Aftonbladet – 26 juli 1854, sida 2

nÄr detta allt? frågade jag. Nej, sennor, det är icke allt, ty jag hade rätt. då jag trodde dem vara onda brujos (trollkarlar). Följande dag ankom en kurir och man sökte mycket efter dem och jag blef arresterad derföre att jag herbergerat dem. Detta inträffade just då det närvarande kriget hade börjat. Man sade att de voro spioner och utskickade, jag vet icke af hvad för nation, och att de hade varit på alla ställen i Asturien och hållit sammankomster med några af de missnöjda. De undkommo likväl och hördes aldrig mera af, ehuru hästarne, på hvilka de redo, funnos utan sina ryttare ströfvande omkring bland bergen; de voro af intet värde, Hvad brajos beträffar, tror man att de gingo om bord på något litet skepp, som låg doldt i någon af kustens vikar. Jag. Hvad var det för ett ord som ni beständigt hörde gå öfver den långe betjentens läppar och som ni tror ni ännu ihågkommer? Varden. Sennor, det är pu tre år sedan jag hörde det och ibland ihågkommer jag det, bland icke; ibland spritter Jag t:llisömnen, upprepande det. Vänta, sennor, nu har jag det på tungspetsen: det var Patusca. Jag. Batuscha, menar ni; männerna voro ryssar. (Forts.)