mig, Har ni penningar ? frågade de. Mine herrar,, sade jag, j sen buru Jag reser till fots med mina söndriga skor; jag skulle icke göra så om jag hade penningar. Jag vill likväl ej bedraga er, jag har en peseta och några få cuartos,, och derpå tog jag fram hvad jag hade och erbjöd dem. Men de sade: Viäro galliciska caballeros och taga ej pesetas, mycket mindre cuartos. Af hvad tänkesätt är du? Håller du med drottningen? Nej, mine herrar,, sade jag, jag håller ej med drottningen, men tillåt mig att på samma gång säga er, det jag ej heller håller med konungen; jag har ej reda på deras sak, jag är en schweizare och slåss hvarken för eller emot någon, om jag ej blir betald. Detta kom dem att skratta och derefter frågade de mig om Compostella och trupperna der och general-kaptenen; och för att icke stöta dem sade jag dem allt hvad jag visste och mycket mera. Då tog den af dem, som såg stoltast och mest beslutsam ut, sin trombone i ban. den och sade, under det han riktade den