Aftonbladet – 7 juli 1854, sida 2

lå Rikets Ständer funnit den böra vara tillåten för andets jordbrukare, för att medgifva andra personer utöfningen af denna rättighet under den del af året, då Rikets Ständer i allmänhet funnit den höra vara förbjuden. Det kan i insändarens tanka lika litet antagas att Kongl. Maj:t, vid medgifvandet åt jästfabrikanterna af licence i fråga om bränvinsbränning, haft för afsigt att endast i afseende på dem afhända sig sin rättighet att, der högst vigtiga omständigheter inträffa, förbjuda äfven dem bränvinsbränning, om ock tillståndsresolutionerna derom ingenting innehålla; ty eljest skulle Kongl. Maj:t, i hvad dem angår, hafva afhändt sig det prerogativ, som Kongl. Maj:t i förevarande fall innehar, hvilket icke kan antagas vara fallet. Insändaren uppställer vidare den frågan, hvad regeringen skulle hafva gjort om jästbrännerierna genom större antal eller förbättrade metoder kunnat åstadkomma en större tillverkning än pu är fallet, men hungersnöd varit för handen och krig hindrat import, och anser mer än troligt att regeringen då utan betänkande förbjudit all på särskilda resolutioner grundad bränvinsbränning. Ehuru ridderskapet och adeln samt borgareståndet redan bifallit det särskilta utskottets betänkande, som icke föreslår annat än en hemställan om bränvinsbränningens inställande från d. 15 Nov. till årets slut, hvilket dock är så mycket öfverflödigare, som Kongl. Maj:t genom Kongl. kungörelsen den 1 sistl. Juni förbjudit all brönvinsbränning och således äfven den som sker i sammanhang med prässjästberedning under denna tid, och någon hemställan om inskränkning derutöfver således icke från Rikets Ständer kommer att ega rum, har insändaren dock trott stt en utredning af ämnet skall vara tillräcklig för att visa det regeringen är fullt befogad att inskränka jästbränningen äfven under tiden från och med Maj t. o. m. Oktober månader. Den stora vinst fabrikanterne redan skördat på handteringen, bör också i insändarens tanka för dem vara en anledning att för de sednare tre månaderna villigt afstå derifrån, helst regeringen icke en gång, såsom man haft skäl att vänta, genom någsa ytterligare bestämmelser inskränkt tillverkningen inom sådana gränser, att den kunde med något skäl anses ske i och för pressjästberedning. Insändaren anser det slutligen väl icke betyda mycket, om det förhandenvarande betydliga förrådet af bränvin får någon ytterligare tillökning genom jästfabrikerna, men finner det betänkligt att regeringens åtgärd att inskränka bränningen för landets jordbrukare, under det att jästfabrikanterna lemnas frihet att dermed fortfara just då den är sor mest vinstgifvande, får utseende af ett god: tycke, som icke kan undgå att väcka missnöje hos de jordbrukare, hvilka träffats a: den vidtagna inskränkningsåtgärden.