Aftonbladet – 12 juli 1854, sida 2

kan) för sexton år sedan, kort innan han ble hängd af Busnå? Om eftermiddagen satt jag med zigenarmodren uti salen; de två Callies voro från. varande; de gingo omkring och spådde i sta. den och grannskapet, hvilket var deras förnämsta sysselsättning. Är du gift, min Londor Carolo? sade den gamla qvinnan till mig. Är du en ro? Jag. Hvarföre frågar du så, o Doi de los Coles? Ziguenarmodren. Det är hög tid att chabins lacha blefve tagen ifrån henne och hon finge en ro. Du kan ej göra bättre än taga hennc till rouri, min London Caloro. Jag. Jag är en fremling i detta land, c 2iguenarnes moder, och vet knappast huru jag skall sörja för mig sjelf, mycket mindre fö; en rouri. Ziguenarmodren. Hon behöfver ingen, son sörjer för henne, min London GCaloro, hor kan sörja både för sig och sin ro. Hon kar hokkawar, säga baji, och få hennes likar finnas att stjäla å postesas. Vore hon en gång i Madrilati, dit man säger du skall resa, skullc hon samla mycket skatter; derföre tag hennc dit, ty i denna foros är hon nahi (förlorad), ty här är intet att vinna. Men i foros baro vore det en annan sak; hon skulle gå klädd i lachipi och sonacai (silke och guld) under det du skulle: rida omkring på din svartsvansade gra, och då du hade samlat mycket skatter, skulle du återvända hit och lefva som en cerallis, och hela Errate i Chine del Manzo skulle böja sina hufvuden för dig. Hvad säger du; min London Caloro, hvad säger du till min plan? Jag. Din plan är rätt vacker, moder, eller åtminstone skulle vissa personer tänka så; men jag är, som du ser, af ett annat chim