Aftonbladet – 29 juli 1854, sida 2

ger mera än han; det är schweitzaren från Compostel!a. Bnedikt Mol, schweitzaren! utropade jag. Hvad! Har han funnit skatten? Men på hvad sätt kommer han? Hur är ban kiädd?:. Mon möeitren, sade Antonio, han kommer till fots, om man skall döma af hans skor. genom hwika hans tär sticka ut, och hvad hans drögt angår, så har han den mest hamnbusaktiga utstyrsel, man kan tänka sigv. ,Det måste vara rågon hemlighet under detta, sade jag; hvar är han?, Härnere, mon maitre, svarade Anton:o; .ban kom och trågade efter oss, men jag sg honom ej förr, än jag skyndade upp, för att låta er veta dets, Irom några minuter letade sig Benedikt väg upptör trapporna; han såg verkligen ut som -n hamnbuse och gick nästan bariotad; hans gamla andalusiska hatt dröp af regn. Ach, lieber Herr, sade Benedikt, huru glad är jag ej att se er åter. O, åsy.en at ert ansigte ersätter mig nästan för alla de iidanden jag har undergått sedan jag skildes från er i Compostellan. Jag. Jag kan knappast tro att jag verkligen ser dig här i Oviedo. Hvad kan hafva förmått dig att komma till ett sådant ställe, som ligger alldeles ur allmänna vägen och det på ett så stort afstånd? Benedikt. Lieber Herr, jag vill sätta mig och berätta för er allt som händt mig. Några dagar eiter sedan jag såg er sista gången, öfvertalade presten mig att gå till general. kaptenen och begära tillstånd att gräfva up schaizen, äfvensom för att begära bistånd dertill. Då såg jag generalkaptenen, som först emottog mig mycket vänligt, gjorde mig fiera frågor och sade att jag skulle komma igen. Sålunda fortsatte jag att besöka honom, tills han ej mera ville se mig, och, göra hvad jag