Aftonbladet – 8 juli 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln, Förmiddaygens plenum. Efter protokollsjustering och godkännande af exped.-utskottets förslag till serskilda underdåniga skrifvelser, föredrogs lag-. samt allm. besvärsoch ekonomi-utskottens utlätande om Dicimalsystemets tillämpning på mätt, mål och vigt, hvaraf endast första punkten, om längdmättet, medhannus och godkändes efter votering med 37 röster mot 11. Plenum fortsättes i afton. Som utrymmet nekar oss att nu redogöra för diskussionen, skola vi i ett sammanhang göra det efter frågans hela behandling. Presteståndet, Plenum den 8 Juli, kl. !, 10 f. m. Behandlingen af dechargebetänkandet hari dag afslutats. Vid den 18:e punkten, som afser anmärkning för underlätenhet att ordna de inbördes handelsförhållandena Sverge och Norge emellan, yttrade biskop Hallström, att det ej vore så mycket en anmärkning som en liflig önskan att nägot härvid mätte göras. Talaren ansäg högst beklagligt att dervid inte: blifvit gjordt och ansåg Nils Larssons motion vara ett memento, som visade att tvärtom mycket borde göras. Domprosten Thomander uttryckte sin försåning öfver möjligheten att två förenade stater uti förbindelse med hvarandra ej kunnat hinna så längt som emot hvarandra fiendtliga makter kommit i handelsförhållanden. Möjligen låge hela felet hos den norska regeriogen, eburu man ej kunde märka att något af den svenska regeringen för ändamålets vinvande blifvit gjordt. Det borde väl finnas något sammanband emellan dessa folk, ionan man kunde få deu elektriska telegrafen i gäng, och talaren hoppades au det ej mätte behöfvas 40 år till innan frågan blefve löst. Sedan diskussionen punktvis var afslutad, uppstod en mängd talare med anföranden öfver betävkandet, betraktadt som ett helt. Prosten Schram: Om äfven något formelt anmärkningsvärdt vid statsrädsprotokollerna finnes kunde talaren dock på sitt samvete ej yrka ett tillämpande af 107 SR. F. Han fann att det allmännas bästa varit mölet för statsrådets sträfvan, och rådslagen. vittna om god både vilja och förmäga. Den vore. lycklig som ej hade på sitt samvete större fel än dem man nu ville päbörda ministrarne. Svårt vore det alltid att vara statsråd och svårare pu under denva meningarnes skarpa divergens. Talaren visste ej hvar från man skall kunna få så ädle, kunskapsrike och driftige män som de närvarande ministrarne.