Aftonbladet – 26 juli 1854, sida 2

ör friheten. Då i denna stund de stående rmserna i så många af Kuropas stater boraktas såsom de enda säkra stödjepelarne för ätt och ordning, är det intressant att se wuru verldens mest laglighetsälskande folk öljt den visa politik att genom att klokt vålla sin hand öfver nationens penningpung örstå att hålla despotismens svärd i skidan. hela Europa segrade absolutismen genom le stående armåeerna. I England var den ära deran; men der dukade den under just det ögonblick, då den trodde sig försäkrad mm segern. De båda revolutioner, som i England för tid störtade absolutismen, rigtade sig emot. n absolutistisk tsori, som var den mest koneqventa och praktiskt genomförda som nåsot folks historia har att uppvisa. Denna, eori, som ville stödja sig både på gamla och ya testamentet, utgick från den grundsatsen tt ingen mensklig makt kan beröfva furten hans oinskränkta makt af Guds nåde, ;ch att alla lagar, som inskränka denna makt, .ndast äro medgifvanden, förklaringar öfver uveränens afsigter för ögonblicket, hvilka han vär han behagar åter kan förinta. Denna teori ostade den svage och falske Carl I hufvulet, men uppstod i förbättrad och förökad ipplaga under Jacob II. Revolutionen hade lömt sig sjelf genom den ensidiga Purianismens vilda ifver och restaurationen segrade mästan utan svärdsslag. — Natioiens ånger öfver den blodskuld, hvarmed len belastat sig, lät Jakob II stiga till en naktfullkomlighet, som kom honom sjelf att svindla. Macaulays framställning visar oss 10nom med sin fixa ide om den oinskränkta nakten, om den af Gud smordes alldeles vbegränsade godtycke, såsom halft vansinnig. VMacaulays skildring, huru han steg för steg ifverändakastade hvarje damm, som friheten innu lade i hans väg, huru han, efter besesrande af sin halfbroders uppror, började lrömma om en europeisk despoti — och huru han nu, i besittning af all makt, ett tillgifvet jarlament, en stark armå, en trogen adel, ett servilt presterskap, ett mycket medgörligt lomarestånd, en fylld skattkammare — huru han i besittning af alla dessa despotismens medel dock slutligen genom konseqvensen af sitt tyranni tvang sina egna verktyg att vända sig emot konseqvenserna af de grundsatser, på hvilka sjelfva detta tyranni hvilade — denna tafla är af Macaulay utförd ned en klarhet och ett mästerskap, hvartill nan näppeligen torde finna något motstycke hos äldre eiler nyare historieskrifvare. Och hela detta arbete är en serie af smärre mästerliga skildringar. Författaren tecknar på ett lefvande sätt den tid, hvarom fråga ar; han skildrar med mästerskap särskilda förhåls landen, korporationer och personligheter. Förträffliga äro t. ex. hans skildringar af det enselska kleresiet och den engelska adeln i det 17:de århundradet; af den mest slående sanning äro de porträtter han gifver af Stuarrarne. För Macaulay är historien ingen torr srönika, ingen tom katalog öfver händelser, ingen förbättrad upplaga af Almanach de Gothas häindelseregister; han vill ej lemna isoterade fakta, utan tillika angifva deras grunler och moraliska förutsättningar samt deras inflytande på utvecklingen; han vill måla hela tiden sådan den var, och han har i de partier af Englands historia, som han hittills utgifvit, lemnat en storartad bild af menniskor och seder, det allmänna politiska och sociala tillståndet under sednare hälften af det 17:de årbundradet, en bild lika utmärkt för trogen och snillrik uppfattning, som för kraft och talent 1 utförandet. Författarens sköna, lätta och smakfulla stil bör tillförsäkra denna bok en mycket vidsträckt läsekrets äfven i vårt land. Macaulay har insett, att en sann historia borde kunva vara lika behaglig som en diktad. Gencm framställningens enkelhet och behag fängslas också läsaren, så att han med aldrig tröttnande intresse följer förf. och öfverlemnar sig åt hans ledning. Äfven på den mest prosaiska och utslitna grund vet han att förlägga lagrar och skuggor, öppna utsigter och placera några blommor vil vägen. Macaulay torde vara den förste, som till fullo förmått att åt ett arbete, som kastar ett nytt l:us öf ver en nations öden och som innehåller djupa historiska och politiska lärdomar ge hela lättheten, behaget och omvexlingen af en bok, som blott är bestämd att läsas för nöjes skull, Öfversättningen är gjord med mycken omsorg och pietet mot författaren och vi lyckönska ännu en gång svenska litteraturen att genom densamma ha tillegnat sig ett så utmärkt verk. — Falands minnesvärda män. Samling af lefnadsteckn ngar. Första bandet, häftet I. Helsivgfors 1853. i Det i Sverge utgifna Biografiskt lexikon öfver namnxunniga svenska män, har framkallat en önskan i Finland att något dylikt verk kunde åstadkommas för detta land, en önskan som är så mycket mera naturlig, som just biografien måste vara det tacksammaste eller snart sagdt enda fältet för en finsk historieforskning. Ty enthusiastiska Fennomaner må tala hvad som helst om en Finsk Historie, så är det dock temligen säkert, att Finlands politiska historia är Sverges, om man undantager det stycke historia, som just i dessa dagar utföres. Deremot har Finland en inre kulturhistoria, som tarfvar bearbetning. Många af Finlands söner ha verksamt bidragit till de förenade ländernas ära och utveckling och inverkat på deras öden; mången har gjort sig förtjent af ett varaktigt minne genom den ifver hvarmed han arbeta tderpå att d-n från Sverge komna civilisationen skulle i Finland