Aftonbladet – 21 juli 1854, sida 2

het och g mensam förkofran. Det individuella välständet är et: mäktigt element till bildandet: af ea allmän cc: kraftfull anla, isynnerhet då denna sedsare stöd r sig på sann moralisk bildning och stora historiska minnen. Det är dessutom lagstiftarens kall ut geuom kloka och väl beräknade stadganden förezomma möjliga missbruk och utstaka de gränser, inom hvilka den kommunala verksamheten får fritt randla och röra sig, utan att menligt iatränga på de stora statsmakternas område. Äfven i detta hänse 2nde företer den norska författningen märkliga och upplysande föredömen, hvilka förtjena en närmare uppmärksamhet. Man bör hoppas (så slutar den högsinta artikeln) att denna fosterländska fråga skall med värma omjattas af hvarje redlig medborgare; dess utgång kommer att utöfva ett stort inflytande såväl på landets noraliska och materiella krafters utveckling, som på less framtida sjelfständighet. Kärleken till fosterlandet skall, genom visa och välgörande inrättningar, innu mera stärkas och befästas, samt deltagandet för le allmänna angelägenheterna lifligt yttra sig, icke i 0 orolig och onyttig nyfikenhet, men i en lika kraftfall som sansad verksamhet. Nordbon har att strida :mot ett hårdt luftstreck samt en jordmån, som sviser lättjans förhoppningar och belönar endast ihärligheten; arbetsamhet, omtanka och en kraftfull na:ionalanda äro säledes dess pålitligaste bundsförvander; sjelfviskhet och liknöjdhet, som alstra svaghet och upplösning, äro deremot dess farligaste fiender. Våtte uppfostran och lagstiftning räcka hvarandra randen för att uttränga dem, der de möjligen fätt nsteg, och för att väcka hos nationen den kraft och ten ädla si nesstämning, som är den säkraste borgen ör en lycklig och ärofull framtid ! Vid den märkliga riksdag, som i Januari 1840 sammanträdde, utöfvade dessa åsigter att mäktigt inflytande på representationen, 3;å att, efter derom af landshöfdingen v. Rosen, hr C. F. Wern m. fl. väckta motioner, lagoch ekonomiutskotten (i bet. n:o 4 30) 1tarbetade förslag till lagar, icke blott om socszenstämmor och sockennämnd, utan äfven för räradsoch länsnämnder. Rikets Ständer blefvo likväl icke ense om förslaget till lag för de sednare, utan hemställde endast till K. M:t i skrifvelse n:o 400 förslaget till de förra, hvilset uppgjordes i ej ringa öfverensstämmelse ned de i ofvanberörde tidningsuppsats upp zifna grunder, och der dessa icke följdes var förslaget utan tvifvel försämradt och icke försättradt. Resultatet häraf blef den kongl. förordn. af den 29 Aug. 1843 om sockenstämvor och sockennämd, hvilken utan tvifvel, ifven med sina brister, visat sig leda till både ;rdning och ett mera lefvande intresse än förut ör kommunens angelägenheter. Besynnerligt nog har, sedan 1844 års resim, denna angelägenhet stått nästan stilla, ned undantag för den organisation af sockenstämmonämnden för Stockholms stad, hvilken, -edan 1836 förberedd af kommitterade inom örsamlingarne härstädes, bragtes till verket senom Kgl. förordningen den 16 Mars 1847, ned kontrasignation af d. v. statsrådet Silfzerstolpe. Väl hafva sedermera, både vid 848, 1830 och innevarande riksdag förslag blifvit väckta om inrättande af municipalwuktoriteter för behandlingen af fögderiernas aller länens gemensamma angelägenheter, men ängre har det ej heller kommit, och hvad styrelsen angår, har hon, såväl vid som emelan riksdagarne, för detta vigtiga och fosterändska ämne visat en fullkomlig likgiltigret, såvida man icke vill räkna till motsatsen sammankallandet af de länskommittåer, under srefve Posses minister, (år 1847) för att utlåta sig om hr grefvens förslag till ny reglering för domsagor och fängelsedistrikter i riket,, och ir frih. Palmstjernas famösa cirkulär 1852 till le deputerade, som länsvis sammanträdde, för utt yttra sig angående räntepersedlarne. Emellertid synas dessa såväl vid riksdagarne vupphörligt återkommande frågor, som samnankallandet genom regeringen, både under samla och nya regimen, af dylika länskomnittber, för att afgifva utlåtanden i landets skonomiska angelägenheter, hänvisa på ett ilt mer och mer allmänt insedt behof af dylika institutioner. Vid sådant förhålande kan man icke nog indra, att ekonom utskottets konservativa majoritet så ytterst knapphändigt tillbakavisat l; af ledamöter inom såväl ridderskapet och ideln (grefve af Ugglas, L., och hr P. R. Persmeden), som i borgareståndet af hr Stolpe, CO. J., och i bondeståndet af Johan Johansson från Örebro län, i detta ämne väckta försjenstfulla motioner, och att bemälde majoritet cke ens kunnat beqväma sig att biträda icke nindre än 9 reservanters så högst modesta förslag att, med serkännande af nyttan och ,äcdamålsenligheten af väl ordnade och tili ,verksamheten behörigen begränsade kommunalstyrels-r för länen, Rikets Ständer må bos K. M:t i underdånighet anhålla, det K. M:t stäcktes åt sakkunnige personer i nåder uppdraga att utarbeta ett fullständigt förslag i vämnet och detsamma, sedan det blifvit föremål såväl för vederbörande embetsmyndig.heters, som för länens hushållssälskaps öfversläggningar och yttranden, för Rikets Ständer framiägga. Denna utomordentligt reaktionära liknöjdhet vom utskottet är desto mer förvånande, som len utskottsafdelning, hvilken behandlat ärendet, förenat sig om ett temligen libsralt förslag till stadgar för länsoch häradsnämnder. Vi måste beklaga, att äfven i denna vigtiga angelägenhet ingen enda af bondeståndets ledamöter befinner sig bland reservanterna, och att det således måste antagas hafva varit från detta stånd som det mest kompakta motståndet inom utskottet härledde sig. Ännu mer måste vi beklaga, hvad vi erfara sedan ofvanstående redan var uppsatt, att när frågan sistlidne onsdag förekom till VERSER EPS EESINNPR TNE SE KORNEN NTE TON RE SR ANETTE ARENAN j Han sprang med mig till denna källa, hvarest Hö ss JanmnadaA mig danna man Sannpr