Aftonbladet – 7 juli 1854, sida 2

VID I UL UDHRU ec . 2 4424,000,0V0: IT. EEE — Man har uti insända artiklar fästat vår uppmärksamhet å det förhållande, som icke kan undgå att hos mången väcka förargelse, att medan den urgamla rättighet landets jordbrukare ega att bränna bränvin under innevarande år blifvit inskränkt till 17, månad, åtskilliga personer tillåtas att på grund af särskilda kongl. resolutioner, under sken af pressJästberedning obehindradt utöfva bränvinsbränning under 7, månader. Då regeringen funnit sig föranlåten att inskränka bränvinsbränningen för dem som länge drifvit näringen i förening med jordbruk och derpå grundat sin hushållning, har man svårt att fatta hvarföre regeringen icke tagit något mått och steg, för att inskränka jästfabrikanternas bränning, som blott sedan få år eger rum och medgifvits under det, enligt hvad erfarenheten sedermera ådagalagt, falska antagande att pressjäst icke kan till någorlunda billigt pris åstadkommas utan i förening med bränvinsbränning. Man förebär visserligen att berörde resolutioner äro så beskaffade, att regeringen icke kan göra någon inskränkning 1 jästfabrikanternas bränvinsbränning, och det särskilda utskottet, som nyligen yttrat sig i ämnet, har ansett sig icke kunna tillstyrka någon hemställan till Kongl. Maj:t om inskränkning i denna bränning, emedan Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga resolutioner tillåtit bemälde fabrikanter att under den tid af året, då bränvinsbränning i allmänhet icke är tillåten, för pressjästberedning använda bränvinsbränningsredskapp. Det är emot detta utskottets yttrande, som en insändare uti en längre artikel gjort åtskiliga välgrundade invändningar, hvilka vi i korthet meddela. Insändaren anser utskottets åsigt röja bristande uppmärksamhet å ena sidan emellan K. M:ts höga rätt att till förmån för enskilta eller korporationer bevilja en licens, d. v. s. att utöfver den för medborgare i allmänhet medgifna rättighet till en närings bedrifvande, meddela särskild rättighet dertill, och å andra sidan K. M:ts prerogativ att vid inträffande utomordentliga fall för någon tid suspendera alla rättigheter till näringens bedrifvande. Då detta prerogativ begagnas, måste det omfatta alla rättigheter till den ifrågavarande näringens bedrifvande, ty grunden till detta prerogativ är den att enskild rätt måste vika för det allmänna bästa, om den med detta skulle råka i kollision. Ett sådant suspenderande af genom lag stsadfästade rättigheter kan icke grunda sig på annat än nödvändigheten ; denna nödvänd:ghet måste vara fullt tvingande och, för att såsom sådan erkännas, vara lika för alla. Det är en af nödvändigheten föreskrifven undantagslag, men ett undantag från sjelfva undantaget såter icke tänka sig. Minst läter det tänka gig stt K. M:t skall ega suspendera utöfvandet af rättigheter, som äro stadfsstade genom en af konung och ständer antagen lag, men cke dem, som genom särskilda resolutioner blifvit beviljade. Enligt insändarens åsigt innefatta ofvannämnde resolutioner ingenting annat än en utvidgning af den genom bränvinsförordningen alla jordegare medgifna rättighet att idka bränvinsbränning, en utvidgning endast i så måtto att, då denna tillverkning i allmänhet endast är tillåten 6 månader af året, jästfabrikanterna må äfven den återstående delen af året begagna bränvinsbränningsredskap till pressjästberedning, hvilken man tolkat med bränna bränvin. Att förordningen i öfrigtär vå dem tillämplig visar sig t. ex. deraf att i 22 6 förekommer ett stadgande angående skatten för pressjästsberedningen, och ingen lärer vilja bestrida att icke dessa fabrikanter, utom i fråga om den i lag stadgade tiden för bränvinsbränning, skola vara underkastade alla i bräönvinsförordningen förekommande föreskrifter. Att af nu gällande bränvinsförordnings föreskrift, det bränvinsbränning skall vara tilllåten sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November ochDecember, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställelse af denna tillverkning, draga den slutsats, som skulle K. M:t endast ega rätt att under dessa månader förbjuda bränvinsbränning, men icke att under de öfriga 6 månaderna förbjuda denna mnärings bedrifvande, om den under dessa månader af ett eller annat skäl medgifvits, anser insändaren allt för orimligt, enär Rikets Ständer icke kunnat bafva för afsigt att åt Kongl. Maj:t öfverlemna rättigheten att Jörbjuda bränvinsbränn:ng under den del af året,