Aftonbladet – 14 juli 1854, sida 2

förslag afgifna reservationerna blifvit upplästa, att Ridderskapet och Adeln skulle, på de grunder reservanten anfört, godkänna frih. Stjernstedts reservation, deri han undantager lärarebeställningar vid universite terna från de tinoster hvartill konungen skulle ega utnämna beki nnare a annan religionslära än den rena evangeliska. Hr v. Knorring ansäg deremot utskottets förslag påkalladt sä väl af behof, som af billighet och rättvisa, Isynnerhet vore det behöfligt, för att vid universiteterna erhälla dugliga lärare i de lefvande språken, hvilka nu i brist deraf ligga alldeles nere. Den menliga inverkan, som en lärare af främmande trosbekännelse vid universiteterna kunde komma att utöfva på sina lärjungar, vore väl ej särdeles mycket att frukta för. Genom frih. Stjenstedts reservation skulle en af de hufvudsakligaste fördelar, som utskottet med sitt förslag afsett, gä förlorad. Tal. tillstyrkte utskottets förslag. Äfvenså frih. af Ugglas. Frih. Cederström, R., instämde med hr v. Hartmansdorff. Det låge stor vigt uppå, att ej nägra upplösande elementer införas vid de läroverk, der Sverges ungdom undervisas. Undervisningen i främmande lefvande språk intoge väl vid universiteterna ett temligen underordnadt rum. Skall man för deras skull tillåta att de andra lärostolarne beklädas med utlänningar eller qvasi-utlänningar, ty detta äro dock bekännarne af en främmande religion. Tal. ansäg hr Knorring hafva misstagit sig, då han trodde ynglingarne vid universiteten ega nog stadga för att motstå de försök som kunde göras att förändra deras religiösa öfvertygelser. En älskad lärare kan lätt rycka dem med sig att omfatta ej blott hans vetenskap utan äfven hans religion.n Hr v. Hartmansdorff. För att erhålla fullt lämpliga personer att undervisa i de främmande lefvande språken, bör man utsända egna landsmän. En utlänning gjorde sig lätt till föremäl för ungdomens ätlöje genom den bristfälliga kunskap han eger i vårt eget modersmål. Tal. afstyrkte således äfven ur denna synpunkt utsk:s förslag. Frih. Stjernstedt erinrade om, att ett dylikt förslag föll vid sista riksdagen; det vore då icke lämpligt att utskottet änyo framkom med enahanda förslag. Hr Adelborg kunde ej i denna sak hylla någon tolerans. Antoges denna förändring, skulle man i tysthet gilla, att vära universiteter besattes med utländska lärare. Äfven i skolorna kunde detsamma inträffa. Bland skolans vackraste syftemål vore dock det, att bibringa ungdomen en sannt fosterländsk rigtning. Instämde i frib. Stjernstedts reservation. Hr von Troil var fullt öfvertygad om att, sedan de teologiska och juridiska fakulteterna undantagits, inga olägenheter skulle uppstå af detta förslag. Talaren trodde likväl att förslaget ej vid nästa riksdag skulle gå igenom. Man bör antaga ett förslag, om hvilket man kunde ega hopp att det vid kommande riksdag vianer alla ståndens bifall. Instämde derföre i frih. Stjernstedts reservation. rib. Creutz. Reservationen synes vara afgifven af ömhet för kyrkan. Tal. vore likväl uppfostrad vid ett universitet, der två af lärarne bekände sig till katolska läran, men hade ej funnit att nägra lärjungar deraf tagit skada till sin moraliska existens. Vid slöjdskolor skulle lärare af främmande trosbekännelse kunna antagas. Man anser dem således vara bättre ij ständ att motstä den menliga inverkan som lärare af främmande trosbekännelser eljest skulle kunna utöfva. Talaren ansåg detta som en stor inkonseqvens och kunde derföre icke biträda friherre Stjernstedts förslag. Vid anställd proposition blef hr von Hartmansdorffs förslag, att ridderskapet och adeln mätte som gemensam tanke omfatta friherre Stjernstedts reservation, bifallet. Samma utskotts memorial n:o 13, deri utskottet tillstyrker att bondeständet mä ega rätt att sjelft utse sin sekreterare, afslogs sedan hr von Hartmansdorff förklarat det vara mindre lämpligt att äterkomkomma med ett förslag, som af konungen vid nästlidne riksdag blifvit förkastadt. Samma utskotts memorial n:o 14, med förslag till ändring af 11 och 15 85 af riksdagsordningen, angående förrättande af riksdagsmannaval för bondeständet, bifölls till grundlagsenlig behandling. I samma utskotts memorial n:o 15, föresläs att ordförande i utskott och andra Rikets Ständers delegationer må genom val af samtliga ståndens leda: möter inom utskotten tillsättas. Hr von Hartmansdorf ansäg detta förslag lämpligen kunna liknas vid Thors bockar, som hvarje afton slagtades, men följande morgon uppstodo äter lefvande. Förslaget hade redan tre gänger förut blifvit förkastadt, men återvänder ändä. Önskade att ridderskapet och adeln mätte anse det vara hvarken nödigt eller nyttigt. Friherre Raab, 4. C., erkände likheten mellan detta förslag och Thors bockar, men detta kommer sig deraf att deri ligger ett rättsanspråk, som ej låter afvisa sig. Yrkade derföre bifall till förslaget. Vid företagen votering blef hr Harimansdorfts åsigt, att förslaget borde anses hvarken nödigt eller nyttigt, segrande med 29 ja mot 4 nej.