Aftonbladet – 10 juli 1854, sida 3

alt lasta regeringsmastens uppmaårksamnet Harupps ;ch att söka formå regeringen att beträda en mer: uationel bana. Utvägen vore utstakad i 1074 R. F. och som talaren funnit det vara uppenbart utt regeringen de sednare ären hand!at i reaktionär riktning, ansåg han pligten fordr:, att, till förekommande a våldsamma brytningar och för att återknyta förtroenlet emellan regeriog och folk, uttala den åsigt au det för landet är af vigt att de personer, hvilka inon; Xonungens kouselj stå i spetsen för reaktionen, frå: rädgirvarekallet skiljas, i hvilket afseende talaren aämnde föredraganderne för finansoch ecklesiastik ärendena. Vidare yttrade sig för tillämpning af 107 hrr 3erg och Gråå; hvaremot hrr Both, 1jernberg, Hjorth. Örström och Eklund yrkade betänkandets läggande till handbngarne. Diskussionen ansågs nu slutad. För utgängen hafva vi förut redogjort. ee Ridderskapet och Adeln. Lördagens plenum. Både föroch eftermiddagens plenum upptogs af liskussionen om Decimalsystemet, hvilket Kongl. Maj:t öreslagit, och sammansatta lag samt allmänna besvirsoch ekonomiuiskotten tillstyrkt aw iuföras ill begagnande, och blef utan f rändring efter dis sussion om flera punkter bifallet. Sedan pi landtnarskalkens proposition beslutats att föredragninger skulle ske punktvis, och utskottens första hemstäl lan, att hr Wallenbergs mowion om metriska systesets införande icke mätte föranleda till någon ätgärd, blifvit bifallen, erhöll hr v. Hartmansd rff ordet och önskade en äterremiss på hela betänkandet, på det att, om en förändring till decimalsystem i mätt, anal och vigt skulle ske, de kända enheterna oc: aamnen måtte begagnas. Men behofvet af eu förAndr pr sr ej af allmänna meningen vitsordadt; ty om mu: ville fråga församl ogarne, så skulle ett otvetydlix: svar erhallas till det gamlas fördel. Om det nyc påbjudes, så skall ändock allmogen behålla de gaml: samnen, alldeles säsom i vår penniugråkning, de: daler, silfveroch koppar-, samt styfver ännu behållas. Det blir äfven svärt för allmänheten att lära sig de nya namnen och deras förhållanden till de gamla, samt i följd deraf känna sig främmande i eget land. De skola, dä tunnan och kappen försvinna, hvilka inså i så mänga förhällanden mellan de enskilde i förhillande till hvarandra och till kronau och löntagare, to sig bedragna vid mätnin. efier nya sätet. Derjemte huru kan man tro att de skola lära sig at !näta mjölk, öl, ärter o. d. med fot och tum? Det skal väcka löje och derefter hat och harm. — Utskotte: hafva dock ej kuonat få bort 1--talen, som inga i tidsbestämningen, i fall ej meningen är att, som i Frankrike, göra veckan till 10 dagar. Följden at detta pu föreslagna blir att, alldeles som i Frankrike. man har en förordning på papperet, men det gamla qvarstår genom bruket. Derefter föredr gs 1:sta punkten om längdmättet. Grefve Sparre hop,ades att förslaget skulle antaZas. Exempien fran rankrike vore olimpliga, d nan afs yrkat antagandet af enheter, hvilka för folke or okända. De nu autagua enheterva äro kändsRedan på 1780-talet hade föreslagits att antaga de cimalsystemet. Hvilka nyheter finnas i längdmaätter? jo stången och refvet, hvilka äro jemna mulipler a foten. De hafva antagits derföre aw vid ytmaiet behöfvas större mått: än foten. Tala en bade i börjsn yst betän lisvheter men dessa bade f rsvunnit, dr han birvit öfvertygad att allmogen cj vore så boribytt vid användande sf decimal ystemet; hvarpä han usig som säkraste bev:s att ingen af bondestandets ledamöter reserverat sig. Friserre Palmejerna: K. M:t har ej föreslagit hgre liugdmätt än foten. Talaren kunde ej ins: len prakt.ska nyttan af högre, hvilka ock fördunkl: en framställnings klarhet. Vid högre tal behöfver man ett annat än dessa, och har derf re mil utav att hafva serskilda namn på 10 elier 100 mil. Tala ren kunde således ej inse hvarföre ej gamia namner fått vara qvar, och hvarje 10:de multipel skall hafva serskildt namn. Friherre Wrede ansåg sig ej behöfva ingå i något försvar för decimal:ystemet, då Rikets ständer vid ere riksdogar fattat beslut för detsamma. Talarev visste väl att hr v. Harimansdorff vore en vän af luodecimalsystemet, hvars yrkzande vore radikalare in det af utskotten föreslagna. 