Aftonbladet – 12 juli 1854, sida 2

sten till Siebenburgen. Paskiewitsch har begifvit sig till Pohlen. Wien den 7:de. Kejsaren och grefve Buol skola hafva förklarat Gortschakoff att Österrike icke inlåter sig på några tidsförhalande förslag. RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Dagens plenum kl. 10 f. m. Förmiddagens plenum har till största delen upptagits af diskussion öfver konstitutionsutskottets memor rial M 11, med förslag till ändring af ätskilliga stadganden i regeringsformen och riksdagsordningen, i afseende på behandlingen af en del regeringsärenden. Utskottet har deruti föreslagit inrättandet af en s. k, regeringsrätt, på hvilken en del af de ärenden, som nu afgöras af Konungen i statsrädet, skulle öfverflyttas. . Då diskussionen häröfver ej hunnit att afslutas på förmiddagen, utan kommer att i afton ytterligare fortsättas, så uppskjuta vi tills i morgon att meddela en fullständigare redogörelse för denna debatt. —— Presteståndet. Plenum den 12 Juli, kl. !, 10 f. m. Sammansatta lagoch ekonomiutskottets betänkande N:o 4, om införande af decimalsystemet i mått, mä! och vigt, gillades med 26 röster mot 11. Biskop Heurlin vidfogade nägra anmärkningar dervid som reservation och professor Agardh förklarade sig hyse den mening som af hr Wallenberg blifvit uttalad. Derefter förekom konstitutionsutskottets memorial N:o 11, angäende bildande af en särskild domstol. kallad Regeringsrätt, som i konungens namn i sista instansen skulle afdöma besvärsmål. För den föreslagna institutionen, hvarigenom en mängd mål, som nu betunga statsrädet, skulle frän detsamma lösgöras, dä statsrädet kunde få större tillfälle att sysselsätta sig med egentliga statssaker, talade professor Lind gren, doktor Broman, biskop Hallström, hofpredikanten Tegner, prosten Tranzgeus med flere. Inom utskottet har den äsigten varit allmänt omfattad, ati något mäste åtgöras, ehuru äsigterna varit olika derom, antingen den skulle förenas med kollegierna eller fås genom utvidgning af högsta domstolen, hvarvid dock ansägs, att jurister ex professo ej voro de allra lämpligaste att afgöra ekonomiska frågor. Biskop Heurlin ansåg den föreslagna regeringsrätten för mycket afvikande frän vårt skolskick och det allmänna tänkesättet, och talaren höll före att så länge lagstiftanderätten i ekonomimål finnes ho konungen, bör äfven domsrätten i dem finnas i samma hand. För sin del vore han för en återgäng til: en inrättning i samma anda som den allmänna be redningen samt en ändring i departementscheferna: skyldighet att öfvervara alla mål, hvilken borde in skränka sig till blott lagstiftningsärenden och dem för hvilka ett statsräd vore föredragande. När talaren ej vägade framställa detta som ett förslag till ständets gemensamma tanke, inskränkte han sig dertill att ifrågavarande förslag ej vore hvarken nödigt eller nyttigt. Prosten P. C. Arosenius trodde att folkets tillit till sin konung genom förslaget skulle undergräfvas; dei vore vant att veta sina angelägenheter i sista instanser skärskådas af konungens pröfvande och opartiska öga. Dertill saknas föreskrift att de män, som skulle ingå i regeringsrätten, böra vara, utom de qvalifikationer som äro uppräknade, af den rena evangeliska läran — en förnärmelse läge äfven emot departementschefen, då han inom regeringsrätten väl skulle hafva tillträde men ej någon afgörande rätt. Taaren ansåg äfven förslaget för hvarken nödigt eller nyttigt Professor Lindgren, hvilken i allmänhet upptog oc! bemötte de mot utskottet och memorialet framställd: anmärkningar, protesterade mot ett ståndets beslut, som skulle innebära ett förklarande att förslaget vor: hvarken nyttigt eller nödigt. Ett sådant förklarand: vore blott ett maskeradt afslag, och med stöd af 56 och 81 S R. F. vindicerade talaren den äsigten, at: stånden ej ega rätt att vid denna riksdag afslä dettz: af utskottet tillstyrkta förslag. Det kan återremitteras och återkomma, visserligen med mycket förändrade drag, men beslutande rätten öfver dess slutliga antagande eller förkastande är nästa riksdags. Prosten Almqvist kunde ej godkänna en sådan maktfullkomlighet hos konstitutionsutskottet, som den prof. Lindgren velat tillägga detsamma. Denna reforn: komxner visserligen att räknas till de misslyckade För sin del ansäg tal. tiden för en omorganisation a: kollegierna vara inne; och derigenom kunde en sto: del af de mål som nu trycka regeringen ej till de: framkomma, utan att af kollegierna slutligen afgöras. Man har visserligen sagt att alla departementerna ej hafva motsvarande kollegier, mea om man räknar noga är det förbällandet blott med ecklesi:stikdepar tementet; men man är ju nu på god väg genom inrättande af ett ecklesiastikkollegium, att få detta hinder undanröjdt. Riksarkivarien Nordström. Grundtanken i det sven ska statsskicket är konungens rätt att i sista hand pröfva ärendena. Så var förhållandet före kollegiernas inrättande, då riksråden i provinserna i konun gens namn utöfvade domsrätten. Talaren tecknade härefter kollegiernas uppkomst och inflytande, huru kanslikollegium, der tankens högre odling var parad med erfarenhetens skärpta blick, utgjorde det egentliga stödet för de ekonomiska mälen, men att man EN SOT VRETA SSE AASE ANA FINE Vr MEORES TES