Aftonbladet – 19 juli 1854, sida 2

temodige generalen,. Vanöra öfver den fege mördaren! Napoleons sämsta korporal skulle hafva skrattat åt hans anförarskap, och en half bataljon Österrikiska grenadierer skulle hafva drifvit honom och hans patraskarmåe hufvudstupa i Ebro. Jag var nu försedd med hästar, väl beräknade att uthärda vägens mödor och de bördor jag kunde finna nödvändigt att lägga uppå dem. En ting fattades likväl ännu, oundgängligt för en person, som tänkte börja ett företag af denna beskaffenhet; jag menar en betjent för att åtfölja mig. Kanske finnes intet ställe i verlden, hvarest betjenter mer öfverflöda än i Madrid eller åtminstone personer, ifriga att erbjuda sina tjenster i väntan att emottaga föda och aflöning, ehuru i afseende på den verkliga nytta de kunna göra icke mycket är att säga; men jag var i behof af en tjenare af icke vanligt slag, en förslagen, verksam man, af hvilkens råd jag om behof gjordes skulle kunna begagna mig; dessutom modig, ty det fordrades visserligen någon grad af mod att följa en husbonde, som tänkte genomresa större delen af Spanien och som hade för afsigt att resa, icke under beskydd af mulåsnedrifvare och forbönder, utan på sina egna cabalgaduros. En sådan betjent skulle jag kanske fått leta efter under år, utan att finna honom; händelsen tillförde mig dock en passande person just på den tid jag behöfde honom, utan att jag nödgades göra mödosamma efterfrågningar. Jag omtalade en dag saken för hr Borrego, hos hvilken Nya Testamentet hade blitvit tryckt, och frågade om han trodde att en sådan person kunde finnas i Madrid, tilläggande att jag var synnerligt angelägen att erhålla en betjent, gom utom Spanska kunde tala något annat språk, så att vi ibland skulle kunna samtala, utan att de som hörde oss förstodo oss. -Just en sådan person, svarade han, som ni synes behöfva, lemnade mig för en half timma sedan och kom märkvärdigt nog just i det hopp att jag skulle kunna rekommendera honom: hos. någon herre. Han har varit två