Aftonbladet – 28 juli 1854, sida 2

visa eder såsom värdiga söner af dessa tappra soldater, och eldande oss med dessa stor minnen, utan alt göra anspråk på så sköna winmier, skola vi visa vår kejsare och Prankrike, att vi förstå att rättfärdiga deras förhoppningar. Om franska truppernas ankomst till Öresund läser man i Öresunds-Posten för den 25 dennes: Vi omnämnde redan i lördagsdladet, att åtskilliga engelska fartyg med franska laudstigningstrupper ombord hit i farvattnet anlände i fredags afton och lör dags morgse. Af dessa afgick ett, ångaren Sphiox (förande 170 man) ofördröjligen vidare till Köpenhamn; trenne — en stor ångare samt två ofantlisa transportskepp, Belgravia och Clifion, förande 1000 man trupper — ligo hela lördagen och söndagen qvar på flelsiogörs redd, enär ångaren skulle der intaga en större last stenkol, och afgingo först i går morgse, begge transportskeppen bogserade af ängfregatten, vidare sydpå. De flesta öfriga transpoörtskeppen sägas tagit vägen genom Stora Bält. I g:r inkom ytterlisare en fransk örlogsängare på Helsingörs redd. Så väl i lördags som i söndags afgingo flera bitar med passagerare, äfvensom sednare dagen ångfartyget Hamlet på särskild lusttur med 80 passagerare och musik härifrån staden ut till örlogsmännon, för att helsa de franska trupperna och bringa dem en väl önskan för deras förestående värf. Mottagandet å franska sidan har varit det mest entusiastiska. ,Fränska ängkorvetten La reine Hortense, förande omborl chefen för franska landstigningstrupperaa, general Baraguay, ankom i går eftermiddag på Helsingörs redd. Generalen afreste genast me sin stab landvägen till Köpenhamn. Ungefär samtiligt inpasserade i Sundet en engelsk ängare, förand. i släp 2 briggar, efter all avledning hörande till landstigningsexpeditionen. Från Köpenhamn skrifves, at i Kj ugt låg en större eskader af hnieskepp oc! cransporiskepp. Sphiux har afgått från Köpeoham: och förmodligen är hufvudstyrkan af transportflottarn redan vid derta lag ett godt stycke uppe i Östersjön. sena — Man har benöget meddelat oss följande bref från en resande i Dalarne, som för en och annan icke torde sakna intresse: Också jag har nu sett hvar de bo, dessa egna menoiskor med sina gammaldags drägter och seder, sitt svarta hår, sina hvita rockar och sina allvarliga an!eten. Jag säg dem mängen gäng som barn, under deras folkvandringar hvarje vår och höst, undrande om de icke mjligen kunde vara en qvarlefva af nor dens rimtussar, eller hvad de hette, som Odin förIref från Slättlandets bördiga fällt, upp i dessa magra, otillgängliga skogar. Jag har nu sett hvar de bo på sina berg omkring Siljans bölja blå. Jag förbigär dock hvarje skildriog af Lvad jag här skådat, vill och med jättearbete: : konung Carl Johans sarko rag, slipad af konsterfarna dvärgahinder, och säger dig blott att jag är på det högsta belåten med hvad jag sett. På hemresan besökte jag Fahlun, hvarest, som du vet, jag väntade mig mycket nöje, ej bloit för lan dets äldsta och största bergverk, utan ock för des: berssskola, hvarifrån utgätt så mänga dugliga, prak uska män. Der uppehöll jag mig några dagar och vill i korihet redogöra för det uppdrag, hvilket du. sisom aufiägset boende akticegare, gifvit mig, att tag: u reda på grufvan och hennes möjliga framtid Man märker först Storgrufvan och sedan en mängd små srufvor med sina olika namn, som ligga omkring den förra. Den fyndiga massan i Storgrufvan har med några afvikelser formen af en uppoch nedvänd kon, hvars kärna för det mesta utgöres af svafvelkis, isprängd med fäckar af kopparmalm, men i hvars skal den egentliga malmen setat, som varit bearbetar sedan gråa sagoverlden. Om storheten och rikedo men af hvad som här brutits, kan man först göra si; begrepp, sedan man sett grufvan med egna ögon. Här må blott nämnas att tvärlinien af den konformiga massans bas är eirka 200 famnar lång, 100 famnar bred och djupet nära 200 famnar, samt at. malmmassan, som låg utomkring kärnan, icke var ett skal i egentlig mening, utan ofta hade flera famnars cocklex. Att gruvan ifrån början varit bruten utan alla konstens reglor, är lätt att begripa, hvaraf följ den blef der, att hon pi 1600-talet instörtade, hvar id den stora hala bildades, som kallas Stäten, en dagöppnivg, i dimensiover som en mindre sjö. Ef ter det stora raset synes ett förständigare brytningssitt hafva börjats, hvarvid man på vissa afständ qvarlemnat stöd, som i grufstil kalas band, och så synes arbetet i all ro ha:va fortgätt till början af dettz är hundrade, om jag ej bedrager mig, då man började komma ned mot kovens spets, som för det mesta bestod af silfverbaltig biyglans och, säsom nppvärand: hela grufvan, var farlig att vidröra, hvarfore den ock någon tid stod orörd, tills man ändtligen grep sig av med skatten. Följden häraf var den, att kärnan med sin ofantliga tyngd sjönk så långt den kunde komma: banden sönderbrötos, en del störtade nediafgrunderna, en del hänger ännu i sitt krossade skick qvar öfver stora svalg; väggarne, beröfvade sina stöd, remnade, och stora bergmassor instörtade, ätföljda si joråras, ända upp i dagen. Detta skedde i början af 18:0-taler. En förfärlig tilldragelse, liknande en jordbäfning, när marken skalfver under fötterna! Man berättar att ett mindre hus följde med i raset och blef begrafvet i afgrunden; stora remnor öppnades i jorden, och väggarne på husen vid grufvan började brista, förskräckelsen blef allmän och de flesta tjenstemännen flyttade ut ur sina bostäder; endast den åldrige styresmannen satt ensam qvar, liksom fordom Roms senatorer vid barbarernas plundring af staden, på sin stol nära intill grufbrädden. Efter denna til upphörde torgrufvan att egeniligen brytas som gruf. va. Arbetet består nu hufvudsakligen deri att uppsöka mulm i bergraserna på djupet, der det lönar sig mer och mindre. tFivsd de utomkring liggande smägrufvorna beträffar, skall en vid namn Lovisa Utrieas grufva, som varit mycket rik, nu i det närmaste vara utbruten, och flera bland de öfriga mycket medtagne. Dessa grutvor bestå hvar för sig af serskilda maltmer ifrån cirka 1 till 10 alaars bredd och ungefär lika många famnars längd. 1;e halla sannolikt icke något serdeles djup, helst en och aunan på de sednare åren lä rer hafva gått ut. Nu hör jag dig fråga hur denna beskrifning px grufvans beständiga aftagande står tillsammans med koppartillverkningens stigande, i förening med aktiernas högre värde, och härtill vill jag nu komma. Mången här på platsen tror liksom du, att den ökade grufbrytvingen grundar sig på nyupptäckt: malmer, men med den kännedom som jag p2 stället kunnat förskaffa mig -m förhällandet, svär det för mig klart, att den ökade malmbrytningen blott oc bart grundar sig på en förökad arb-tsstyrka. Maa har i de gamla malmrummen fördubblat och på fler ställen mångdubblat arbetsstyrkan, och derisynes mi. den nyare tidens så beprisade grufbrytningskonst hur