Aftonbladet – 15 juli 1854, sida 2

som man anser vara nästan likaså mycket hemma i militärsaker som han sjelf. Nationalgardisten, Jag är nöjd att höra det. Jag ser, att kriget skall snart vara slut. Caballero, jag tackar er för er artighet och för den underrättelse ni har gifvit mig. Jag hoppas ni skall få en angenäm resa. Jag bekänner jag är förvånad, att se en gentleman från edert land resa allena och på detta sätt genom sådana trakter som dessa. Vä garne äro för närvarande mycket osäkra; för icke längesedan hafva många händelser timat och mer än två mord i grannskapet. Den här desplobadon har isynnerhet dåligt rykte; var på er vakt, Caballero. Jag ärledsen att man tillåtit ziguenaren komma igenom; skulle ni möta honom och ej tycka om hans blickar, skjut ibjäl honom, stöt ned eller rid ner honom, Han är en välkänd tjuf, contrabandista och mördare och har begått flera mord, än han har fingrar på sina händer. Caballero, om det behagar er, vilja vi gifva er en vakt till på andra sidan passet. Önskar ni ej det? Då farväl. Ett ögonblick! innan jag går, skulle jag önska, att ännu en gång se Caballero Balmersons namnteckning. Jag visade honom den; han betraktade den med djup vördnad, blottande sitt hufvud för ett ögonblick; derpå omfamnade vi hvarandra och skiljdes. Jag steg till häst och red ifrån staden, först framskridande mycket långsamt; jag hade likväl icke förr uppnått heden, än jag satte hästen i hastigt traf och skyndade en stund framåt med förfärlig hastighet, väntande hvarje ögonblick att upphinna zigenaren. Jag såg likväl ingenting af honom ej eller mötte jag en enda mensklig varelse, Vägen, på hvilken jag) skyndade framåt, var smal och sandig, slingrande sig mellan täta busksnår, med hvilka despobladon var öfvervuxen och hvilka