12 delningen fione :j i förra stadganden ej heller nuvarande mått, ml ch vigt, då deremot decimalerna i nuvaravde längdnått finnas i lagstadganden bestimda, och seaeter iske äro någon pyhet. Rymdmåttet bar klyfoingssystemet, likaså penningerikningen, ty 48-deluing-np ir oss utifrån väförd och mötte mycket motstånd. icke heller fiunes 12-deloingen i vigten; den före sommer endast i 12-skillingen och runstycksräkningen. ( afseende på nu föreslagna, i hvad det rörer långdnättet, så är stången gammal, och ref endast ny, men dess praktiska nytta har föranledt dess antusande. Längdmätten komma naturligtvis sasom hitdlls att räknas i fot, men i sting och ref ur en heh lika synpunkt, nemligen landimäteriförrättningar. Det i fordna tider allmänt brukliga, av allmogen sjel gjorde vissa landtmätareförrättningar, är nu så sil.synt, att det endast förekommer i Dalarne, der oc ett eget mätt af 14,400 qvadratalnar an:agits för tunniandet, hvars ena sida således blir 120 alnar, oc! hilften deraf 60 ölnar eller 20 famnar. Dalkarles var ock derföre tagit sin stång till 2 famnar eller 10 2f denna hälft, hvarigenom han blifvit i stän: tt med blott en kritbit kuona på förskinnet görs s ua geometriska beräkningar. Då man geuom den m föreslagna stången af 10 fot kan bereda hela landet samma fördelar, som dalk :rlen bar, så är det en vigtig anvledniog till dess antagande. För att gifva 4t uttryck för 10 gånger stångens storlek har ma: ntagit refvet. Tunnlandet kommer således att för sviona. Dess tillkomst har skett af kannlandet, som af Stjerohjelm antogs till 1000 qvadratfot. Nu incräffar det egna med refvet, att det förhäller sig på amma satt till foten, som tunuan till kan-an, och nan bör bibehålla förhällandet emellan ytmättet å ena och rymdmåttet å andra sidan. K. Maj t har t sagt att tunnlandet skall vara qvar, och utskotten hafva) , S ej sagt ett ord om dess borttasande, hvaraf är klart att det qvarstår med sitt tal af 56,050 qvadratfot Man har sagt att dess borttagande skulle ästadsxomma, tt man Fj kunde känna en egendoms värde, då mar au vant 3ig att beräkna detsamma efter tunnlandet Men tunnlandet ligger ej till grund för köp, uran Åf viott för begrepp om storlek och såsom norm vid delå , Ning. Derföre är ock föreslaget, hvad landtmäterilirektören ansett kunna ske, att landtmå are skola vid skeende delningar upprätta kartbeskrifningar in-Å aehållande jordrymden efter både nya och gam!a be-l såkningsgrunder. Säsom exempel på allmogens lätt :; het aut lära sig förändringar, avförde tel. att leda2 möter i utskottet, som varit gode män, förklarat av fter ett ars tid inga svårigheter förefunnits vid til Ampande af den för rdning om en alldeles motsatt skala vid jords gradering, som för åtskilliga år sedau pibjöds. t Grefve Mörner. Det är 100 år sedan stången pöbjöds, men ändock ej antagits, och ville tal. deraf iraga den slutsats att allmogen ej antar förändrinsar. Dalkarlen skulle ju rubbas i beräkningen efter sin stäng, då den nu förslagaa är koriare. Refretär ör längt. Kanske man tror att kläde c. skall måtas i stång och ref, och huru skall dermed willgå? I. Snkelbet är ej att beiamra med en mängd nya be j. aämningar. Förordade derför K. Maj:is förslag at fot och tum, och ville Jåta allmänbeten göra sina mått i öfrigt så mänga och långa den vill. å Frih. Palmstjerna. Tunnan har uppkommit af 2 spann. Spannets uppkomst hvilar derpå, ait den jord) 3 rymd hvarpå ett spann korn utsåddes, kallides ett J spannland. Stjernhjelm, som ville bestämma i siffror, ann att e:t tunnland utgjorde nära 56,000 qvadratalnar. Gagnet :f refland i stället för tnoland är ej dart. Wermlänningen nyttjar famnstaken med samma nytta som dalkarlen sin sting. ÖOeh twodde tal. att vonden, då han hemkommit och funnit dess praktiska : svårigheter, skall komma på andra tankar. Det är), :) beller nödigt, att ytmättet skall hafva motsvarig: